”Orange is the new blacks” sista säsong är också den starkaste

Foto: NETFLIX
Ingen skönmålning. Bilden av tull- och invandringsmyndigheten ICE är inte vacker.

Medan andra tv-serier fått pyspunka är ”Orange is the new blacks” sista säsong också den bästa. All ilska och humanism komprimeras i en förtvivlad slutoffensiv­ mot den amerikanska fängelseindustrin och flykting­politiken.

Det handlar om pennalism, sociala orättvisor och mänskliga tragedier. Ändå förstår jag ”Orange is the new blacks” skapare Jenji Kohan när hon lyfter fram seriens hoppfullhet.

– Jag kan åtminstone säga vad jag inte är intresserad av just nu: dystopier och mörker, sa hon nyligen i en stor intervju med branschtidningen Variety inför ­premiären av säsong sju.

På ytan kan det framstå som ett bisarrt uttalande, inte minst som sista säsongen öppnar upp dörren till en helveteskrets några snäpp värre än Litchfield-­fängelset, nämligen de flyktingförvar där intagna saknar ens de få rättigheter som vanliga fängelse­kunder åtnjuter.

Scenerna där migranter godtyckligt och utan juridisk hjälp ställs inför domare är mardrömslika. Där småbarn, tonåringar och icke-engelskspråkiga väntas kunna svara för sig själva och där familjer obarmhärtigt splittras.

 


Det är ingen vacker bild som målas upp av den amerikanska tull- och invandringsmyndigheten ICE, men allt bygger enligt manusförfattarna på grundlig research­ och besök på liknande förvar.

Diane Guerrero spelar Maritza Ramos.

Diane Guerrero­ som spelar den unga Kylie Jenner-­wannaben Maritza Ramos, och som utan att spoila alltför mycket har en framträdande roll i sista säsongen, skrev för några år sedan i självbiografin ”In the country we love” om hur hon som 14-åring tvingades se sina föräldrar deporteras till Colombia.

Historien om kvinnan som av ICE förvägras abort trots att hon våldtagits bygger också på verkliga händelser.

Inte ens de behagligare kretsarna av helvetet bjuder på några rosenskimrande slut. Piper Chapman ­(Taylor Schilling) har släppts ur fängelset, men att komma på fötter med alla de restriktioner man tvingas leva under som ex-fånge är inte lätt.

Trots att Chapman, i sin privilegierade aningslöshet, genomgående varit seriens mest irriterande rollfigur är jag tacksam för att hon, som Kohan uttryckt det, fungerat som en ”trojansk häst” för att få möjlighet att berätta historier om ”latinas, svarta kvinnor, äldre kvinnor och kvinnor i olika socioekonomiska klasser”.

 


Den nästan lika irriterande spexighet som präglat tidigare säsonger av ”OITNB” har tonats ned – samtidigt som Nickys (Natasha Lyonne) kvicka repliker är roligare och smartare än någonsin. Flera av tidigare säsongers favoritfångar är nästan helt ute ur historien, som i stället fokuserar på några få huvudteman.

Jenji Kohan hade en sista säsong på sig att föra fram det viktigaste hon ville ha sagt om USA och det märks.

Genom alla skriande orättvisor, alla människor krossade av systemet och alla olyckliga slut lyfts ändå vikten av att kämpa trots allt. Det handlar inte om en amerikansk dröm där alla som verkligen anstränger sig lyckas, för så naiv är varken Kohan eller hennes hjältar.

Men det finns alltid en liten chans och det hoppet är värt att kämpa för. För sin egen skull, sin omgivning och hela samhället.

 

Susan och Tony Alamo i ”Ondskans kyrka”.

VECKANS...

… sektmisär. I den populära ­dokumentärgenren ”mardröms­sekter” är serien ”Ondskans kyrka” (SVT Play) något i hästväg. Alamo Christian Foundation grundades 1969 i Hollywood av den blonda evangelisten Susan Alamo och ­hennes man, popartisten Tony ­Alamo. Båda hade ohälsosamt stora egon och kyrkan spårade inte ­oväntat ur i hot, våld och övergrepp. Den stora frågan är hur myndigheterna kunde låta sekten hållas ända in på 2000-talet.

 

… tv-historia. Boken ”Ladies who punch” av Ramin Setoodeh handlar om tv-succén ”The view”, ett amerikanskt förmiddagsprogram skapat av den legendariska tv-­journalisten Barbara Walters på 90-talet. Även om programmet inte är lika bekant här i Sverige, känner man kanske igen namnen på några av de kvinnliga paneldeltagarna, som Whoopi Goldberg och Rosie O’Donnell. Setoodeh går grundligt igenom varför ”The view” var så nyskapande och hur medielandskapet i dag påverkats, men serverar också en massa härligt skvaller, diva­dramatik och öppenhjärtiga intervjuer.

 

”The great hack” visas på Netflix.

… dokumentär. ”The great hack – Cambridge analytica-skandalen” (Netflix) är en intressant djupdykning i en av de största skandalerna 2018, där det avslöjades att företaget Cambridge analytica samlat in personliga uppgifter från miljontals människors Facebook-profiler. Om man dessutom är intresserad av psykologi är fallet med den tidigare anställda Brittany Kaiser spektakulärt – hon gick från att jobba för mänskliga rättigheter och Barack Obama till att kampanja för brexit och Donald Trump.

 

Lasse Kronér ute i skärgården.

… skärgårdsmys. Efter Ebbot Lundberg och Renée Nyberg är det nu dags för Lasse Kronér att göra comeback i tv-rutan genom att bege sig ut bland kobbar och skär. ”Kronérs sommargäster” (SVT1) har premiär i morgon kväll och Kronérs ö i Göteborgs skärgård gästas i första avsnittet av Lasse Berghagen.

 

avSandra Wejbro

ARTIKELN HANDLAR OM