”Naturligtvis helt briljant”
Uppdaterad 2019-06-17 | Publicerad 2010-12-02
Idolernas formkurva
GÖTEBORG. Semifinalen är strax här.
Men ”Idol”-lägret är plågat av sjukdom.
Olle Hedberg är krasslig och skulle först inte repat alls.
Martin Söderström fanns på plats i Scandinavium för att kolla in idolernas dagsform.
Minnah Karlsson
”Total eclipse of the heart”
Det börjar likna en följetong det här. Men, jo. Minnah verkar fortfarande ha problem med rösten. Just här gör det dock ingenting alls. Bonnie Tylers flickrumstryckare bygger ju hela sin existens på just den raspigt uppgivna hesheten. Minnah sätter den som en smocka, de uppenbara besvären att memorera texten till trots.
”When love takes over”
Låten är ju jobbigare än vattkoppor, allt annat vore synd att säga. Men Minnah är ändå något på spåren här. Hon hittar en leende partynerv som hon inte ens nuddat vid innan. Omringad av en pluton dansare blir numret något av en fartraket i det lilla, om än inte särdeles intressant. Och den enda som inte rör sig alls är Minnah själv.
Dagsform: Ljummen.
Jay Smith
”Enter sandman”
Ja, men vad fan trodde ni då? Naturligtvis är det här så mycket mammas gata för Jay att det nästan blir löjligt. Och det är naturligtvis helt briljant. Numret brinner, exploderar och sprakar från första stund och Jay växer flera meter när han får husera fritt i sin naturliga miljö. Det bästa han gjort i ”Idol”? Mycket möjligt. Inte ens de fåniga – och extremt felplacerade – dansarna lyckas dölja det.
”In the ghetto”
Här falnar glöden betänkligt. Inte helt och hålet Jays fel, dock. En ömmare och mer återhållen sida av hans stämma får fritt spelrum här och det är lika välkommet som det är nytt. Men det MTV unplugged-kopierade-numret, med alla inblandade sittande på pallar, gör dessvärre att absolut ingenting händer på scenen – över huvud taget. Och får låten att kännas tre veckor lång.
Dagsform: Het.
Olle Hedberg
”Everybody's changing”
Olle är sjuk och skulle först inte repat alls. Men han trotsade sjukdomen, dök upp på scenen ändå – och ser faktiskt ut att hata varje sekund. Det är svårt att bedöma någon som inte kan gå för fulla segel, och repar han sig så finns här absolut potential. Men i skrivande stund är Keane-numret långt ifrån hans mest inspirerade stund.
”Born to run”
Den ordrika texten snavar Olle på vid så många tillfällen att det är oklart vilket språk han faktiskt sjunger på. Men passionen är så närvarande att den sitter på första bänk och gör vågen. Dock tar sjukdomen ner själva framträdandet, som blir både andfått och småsurt. Det hindrar honom däremot inte från att reprisera sin tjurrusning ut i bänkraderna från förra veckan. Ett publikfrieri som funkat förr. Bevisligen.
Dagsform: Ljummen.
Jay har börjat sin