Körduellen

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-01

Duellanterna Kalle Moraeus och Marie Picasso gör sig redo för slutstriden.

De har kämpat sig hela vägen till målsnöret. Men hur är det med nerverna? Och vem är det som vill vinna allra mest? Nöjesbladet har tagit pulsen på Kalle Moraeus och Marie Picasso inför kvällens final i ”Körslaget”.

Moraeus och Picasso om...

Tiden i Körslaget

Moraeus: – Bitvis har det varit jobbigt och väldigt mycket mer arbete än jag var ­beredd på. Jag försökte slutföra arbetet med min skiva samtidigt och det blev för mycket. Ett tag kände jag mig som ett utskitet äppelmos, om jag ska vara ärlig. Men att hitta energi var inga problem. På mig sitter den runt midjan, så det var bara att ta av det.

Picasso: – Allt blev så mycket mer än jag först trodde. Men att se människor blomma ut, ta för sig och ­våga mer än de kanske gjorde från början har varit fantastiskt att se. Mest tar jag med mig alla nya vänner jag fått i det här, jag vill inte förlora dem. Vi kommer att försöka hålla liv i vår kör ­efter det här och har redan lite spelningar bokade.

Att vara i final

Moraeus: – Vi har fått öva extra mycket. Dels för att det är väldigt ­svåra ­låtar, men också för att vi vill känna att vi kan vara lugna med att vi kan det vi ska göra. Med osäkerheten kommer ­nerverna. ­Under den här resans gång har vi tagit oss an ­låtar som inte varit så himla ­poppiga och ­hejiga ­alla gånger och att vi ändå tagit oss hela vägen från A till B känns verkligen härligt.

Picasso: – Redan under audition frågade jag alla om de förstod vad de gav sig in på och om de var ­beredda att slita även när det gör ont i fötterna. Det har varit inställningen under hela tiden, och jag känner inte att det är någon större skillnad nu. Vi kan bara gå ut och ­göra vårt bästa och ha hjärtat med oss.

Nerverna

Moraeus: – Jag är inte nervös lika mycket som jag har tunnelseende. Man vet att nu jäklar är det hårt jobb som gäller. Men på sätt och vis har vi vunnit redan, känner jag. Bara att vi fått vara med på hela resan och verkligen blivit en kör på riktigt är en vinst i sig.

Picasso: – Det känns bra. För mig har det handlat mer om vad man gör av varje tillfälle, vad vi tillsammans gör av varje vecka snarare än att fokus är på att vinna. Jag känner mig säker i vetskapen att vi tillsammans givit allt som vi psykiskt och fysiskt kunnat under hela den här resan.

Moraeus om Picasso

– Först och främst är hon en förbannat bra sångerska. Hon sjunger alltid med känsla och har en personlighet i sin röst som är helt otrolig. Jag tycker oerhört mycket om henne. Hon är en fruktansvärd god och reko tjej med mycket kärlek över till alla. Jag har bara gott att säga om Marie.

Picasso om Moraeus

– Jag älskar honom. Vi har ­suttit ned så mycket och ­bara pratat om livet och precis allting. Det finns inget ont i Kalle, han är ­bara varm och lugn hela ­tiden. Han har så mycket erfarenhet som han gärna delar med sig av och jag har så mycket respekt för ­honom som musiker. Jag unnar honom allt gott och vinner de så applåderar jag.