”Idol” var på dekis – men verkar ha rest sig igen

Förra året fick juryn lov att fejka sina verbala orgasmer.
I år har de tack och lov ett par sångare att gå i gång på riktigt på.

Jag skulle väl inte direkt vilja påstå, som Kishti Tomita gjorde, att kvällen var magisk.
Någon hejd på devalveringen av kraftfulla adjektiv får det ändå vara.

Men efter två fredagsfinaler kan man i alla fall konstatera att årets uppställning klår förra årets bleka skara med hästlängder.
Att kolla på ”Idol” hösten 2018 och utan att tro sina öron höra fyra rutinerade branschmänniskor i juryn sitta och fejka verbala orgasmer medan det ena scenhaveriet avlöste det andra var som att se restaurangscenen i ”När Harry träffade Sally” utdragen över flera veckor.
”Jag tar vad de har ätit”, tänkte man, medan man plåstrade om sina öron och hoppades på att börja få samma fyrverkeriartade musikupplevelser som Tomita, Amini, Kronlund och Bagge.

Då var känslan att svenska ”Idol” var på dekis igen. Det var bara en parkbänk, några folköl och en mössa från 80-talet som fattades.
Nu känns det bättre igen.
Kanske, förmodligen, gömmer sig ingen ny Måns Zelmerlöw eller Darin i gänget, men i år kan de flesta i alla fall sjunga, och några känns till och med lovande. Just nu Dao Molander Di Ponziano, Madelief Termaten och Tusse Chiza.
Och produktionsmässigt tuffar ju det mesta på.

Pär Lernström rattar skutan som ett fullblodsproffs vid det här laget, och en av hans stora styrkor är empatin med deltagarna, som smittar av sig. Det blev riktigt sorgligt i går när Hampus Israelsson blev kanonmat.
Och juryns ”livboj” – det vill säga möjligheten för dem att en gång rädda en utröstad deltagare från stupstocken – utgör ett nytt, ganska smart spänningsmoment. Även om det lär dröja innan juryn använder den, och det hittills har varit helt uppenbart att de inte har tänkt rädda de utröstade. Även om de har försökt ge sken av att lägga sina pannor i djupa veck för att överlägga.
Ett annat, kanske lite mindre avsiktligt, spänningsmoment: att se vilka modebrott som ska begås på fredagskvällarna. Denna vecka såg vi till exempel den så kallade regn-t-shirten och en tunn tantkjol, eller om det var fladdriga culotter, för män, att bära över de vanliga byxorna.
Jag hoppas på ännu djärvare stylist-tilltag nästa fredag.

Följ ämnen i artikeln