”Dålig musiksmak är inget brott”

Martin Söderström om låtarna i första fredagsfinalen av "Idol"

Glöm alla mesiga teman.

Äntligen har ”Idol” tagit sig i kragen.

Premiärkvällen kan bli rena dynamiten.

helskärm

Förra veckans "Idol"-maraton var bara uppvärmning.

Det är ju nu det blir allvar, på riktigt.

Och – håll i hatten – det här kan ju bli riktigt bra.

De första fredagsfinalerna har år efter år varit rätt skakiga historier. De har tyngts ned av nerver och udd- och riktningslösa teman (fjolårets tramsiga ”Club Idol”, någon?).

För en gångs skull ser premiärkvällen ut att ha dynamit i brallorna. Någon har tänkt till, och gjort det bra. Temat heter kort och gott ”Den jag är” och idolaspiranterna har fått välja låtar de tycker representerar dem bäst.

En del val omges av en hel armé frågetecken, men vad gör det?

Dålig musiksmak är inget brott.

Kvalfinalen visade en styrka i årets startfält som jag inte kunde låta bli att imponeras av. För en gångs skull har juryns förhandssnack om bredare startfält, mer originella röster och en ökad musikalisk spännvidd faktiskt koppling till verkligheten. Här finns en handfull oslipade diamanter och råa talanger med potential att överraska, imponera – eller åtminstone utföra magnifika magplask.

Premiärens ”Den jag är”-tema har alla möjligheter att förstärka den bilden.

Om inte annat för att efter sju säsonger har ”Idol” slutligen lärt sig något av sina mest uppenbara misstag.

Det var, som man brukar säga, på tiden.