Hur svinig får man vara för att bli ball i rutan?

Så blev den största tävlingen den hårdaste.

Nu igen.

Var det verkligen nödvändigt?

helskärm

Han har vaknat på fel sida hela veckan. Surat och ryat mest hela tiden. Men fram till nu har jag ändå tyckt att Andreas Carlsson varit ganska elegant i sina bistra analyser av idolernas framträdanden. Dräpande, men på precis rätt sida om gränsen.

Frågan är om han nu slutligen gick över den.

Sågningen av 20-åriga Malin Brännlund var tillräckligt besinningslös för att få Peter Jihde att reagera skarpt. Jihde iklär sig ju gärna rollen som idolernas sköld mot juryns huggtänder och Carlssons kritik gav honom plötsligt något svart i blicken.

Det är lätt att förstå varför.

Att säga sin mening och vara kritisk är en sak. Det kan vem som helst göra.

Att göra det utan att bli direkt kränkande är något helt annat. Till skillnad från sina föregångare, som gärna gjorde sig lustiga på andras bekostnad på ett hjärtlöst sätt, har nya juryn satt en ära i att vara lite hyggligare. Att ha lite mer omtanke bakom orden.

Carlsson verkar slutligen ha tagit den inställningen och karatesparkat den rätt åt fanders.

Och vips blev Sveriges självutnämnt största musiktävling än en gång den hårdaste.

Det känns bara onödigt.

Jag säger inte att han hade fel i sak. Falu-tjejens framträdande var både teatraliskt och övertänt. Frågan är snarare hur taskig det är okej att vara. Hur mördande en vuxen man i maktposition kan bli mot en betydligt yngre tjej – bara för att göra underhållande tv.

Hur stora delar av en människas självförtroende man kan spränga i bitar för att spela lite ball i rutan.

Den diskussionen är lika gammal som ”Idol” självt, jag vet.

Men nu har den fått ny, gubbsur luft under vingarna.