Partnercurlingen i ”Scener ur ett äktenskap” är frustrerande

Dialogen är fortfarande lika knivskarp, men åren Bergman-klassikern har på nacken börjar kännas

Legendarisk serie. Liv Ullman och Erland Josephson i ”Scener ur ett äktenskap”.

Låt bli den förbannade väckarklockan, Marianne.

Partnercurlingen är frustrerande, men 45-åringen ”Scener ur ett äktenskap” känns i övrigt förvånansvärt pigg.

Marianne (Liv Ullman) har precis blivit dumpad efter tio års äktenskap. Tidigt nästa morgon ska maken Johan (Erland Josephson) resa till Paris med sin nya, yngre kvinna och vara borta åtminstone ett halvår. Marianne håller ihop sig själv genom att stänga av – den avgrundsdjupa krisen hanteras sakligt och praktiskt. Johan lägger sig, nästan som om inget särskilt hänt, på sin vanliga sida av sängen. Trots att väckarklockan befinner sig närmast honom är det Marianne som ställer den. När en trotsig tanke vaknar; att stänga av larmet i ett desperat försök att få honom att missa flyget, viftas den undergivet bort.


Scenen är ett grymt litet mästerverk ur legendariska ”Scener ur ett äktenskap” som SVT visar i repris på bästa sändningstid på onsdagar i samband med Ingmar Bergman-året (den 14 juli skulle demonregissören ha fyllt 100 bast). När tv-serien hade premiär 1973 fick den ett enormt genomslag, inte minst internationellt, och vann bland annat en Golden Globe som bästa utländska film (serien klipptes ned till en knappt tre timmar lång bioversion). 

Dialogen är fortfarande lika knivskarp och svidande, men åren som 45-åringen numera har på nacken börjar både synas och kännas. Främst i den lätthet med vilken Johan inte bara lämnar sin fru, utan också sina barn, till synes helt utan tanke eller ångest. Och trots att Marianne jobbar som advokat är det självklart hennes ansvar att både ta hand om barnen och Johan, som om han vore hennes tredje bebis. Men också i sättet de bara ”blir ihop”, utan att egentligen fatta hur det gick till, i jämförelse med samtidens parbildning där det nojas över att allt ständigt måste ”kännas rätt”.

Ingmar Bergman såg ”Scener ur ett äktenskap” som berättelsen om Mariannes frigörelse. Det är den också till viss del. Trots förnedringen i början är det hon som (spoilervarning!) kommer starkare ur krisen, medan Johan är kvar i sitt upprepande av misslyckade mönster. Mot slutet klagar han på hur avståndstagande barnen blivit efter separationen, vilket med dagens ögon framstår som ofattbart insiktslöst.


Efter pappans död har Marianne också ett samtal med sin mamma om föräldrarnas plågsamt tysta, formella äktenskap. Utvecklingen mellan deras generationer framstår som än mer markant än den mellan 1970-talet och nu. Skilsmässa är knappast lika stigmatiserat som då, men insikten om livets valmöjligheter har också gjort konflikterna mellan nutidens Marianne och Johan mer svårdefinierade och mångfacetterade. Allt har inte löst sig för att det numera är självklart för Johan att ta hand om sina barn.


Efter sex avsnitt ”Scener ur ett äktenskap” kan man antingen resignera i relationsleda – ­eller kasta sig vidare in i yngre parterapi-klassiker som ”In treat­ment” (HBO Nordic) eller podden ”Where should we begin? with Esther Perel”. Gasen i botten genom ångesten.

Veckans...

… spänning. ”The alienist” (Netflix) skildrar ett New York på 1890-talet, med spirande modernitet, feminism och vetenskap men samtidigt stor fattigdom och klasskillnader. Plötsligt börjar prostituerade pojkar mördas på så utstuderat vidriga sätt att polischefen tar hjälp av doktor Lazslo Kreizler (Daniel Brühl) och hans udda team av nytänkare inom kriminalteknik och rättspsykiatri. Det blir en gotisk thriller gjord med intelligens, fint skådespeleri och krypande skräck.

… historielektion. ”Hitlers ­aska” (SVT) är en på samma gång konventionell som udda dokumentär. Historien om att paret Hitlers kvarlevor ska ha förts och förvarats i Sverige granskas och inte helt oväntat vänds sökarljuset snart mot mannen som presenterar ”bevis” för detta, Okej-skaparen och den kontroversiella tidningsmakaren Hans Hartwig. Det blir en odyssé bland svenska nazikopplingar, mytbildning och bedrägeriets natur.

… upptäckt. En av de märkligaste dokumentärer jag någonsin sett, ”Lost soul: The doomed journey of Richard Stanley’s Island of Dr. Moreau”­ (2014), finns numera att streama hos C More. Den skildrar den katastrofala inspelningen av en av tidernas största filmfloppar, där den oerhört säregna regissören ­Richard Stanley fick sparken efter några dagar och Marlon Brando var på sitt allra mest trotsiga och tossiga humör.

… överklasshumor. Trots sitt plågsamt ordvitsiga namn är ”Ka­tsching – lite pengar har ingen dött av” (SVT) en rätt kul liten humorserie om ett världsfrånvänt överklasspar i Djursholm. Per Andersson är Per Andersson, men den stora behållningen är Michelle Meadows som bortskämd och självupptagen lyxfru.