Kan bli bästa ”Idol” någonsin
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-02
Nöjesbladets Martin Söderström om årets finalister i "Idol".
Större, starkare och bättre än någonsin.
Just nu pekar precis allt på det.
”Idol” 2010 kan bli tidernas bästa omgång.
Det brukar låta på samma sätt varje år. Oavsett vilket artistmaterial de har att jobba med säger juryn att de har ”det starkaste startfältet någonsin” i sina händer.
Men för en gångs skull kan det ligga en hel del sanning i den äldsta av ”Idol”-klyschor. Jag kan förstås ha fel, men när man ser vilka elva artister som faktiskt ska slåss om titeln i höst är det svårt att inte nicka mycket gillande.
På rak arm kan jag inte minnas när tävlingen senast hade ett så brett och varierat talangmaterial att bolla med. En kittlande variation i såväl ålder som musikaliska uttryck.
Det känns också som evigheter sedan som tittarfavoriterna utmejslades så starkt så tidigt i omgången. I artikelkommentarerna och livediskussionerna på Aftonbladet listas det redan tvärsäkert vilka sångare som kommer att vara årets topp tre.
Det är inte bara ett styrkebevis. Det är ett unikt tecken på att vi kan ha en förträfflig ”Idol”-höst framför oss. Med lite tur kanske rent av den starkaste någonsin.
Storfavoriterna får dock ursäkta. De populäraste segerkandidaterna fick snällt se sig omsprungna av en 23-åring från Malmö.
Linnea Henriksson var så glimrande fantastisk, så cool, så genuin och så egen att allt annat i kvalfinalen bleknade bort.
”Jumpin' Jack flash” är så uttjatad och sönderspelad att det egentligen borde vara stört omöjligt att gjuta ens en droppe nytt blod i den. Trodde jag i min enfald.
Jösses så fel man kan ha.
Just nu känns hennes coolt raspiga Rolling Stones-nummer som ett av de tre starkaste framträdanden jag sett under hela svenska ”Idols” historia. Utan någon som helst tvekan.
Hur hårt ”Idol”-maskineriet än kommer att jobba för att mala ner hennes egenart mellan sina mainstreamtänder är det något som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån henne.