SVT:s ”Helt lyriskt” är folkbildning, underhållning och mansplaining i ett
TV-KRÖNIKA Det är ingen rast och ingen ro för Sveriges artister nu för tiden.
Är det inte det ena som ska tolkas i ett underhållningsprogram så är det det andra.
I SVT:s "Helt lyriskt" får de ge sig på dikter.
Ändå sedan ”Så mycket bättre” gjorde sin första bejublade säsong har man i princip kunnat höra geniknölar gnuggas, gällande nya potentiella koncept kring upplägget "artister tolkar".
Resultatet har bland annat blivit överlägsna ”Jills veranda” – som gjorde något helt eget av det hela – rätt lyckade "Lyckliga gatan” och lite skvalpiga "Ebbots ark".
Nu har någon tänkt ett varv till och kommit på att artister ju inte nödvändigtvis behöver tolka andra artister – utan faktiskt även kan tolka poeter.
SVT:s "Helt lyriskt" går alltså ut på att kända svenska sångare tar kända svenska diktares verk, och tonsätter dem på sitt eget vis. Fredrik Lindström är programledare, och ägnar sig som sådan lustfyllt åt sin patenterade typ av nördig men underhållande och lättfattlig folkbildning. Berättar om poeternas liv och prövningar, analyserar texterna och gör dem relaterbara för en modern publik genom att dra paralleller till samtida sammanhang. Brer ut sig och trivs som fisken i vattnet.
I det första avsnittet är det Molly Sandén och Tommy Körberg som har bjudits in.
Hon väljer Edith Södergrans "Vierge moderne", med den sista versen i "Dagen svalnar" som refräng. Den som slutar med de lika tragiska som dräpande orden "Du sökte en kvinna och fann en själ – du är besviken".
Han väljer Sten Selanders "Spela kula".
Inga konstigheter i teorin. I praktiken startar dock Körberg i en sällan skådad uppförsbacke, som bara blir brantare under programmets gång eftersom Lindström – med bra draghjälp av artisternas rätt givna diktval och det faktum att mannen Selander tog sig friheten att gå in och peta i kvinnan Södergrans texter på den tid de båda var aktiva – får hela timmen att handla om könsroller, progressivt mot konservativt, fritänkande kvinnor mot mossiga män, och så vidare.
Körberg sjunger en låt – men Sandén har gjort en hit
Det finns något ironiskt över det hela med tanke på att Lindström, mitt i allt detta medvetna könsrollsprat, själv är själva förkroppsligandet av det som kallas mansplaining – men vinkeln är onekligen effektiv.
(Alla som fattar den dagsaktuella kopplingen säger me too.)
Körberg gör så gott han kan med den otacksamma roll han har blivit tilldelad, men avsnittet tillhör Sandén redan från början, och oddsen jämnas inte direkt ut när låtarna framförs på slutet.
Körberg sjunger en låt – men Sandén har gjort en hit.
I nästa veckas episod är det en något jämnare match mellan Little Jinder och Mattias Alkberg, som väljer dikter av Bodil Malmsten respektive Erik Johan Stagnelius, och förenas i känslan av utanförskap.
I båda avsnitten tröskas vissa fraser, poänger och röda trådar på ett sätt som får en att undra om SVT, och Lindström, tror att folk är tröga. Eller om det bara handlar om att fylla ut programtid.
Men på det stora hela håller "Helt lyriskt" absolut som kombination av folkbildning och underhållning. Att lyfta fantastisk svensk lyrik och göra den brett tillgänglig med hjälp av omtyckta artister är en bra public service-idé.
Även om själva stommen är bättre begagnad.
”Helt lyriskt” har premiär i SVT den 26 december kl 21.00.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv