Hoppet om spänning lever kvar

Nöjesbladets Martin Söderström om låtarna i ”Idol”-finalen

Så kom den ändå.

Den lilla gnistan av hopp om spänning.

Om inte annat för tittarna.

helskärm

Hade jag varit grevinna i tv hade jag kunnat säga ”Same procedure as every year, James” på knastertorr överklassengelska. Men man behöver inte ha stram överläpp för att konstatera att årets final kommer att följa samma linje som sina föregångare.

Inget tema, alltså. Men tre låtar var. Ett eget val, ett som tittarna gjort och så den så kallade vinnarlåten. I år heter den ”Dreaming people” och har präntats ned av bland andra Christan Walz. Om den vet vi inte mycket alls, några snuttar kunde höras under semifinalen från Göteborg. Men det är ju som bekant inte mycket att bygga några analyser på. Klart är däremot att just vinnarlåten haft avgörande betydelse i ett antal av ”Idols” finalkalas. Agnes Carlsson vann helt och hållet på sin version av ”Right here, right now”. Calle Kristiansson hade fortfarande en chans att ta hem segern tills Erik Grönwall sjöng ”Higher” i fjol. Och så vidare och så vidare. I morgon eftermiddag medverkar jag på repetitionerna i Globen. Räkna med full rapport om ”Dreaming people” då.

Oklokt låtval, Jay

De andra låtarna då?

Tja, ta mig tusan om inte en liten gnista av hopp tänts ändå. Den där önskan man ändå har som tittare att få känna spänning. Att naglarna skall söka sig upp mot tänderna och bitandet bli oundvikligt. Eller i all enkelhet att allt inte ska kännas så förbaskat avgjort på förhand.

I Jays fall kan det egna låtvalet vara direkt oklokt. Creeds ”Higher” är naturligtvis så passande honom att det nästan är löjligt. Samtidigt är det på gränsen till för uppenbart och feglir. Onödigt.

Ovig och störig

Sedan har vi ju ”Like a prayer”, tittarnas val. Jag har förstått att ni gick bananas där ute i stugorna när han knästående och kiltklädd gjorde likstel finlandsfärjerock av Madonnaklassikern. Jag tyckte den versionen var ovig och störig – på helt fel sätt. Jag var tämligen ensam om det också.

Självklart ett bra val av Jay, med andra ord.

Till Minnah har tittarna valt ”Twist & shout”. Ett utsökt val. Inte bara är det hennes största stund under hösten, det är ett av säsongens allra starkaste kort över huvud taget.

Hennes eget val är knepigare. Jag är sjukt svag för Gwen Stefanis ”What you waiting for”. Men den kräver en attityd och en utlevelse av extraordinära mått för att fungera. Men. Om Minnah sätter den kan finalen ta en vändning som ingen väntat sig.