Trump backade för att överleva

För första gången sedan han blev president har Trump offentligt ändrat sig och backat i en viktig fråga.

Bråket om att skilja barn från sina föräldrar var en strid han inte kunde vinna.

Reträtten var sannolikt nödvändig för att hans parti inte skulle krossas i kongressvalet i november.

Många gånger tidigare har känslan varit att nu har Trump gått för långt. Det här kommer att göra det omöjligt för honom att bli omvald.

Men varje gång har världen förvånat tvingats konstatera att Trump lyckats komma undan ännu en gång. För honom gäller inga normala spelregler. Han bär en pansar av teflon som ingen ännu lyckats penetrera. Ingenting fastnar på honom oavsett om det handlar om kvinnoförnedrande uttalanden som "ta dom på fittan" eller om att jämställa vanliga demonstranter med nazister.

När det gällde den praxis Trump införde att skilja barn från sina föräldrar som, illegalt tagit sig över gränsen från Mexiko in till USA insåg presidenten själv att han hamnat på mycket djupt vatten. När hans regering för snart två månader sedan ändrade sin tillämpning av lagen och införde "nolltolerans" mot illegala migranter var presidenten mycket väl medveten om konsekvensen att de gripna migranternas barn skulle skiljas från sina föräldrar.

Skrik av vrede

Inte bara var han medveten om det. Trumps administration gjorde dessutom klart att meningen med förändringen var att avskräcka människor från att försöka ta sig in i USA illegalt. Om föräldrarna insåg att deras barn kunde tas ifrån dem skulle de kanske avstå från att försöka ta sig över gränsen, hoppades Trump.

Vad han kanske inte räknat med var det kollektiva skrik av vrede som åtgärden skulle mötas av när det gick upp för människor i USA och världen över vad den nya politiken innebar. Färsk statistik från USA:s egen gränsmyndighet visade i förra veckan att omkring 2 000 barn separerats från sina föräldrar under de första sex veckorna efter att "nolltolerans" införts.

När protesterna ökade i styrka var Trumps reaktion att skylla på demokraterna. Felet var deras eftersom de vägrade att anslå pengar till den mur Trump vill bygga mot Mexiko och därför tvingar honom att på andra sätt stoppa den illegala invandringen.

Vrider sanningen

Även med Trumpmått mätt är det ett halsbrytande sätt att vrida på sanningen. I praktiken använder han barnen för att utpressa demokraterna.

Inga lagar tvingade Trump att splittra familjer. Även under tidigare presidenter har illegala migranter gripits och hållits i förvar. Men då tillsammans med sina barn i väntan på utvisning.

Inför trycket på hemmaplan även från senatorer och kongressmän i det egna partiet gjorde Trump något han aldrig brukar göra. Han backade och skrev på ett dekret om att upphöra med separationerna.

När Trump i förrgår lät två av sina närmaste meddela att USA lämnar FN:s råd för mänskliga rättigheter var tanken säkert att denna nyhet skulle överskugga debatten om Trumps nya gränspraxis, att strålkastarna skulle riktas åt ett annat håll.

I stället hamnade ljuset på USA:s egen tillämpning av mänskliga rättigheter. Att med tvång skilja även ammande barn från sina mödrar i ett läge som redan måste upplevas som traumatiskt för familjerna är knappast något USA kan känna stolthet över eller som stärker bilden av USA som rättssamhälle.

Spricka i rustningen

Trump backade för att överleva politiskt. Om mindre än ett halvår är det mellanårsval till kongressen. Ett val som republikanerna riskerat att förlora om Trump framstått som hjärtlös och inhuman. Det skulle ha kunnat rubba republikanernas dominans på Kapitolium och negativt påverka Trumps chanser att få igenom sin politik.

Kanske har vi precis bevittnat den första sprickan i presidentens teflonrustning.

Trump har skrivit under en presidentorder som ska sätta stopp för att barn separeras från sina föräldrar vid USA:s gräns.