Från aktivist till forskare – tillbaka till aktivist igen
Uppdaterad 2018-08-02 | Publicerad 2018-08-01
I Sommar i P1 beskriver Max Tegmark sin imponerande resa.
För vetenskapsmannen Wernher von Braun spelade det liten roll vem han jobbade för eller i vilket syfte, om det så var vapen åt nazisterna eller atomraketer åt amerikanerna. Den typen av apolitiska forskarroll vänder sig Max Tegmark starkt emot.
Från yttre universum har han vänt sig inåt, mot artificiell intelligens och medvetande. Men främst handlar hans nya kall om att hindra mänskligheten från att utplåna sig själv. En nygammal aktivism väcktes till liv i svallvågorna av första äktenskapets kollaps, han beskriver hur han gråter på vetenskapsmuseum i London till insikten om hur människan ständigt gör sig själv mer och mer överflödig.
Inom AI-forskningen är den frågan särskilt aktuell. Om inte tekniken demokratiseras riskerar den att utnyttjas av de allra rikaste för att ersätta personal med robotar, vilket gör de redan djupa inkomstklyftorna ännu värre. I Tegmarks drömvärld har vi i stället råd med ett välfärdssamhälle där alla får det bättre med smarta robotar.
Han ger en känga åt Sverige som han tycker blivit flata och fjäskar för Donald Trumps USA genom att varken underteckna ett förbud mot kärnvapen eller stödja FN-förbud mot utveckling av mördarrobotar.
Tegmarks framtidsvisioner är lika fascinerande som skrämmande. Inte minst tanken på en superintelligens som ständigt kan förbättra sig själv och lämna de bästa mänskliga hjärnorna långt bakom sig.
Han bjuder också på en hel del namedropping ur sin kända bekantskapskrets, från Bill Gates till Elon Musk som bidragit med tio miljoner dollar till Tegmarks ideella organisation. Hans amerikanskt klingande brytning ger Sommar en kosmopolitisk känsla.
Men det som främst går igenom radiospelaren är Tegmarks brinnande engagemang. Det får vara slut på passiviteten nu.