Gula västarna har fått en motrörelse

"Gula västarna" har lamslagit Frankrike för att protestera mot vad anhängarna anser är sociala orättvisor. Vägar har blockerats, monument förstörts och flera liv har spillts.

Men det finns också en motrörelse – Röda sjalarna.

– Det är ju inte som om Frankrike är ett u-land, säger företrädaren Philippe Lhoste.

Det är lördag i början av februari och majoriteten av butiksfönstren längs den parisiska paradgatan Champs-Élysées har täckts över med masonitskivor och korrugerad plåt. Det är dags för ännu en av Gula västarnas demonstrationer.

En av deltagarna är 56-åriga Nadine Lemoine. Sedan den allra första demonstrationen i november har hon och hennes man kört in från Parisförorten Chelles varje helg för att visa sitt missnöje med hur landet enligt dem ”styrs rakt i botten” av president Emmanuel Macron.

Även om demonstrationerna till en början handlade om en höjning av den franska dieselskatten, så handlar de nu om sociala orättvisor överlag, förklarar hon.

– Situationen blir bara värre och värre. Vi vanligt folk har knappt någon social trygghet kvar. Lönerna är på tok för låga – jag vet många som går på minimilön – och för gamla och sjuka är det ännu svårare, säger hon och sällar sig till det främsta ledet så fort demonstrationståget sätter i gång.

Dyr vas och tårgas

– Det är som om man inte räknas om man inte är rik och bor i staden, säger hon och syftar på Frankrikes enorma klasskillnader, som blir särskilt påtagliga när demonstranterna passerar Dior-butiken i åttonde arrondissementet.

– Men herregud, 1 100 euro för en vas! Det är mer än hela min hyra, utbrister en kvinna i 50-årsåldern.

En yngre man reagerar också på prislappen och halar upp en sprayburk och klottrar ”vi vill inte debattera, vi vill bestämma” över skyltfönstret. Texten syftar på den ”nationella dialog” som Macron utlyst för att få bukt med missnöjet med hans reformer.

"Hmpff", säger Nadine Lemoine om presidentens strategi, som enligt en färsk opinionsmätning faktiskt bidragit till att Macron vunnit tillbaka några popularitetspoäng, och till att majoriteten – 55 procent – av fransmännen vänt sig emot gula västarna och vill att de lägger ned.

Minuten efter bryter våldsamheter mellan polis och demonstranter ut, och dagens första tårgasmoln lägger sig som ett tjockt täcke över gruppen. Projektiler från båda håll börjar vina genom luften och när demonstranterna kommer till nationalförsamlingen når sammandrabbningarna sin kulmen.

Inget u-land

För den 38-årige entreprenören Philippe Lhoste är det just våldsamheterna kring Gula västarnas framfart som i början av december fick honom att ta bladet från munnen och bli ombud för den växande motrörelsen, Röda sjalarna.

– I början höll jag med (Gula västarna, reds anm). Jag påverkades också av dieselskatten eftersom jag bor utanför Paris, säger han när TT träffar honom på ett kafé i huvudstaden.

– Men när de gav sig på Triumfbågen, som är ett nationalmonument, och släckte lågan på den okände soldatens grav, fick jag nog, säger han och syftar på kravallerna som drabbade Paris den 1 december.

Han är också irriterad över hur Gula västarnas oförmåga att organisera sig lett till infiltrering från såväl extremhögern som extremvänstern och på senare tid även från antisemiter.

– Det är ju inte som om Frankrike är ett u-land. Faktum är att vi har ett av de bästa sociala systemen i världen här, säger han, och berättar om hur han själv upplevt fattigdom på nära håll efter att tillsammans med sin tvillingbror ha levt som gatubarn i Sydkorea fram till fem års ålder.

– Vi var tvungna att stjäla för att ens kunna äta.

– Sådant sker sällan här.

Tysta fransmän

Röda sjalarna, som nu räknar omkring 40 000 aktiva supportrar, har inte alls samma syn på Frankrike som Gula västarna, säger Philippe Lhoste, och slår bort anklagelser om att rörelsen är särskilt Macron-vänlig och ska tillhöra "bourgeoisien" – borgerligheten.

– Vi är egenföretagare, bönder, bagare – allt. Vi kommer från alla samhällsklasser och vi röstar olika.

– Den största skillnaden är att de har tappat hoppet, men det har inte vi. Precis innan Gula västarna dök upp kändes det som om Frankrike var på väg igen, att vi hade börjat komma i kapp efter krisåren som följde 2008. Det började kännas ljust. Men ekonomisk återhämtning tar tid, och det kräver tålamod.

I slutet av januari samlades drygt 10 500 röda sjalar i Paris som en motreaktion mot Gula västarna och för att säga nej till framför allt våldet, men även till vägblockaderna. Rörelsen, som generellt sett är emot demonstrationer, har under veckan hållit ”pacifistiska” marscher i flera franska städer för att framföra sitt samhällsförsvarande budskap.

– Det är inget vi brukar göra. Vi är de tysta fransmännen, men ibland måste vi göra vår röst hörd.