”Lika lätt att köpa droger som mjölk i Vilhelmina”

Joachim Kerpner

VILHELMINA. Fyra unga män har dött av överdoser på två år i Vilhelmina, som har knappt 7 000 invånare.

Avfolkningen i glesbygden och psykisk ohälsa är några av orsakerna.

– Det är lika lätt att få tag i droger här som att köpa mjölk i affären, om man känner rätt folk, säger Patrik Lindgren, barndomsvän till en av de döda.

På julafton 2017 hittades 29-årige Christopher Forsberg död, med ett fentanyl-plåster i munnen.

– Hans mamma hittade honom på julaftonsmorgonen. Christopher var väldigt trevlig, social och allmänbildad. Så det var överraskande att det vart såhär. Väldigt tragiskt och onödigt, säger pappa Rickard.

Efter överdosen skrev barndomsvännen Ivan Lindblad på Christophers Facebook-sida:

”Jag saknar dig kompis. Minns allt roligt och alla bus vi gjort.”

I förra veckan dog Ivan själv i en överdos, 31 år gammal. I söndags kopplades respiratorn ur för 20-årige Robert Kallin, efter en överdos. Dessutom dog en 33-årig man av en överdos i mars 2018.

Föräldrar, anhöriga och vänner vill att deras dödsfall inte ska vara helt meningslösa.

– Ivan kommer aldrig tillbaka. Men om det finns något jag kan göra för att få bort droger och rädda liv, då hade han velat att jag skulle göra det, säger systern Nathalie.

”Knarkhundar på posten måste stoppa drogerna”

Hon tycker att socialtjänsten måste stötta missbrukare bättre.

– Behöver de hjälp ska de få åka på behandling på en gång. Det ska inte behövas en massa remisser, som det var för Ivan, säger hon.

Framför allt vill hon att det ska bli svårare att beställa hem droger via internet.

– Många mår dåligt hemma, sätter sig framför datorn, beställer droger och får hem dem i brevlådan. Posten borde ha röntgen och knarkhundar för att stoppa det, säger Nathalie.

Vilhelmina är en avfolkningsbygd där jobb och service försvunnit i snabb takt. Ett stort problem är att vården också har rustats ner.

Många är överens om att psykisk ohälsa ligger bakom mycket av drogmissbruket i kommunen. Särskilt bland unga som inte lyckats skapa ett ordnat liv efter skolan, där arbetslöshet och ensamhet skapar en nedåtgående spiral. Rektor Jan Lindberg på Malgomajskolan säger:

– Skolorna är den sista fungerande instansen Norrlands inland, före vuxenlivet. Vi är rustade med kuratorer och engagerade lärare som ser till att ungdomar får hjälp. När skolan tar slut är inte samhällets skyddsnät lika starkt längre.

”Psykisk ohälsa växer som en blödande tumör”

Lindberg konstaterar att det är tolv mil till närmaste ungdomsmottagning, i Lycksele, och att det är långa väntetider inom vuxenpsykiatrin.

Patrik Lindgren, barndomsvän till Ivan Lindblad, är oroad:

– Psykisk ohälsa syns inte på utsidan, men växer som en blödande tumör. I tio fall av tio slutar det med dödlig utgång. Ju fortare sjukdomen upptäcks, desto mer kommer dödsfallen bland yngre att sjunka, säger han.

Efter dödsfallen har en kamplust väckts bland ortsborna, som märks på Facebook. En kvinna skriver: ”Drograttfyllor, överdoser och förlorade själar. Nog måste vi kunna göra något för att stoppa denna nedåtgående spiral.” En annan är rakt på sak. Hennes inlägg lyder: ”Vakna Vilhelmina!”

– Föräldrar mobiliserar nu. De har skapat en Facebook-grupp och pratar om att gå ut på gator och torg, säger Anna Enebjörk.

Hon är samordnare mot droger i Vilhelmina, och anser att drogproblemen inte är större i Vilhelmina än i omkringliggande kommuner.

– Det man kan märka är att ungdomar uppvisar en allt mer narkotikaliberal inställning, säger Enebjörk.

Vi har pratat med en missbrukare som säger att folk åker från andra kommuner till Vilhelmina för att handla droger?

– Det kanske stämmer, det är ingen information som jag har.

”Hoppas du äter lakrits, glass och kladdkaka just nu”

Socialnämndens ordförande Rickard Norberg (KD) hävdar att den som söker hjälp av socialtjänsten får det snabbt, och tillägger:

– Vi har något unikt i Vilhelmina, en särskild beredning som tittar på barn och unga och deras mående. Det är viktigt att gå på djupet med den här problematiken. De ska slutredovisa sitt arbete i februari.

För Robert Kallin är det alldeles för sent. På kyrkogården brinner minnesljusen med sista meddelanden till den unge mannen som bara blev 20 år. På ett av dem står det:

”Hoppas du äter lakrits, glass och kladdkaka just nu. Jag älskar dig och saknar dig så himla mycket. Sov gott älskade du.”

Fotnot: Ivans, Robert och Christophers föräldrar har godkänt publicering av deras bilder.