Makabra fynd när mytomspunna sjön torkar ut: ”Som en skräckfilm”
Makabra fynd när mytomspunna sjön torkar ut: ”Som en skräckfilm”
Extremtorkan röjer sjöns mörka hemligheter.
I takt med att vattennivån i Lake Mead sjunker till rekordlåga nivåer, hittas allt fler mänskliga kvarlevor – varav ett offer har skjutits i huvudet.
På stranden gör Aftonbladet en upptäckt som fångar polisens intresse.
– Vi kan inte utesluta en koppling, säger mordutredaren om pistolen och den mystiska tunnan.
Av: Emelie Svensson
Foto: Johanna Siring
LAS VEGAS. Sanden är hårt packad under fötterna, täckt av snäckor och skräp. I horisonten reser sig svarta ökenberg, med en skarp vit rand närmast vattenytan.
”Badkarskanten”, säger lokalinvånarna.
Den bleka linjen är en dyster påminnelse om var vattennivån i Lake Mead en gång låg.
För 40 år sedan, när reservoaren utanför Las Vegas var full av soldyrkare, fest och racerbåtar.
Första maj hittades den första kroppen. En man, med ett skotthål i huvudet, dumpad i en metalltunna. Polisen misstänker att offret skjutits i mitten av 70- eller tidiga 80-talet, baserat på mannens skotyp.
En vecka senare hittades ett nytt skelett ett par kilometer därifrån. Sedan en torso, och fler ben.
Total har fem olika fynd med mänskliga kvarlevor gjorts under sommaren.
Uppgifterna har fått Vegas att gå i spinn. Facebookgrupper dedikeras åt att diskutera de senaste upptäckterna. Hobbyjägare åker längs kusterna för att hitta morbida artefakter. En podcastvärd utlovar 500 dollar i prispengar till den som finner nästa kropp i en tunna.
Lasvegasbor har vuxit upp med legenderna om hur organiserad brottslighet byggde den glittriga kasinostaden mitt i öknen.
Och därför går spekulationerna varma: Kan maffian ha använt hamnen vid Lake Mead som en dumpningsplats?
38-gradiga vindar blåser genom hamnen. Ett fåtal personer rör sig på båtbryggan.
Vi står i en dal, med snirklande serpentinvägar ner till marinan. När solen går ner bakom bergsryggen finns få ljuskällor kvar. Vi måste skynda vidare innan det blir mörkt i öknen.
Men konturerna i leran får oss att stanna upp. Stålet fastgjutet i gyttjan, med rost och avlagringar på handtaget.
Ett skjutvapen.
Klockan 07.38 nästa morgon sms:ar mordutredaren. Kan vi ses?
Vi är inte de enda som snubblat över fynd på botten av den uttorkande reservoaren.
Lindsey Melvin, 29, bläddrar mellan mobilbilderna med benbitar. Hon och hennes syster var ute på Lake Mead med paddleboard en lördag i våras.
De parkerade brädorna på en strandsträcka där vattnet nyligen dragit sig tillbaka. Där skymtade en vit sten. Trodde hon.
– Vi var lite chockade, men det var rätt spännande också. Det var knappast något vi trodde vi skulle hitta under en paddlingstur.
De tillkallade parkvakter, som tog hand om skallen. Rättsläkare bedömer att kvarlevorna tillhör en man mellan 23 och 38 år. Det är oklart hur personen dött, och polisen misstänker i nuläget inte brott till skillnad från personen i tunnan.
– Vi har hört alla tala om maffiamord här ute, men det kan lika gärna vara någon som drunknat. Oavsett hoppas jag att anhöriga kan känna frid om en familjemedlem hittas och identifieras, säger Lindsey.
– Det blir svårt att fiska här ute nu, skrockar Mark.
Han har bott vid Lake Mead sedan 2006. Båten brukade förtöjas här ute. Genom åren har han sett drastiska förändringar. Det blir värre och värre för varje dag, säger han.
– För två år sedan kunde jag ha varit här nere och fiskat med mitt barnbarn. Nu är det en halv mile (800 meter) till vattnet för guds skull! säger han och pekar.
I början av sommaren kom han hit med sin fru Luanne och möttes av en dyster syn. Karpar kämpade i stekande ökensol för sitt liv, när vattnet runnit undan för snabbt.
Gamar cirkulerade ovanför.
– Det räcker bara att titta mot ”badkarsringen” för att inse att vi har stora problem de närmsta åren, säger han, med en nickning mot den vita randen, orsakad av avlagringar av mineraler.
– Vi kan inte göra något för att stoppa utvecklingen här nu – det kommer vara en lång och plågsam färd.
För två år sedan kunde han fortfarande lägga i båten på samma plats. Han vill inte ens tänka på hur det kommer se ut här om ytterligare två år.
– Det är som en som en dålig skräckfilm. Om de visade den på sci fi-kanalen skulle ingen tro att det var sant. Man måste se förändringarna med sina egna ögon.
PLUS: Maffiaexpertens teori om Las Vegas hetaste kalla fall
Roten till problemet: En pågående 23-årig torka, den värsta i sydvästra USA på mer än tusen år. Snötäcket i klippiga bergen, som fyller floden och sedermera reservoaren, försvinner bland annat när klimatet blir allt varmare. I kombination med konstant överanvändning av vatten i regionen är katastrofen nära.
40 miljoner amerikaner, fördelat på sju delstater, förlitar sig på dricksvatten från Coloradofloden som slingrar sig ner till Lake Mead. Sedan 1983, när vattennivån var som högst, har vattnet fallit mer än 52 meter. Reservoaren – USA:s största – är nu nere på 30 procent av sin kapacitet. Ett nytt lägstarekord.
Minskar vattnet ytterligare kommer kraftverksdammen Hoover Dam inte längre kunna producera el till hundratusentals hem.
De närmsta åren väntas krisen förvärras.
– Landskapet är förvisso vackert – men det kommer suga när vattnet är slut, säger Mark Realy.
Mordutredarna ber om att vara anonyma, foton går bra.
– En Beretta, nio millimeter, ser det ut som, säger en av dem.
– Har du tagit gps-koordinaterna?, svarar den andre.
En av dem går ner på ett knä i sanden och plockar varsamt upp vapnet med två fingrar för att lägga i bevispåsen.
– Vill ni se var offret i tunnan låg?
Hundra meter från platsen där vapnet nyss låg fastkilat finns en jordgrop kvar. Vattnet nådde tunnan för tre månader sedan. Nu är vågorna en halv fotbollsplan bort.
Bara två dagar tidigare har polisen sökt ett mindre område kring tunnan, med metalldetektorer, utan att hitta något.
Poliserna förklarar att de tog spjärn från en träpall som låg på sanden för att dra upp liket. Tunnan var så rostig att man kunde kika in.
Vid tidpunkten då liket dumpades uppskattas vattnet ha varit runt 30 meter djupt på samma plats.
Offret har ännu inte identifierats. Rättsläkarna försöker få fram dna från vävnad. Och trots amatörspekulationer om maffiakopplingar, har poliserna inte hittat bevis för att det rör sig om organiserad brottslighet.
Mordutredaren kör oss till krimlabbet i Vegas, på en gömd plats, där de kan arbeta ostört med bevismaterialet. På stålhyllorna står rullar med gul avspärrningstejp staplade.
PLUS: Maffiaexpertens teori om Las Vegas hetaste kalla fall
Utredaren öppnar bagageluckan och räcker över papperspåsen till en tekniker.
De närmsta veckorna ska vapnet tvättas med ultraljudsrengöring. Utredarna kommer försöka ta reda på serienummer, om den importerats till USA och om något namn registrerats på vapnet.
Förhoppningen är att få pistolen att fungera. Testskjuta den.
– Vapnet och tunnan låg så nära varandra. Vi inte utesluta en koppling i nuläget, konstaterar huvudutredaren.
Kanske kan vapnet jämföras med bevis i andra kalla fall, förklarar han. Arbetet väntas ta minst en månad.
Under tiden lär Lake Meads bottengyttja hinna avslöja allt fler hemligheter.
Fynden kring Lake Mead
1 maj
En kropp i en rostig metalltunna hittas nära Hemenway Harbor vid Lake Mead. Detta är enda kroppen som än så länge utreds som ett brott av polisen. Andra skelettdelar kan komma från personer som drunknat. Mordoffret har avrättats med ett skott i huvudet. Mannen väntas ha dödats någon gång mellan i mitten av 70-talet och början av 80-talet.
7 maj
Lindsey Melvin och hennes syster upptäcker flera skelettdelar, däribland en käke, när de är ute med varsin paddleboard vid Callville Bay. Rättsläkaren har inte kunnat bestämma dödsorsak.
25 juli
Skelettdelar hittats vid Swim Beach och omhändertas av parkvakter och Las Vegas Metropolitan polis dykarteam. Undersökning av benen fortsätter.
6 augusti
Fler kvarlevor hittas vid Swim Beach. Rättsläkare försöker bestämma personens identitet och dödsorsak, och uppger att kvarlevor som hittats 25 juli och 6 augusti kan komma från samma person.
16 augusti
En tredje omgång med kvarlevor hittas vid Swim Beach. Det senaste fyndet av en skelettdel hittats av en parkbesökare.
