Emmas ex försökte döda henne

Uppdaterad 2015-07-08 | Publicerad 2014-05-29

OBS: Det här är en gammal text från 2010 som har fått spridning på sociala medier igen.

FURUBODA. Från den fullständiga tragedin till stora lyckan.

Det går inte att vara mycket närmare döden än vad Emma var när hon hittades medvetslös på ett fält utanför Kristianstad – sönderslagen, sönderskuren och svårt hjärnskadad.

Men det går inte heller att vara mycket lyckligare än vad hon är i dag – förlovad och med mängder av framtidsplaner.

– Jag har funnit kärleken, då mår skallen bra, säger hon.

Det har gått 4,5 år sedan Emma Pettersson, 24, var ytterst nära att dö, misshandlad av sin förre pojkvän. Hon låg i koma, gick igenom åtta hjärnoperationer, skallbenen togs delvis bort och det var ytterst ovisst om hon skulle överleva.

När hon hittades på ängen var hon döende, poliserna som var först på plats har berättat att hon slutade andas. Men de lyckades blåsa luft i den sönderslagna kroppen.

Emmas pojkvän dömdes till tolv års fängelse för våldtäkt, människorov och försök till mord. Hade han varit några månader äldre, hunnit fyllt 21, hade han sannolikt dömts till livstidsstraff.

– Jag hatar honom, säger hon.

– Han var en olycka. Men jag var så förälskad i honom att jag inte såg det onda som fanns i honom.

Lämnade henne att dö

Hon minns inte det som hände.

– Bara att jag kände oro den dagen, att något skulle kunna inträffa.

Hon hade dagarna innan anmält pojkvännen för våldtäkt och var rädd.

Han tog en gruvlig hämnd. Han slog och sparkade sönder hennes huvud och kropp, han knivskar henne i ögon och underliv och han tog ett kraftigt stryptag om hennes hals. Sedan lämnade han henne medvetslös på fältet.

Där, den 6 november 2009, fick Emma sin livstidsdom. Hon kommer aldrig att bli bra, aldrig kunna leva ett helt normalt liv.

Hjärnan var illa skadad. Minnet försvann, talet, synen, balansen.

När Aftonbladet träffade henne på våren 2010, då hon var hemma på helgpermission, kunde hon bara kommunicera genom att sätta tummen upp eller ner. Hon tränade på att försöka lära sig gå. Hon tränade på allt.

Emma tränar fortfarande. Sedan tre år tillbaka går hon på ”På väg igen”, en utbildning för vuxna hjärnskadade på Furuboda folkhögsskola utanför Åhus.

”Tillsammans klarar vi oss bra”

Hon har gjort enorma framsteg. I dag cyklar hon, spelar golf och är en duktig luftgevärsskytt.

– Jag har varit med i flera tävlingar och det har gått bra, säger hon.

Hon talar felfritt. Synfältet är begränsat på ena sidan men annars ser hon bra. Balansen är nästan helt återställd.

– Minnet är det största problemet. Särskilt närminnet. Och lokalsinnet, det tog lång tid innan jag lärde mig att hitta här på skolområdet. I början skrev jag upp på mobilen hur jag skulle gå, säger Emma.

Sakta har hon nu börjat träna på att hitta i samhället där hon vuxit upp.

Hon har en lägenhet på Furuboda – och en pojkvän.

– Vi bor ihop och det är toppen, säger hon och tittar lyckligt på Marco.

– Han är också hjärnskadad efter en mc-olycka för elva år sedan. Tillsammans klarar vi oss bra, vi tvättar och lagar mat och har det gott ihop.

Hon visar stolt upp sin förlovningsring.

– Vi är bara så kära, säger hon lyckligt.

– Vi planerar att flytta till en egen lägenhet i Kristianstad längre fram. Vi är båda barnkära och skulle naturligtvis uppskatta att få egna barn. Men mycket ska stämma, vi får se när den dagen kommer, om vi är redo för det.

Vill föreläsa

Marco kan inte nog förklara sin kärlek till Emma.

– Man blir så lycklig av att bara se på henne, säger han.

– Och varje ord hon säger ger mig glädje.

De kramas och pussas och ser fram emot ett liv tillsammans. Dock medvetna om sina handikapp och att livet inte alltid kommer att bli så lätt.

– Jag ska gå en IT-kurs här på Furuboda först. Sedan vill jag komma ut i samhället och föreläsa om mina erfarenheter, om olyckan i mitt liv och om att ta sig tillbaka trots att chansen till ett fortsatt liv verkade borta, säger hon.

– Jag vill skriva en självbiografisk bok, jag har faktiskt redan börjat lite smått.

Hon har lätt till skratt, särskilt när hon pratar om Marco och om framtiden.

Tänker leva sitt liv

Men oron och hatet finns där i hennes inre. Hon blir aldrig fri från vad hennes förre pojkvän har gjort henne. Hon blir ständigt påmind genom sina egna handikapp.

– Varje dag tänker jag på vad som ska hända den dagen han kommer ut, säger hon.

– Det är klart jag är rädd. Jag tycker han sitter bra där han sitter och att där kan han fortsätta sitta.

Själv tänker Emma ta vara på det liv hon har.

Fotnot: 2011 utsågs Emma Pettersson till Årets kämpe i Aftonbladets serie Svenska Hjältar.

Följ ämnen i artikeln