Plötsligt är de nöjda med den otyglade presidenten
WASHINGTON. Missilerna Donald Trump avfyrade förra veckan förstörde inte bara en flygbas i Syrien.
De utlöste seismiska reaktioner i det politiska landskapet på hemmaplan också.
De konventionella republikaner som nyss hade sådana problem med den otyglade presidenten är plötsligt nöjda och belåtna – medan den så kallade alt-högern som tidigare utgjorde en av grundbultarna i supporterskaran rasar.
Man vet aldrig vad som väntar i det nya USA, ens från dag till dag.
Att opinionen svänger snabbt i the land of the free är och för sig inget nytt, det har den alltid gjort.
Men kasten är extraordinärt tvära så här under inledningen av den frapperande Trump-eran.
För ett par veckor sedan skrev jag, under ett besök i Detroit, om intrycket att en del av de vita arbetar- och medelklassväljare i Michigan som tillsammans med sina bröder och systrar i Pennsylvania, Ohio och Wisconsin avgjorde valet i november redan hade börjat skruva på sig i nedstämd ”buyer's remorse”
Ett New York Times-reportage från samma delstat några dagar senare bekräftade den bilden.
Nej, de The Donald-supportrar Times-reportern hade pratat skulle kanske inte rösta på någon annan om de fick chansen igen, och framförallt inte på Hillary Clinton – men de var lite förstummade över att så många förslag herr presidenten och hans administration lägger går stick med deras egna intressen.
Efter det oväntade bombanfallet i Syrien för en vecka sedan syns samma slags vändningar i andra väljargrupper – om än delvis på andra sätt
Mycket belåtna
Jag har inga vänner eller bekanta som direkt beskriver sig som alt-höger – den sortens aktivister förefaller vara försvinnande få i östkusternas storstäder – men däremot känner jag en uppsättning konventionellt konservativa och de är om inte jublande glada så i alla fall mycket belåtna med vad de ser som ”beslutsamhet”, ”hårda nypor” och ett ”utmärkt försök att återupprätta den amerikanska hedern internationellt” från en president vars påstått isolationistiska syn på utrikespolitik ofta gjort dem nervösa
– Det börjar påminna om när George Dubya var som mest handlingskraftig, smackar en ekonomireporter förnöjsamt över ett par öl på en irländsk bar i Midtown.
Den inställningen verkar delas av republikanska hökar och så kallade ”neo cons” också i själva Washington.
Till och med några som tidvis stått i direkt opposition till den populistiske miljardären från Manhattan – exempelvis senatorn och förre presidentkandidaten John McCain och hans ständige sidekick Lindsey Graham – firar påsk med nyvunnen tillförsikt i hjärtat.
– Ett excellent första steg, hette det för bara några dagar sedan i ett uttalande från McCain, för inte alls länge sedan hånad av presidenten för att han ”vill starta tredje världskriget hela tiden”.
Alt-högern har vänt Trump ryggen
Men istället har stora delar av den brokiga så kallade alt-högern – direkt euforisk i sitt stöd till The Donald ända sedan han sjösatte sin kampanj förrförra sommaren – plötsligt vänt honom ryggen i vrede.
Där menar man att bombningarna av Syrien kontrasterar skarpt mot den heliga ”America First”-devisen och antingen vittnar om att Trump medvetet svikit dem eller blivit duperad av etablissemanget och det som kallas ”the deep state”
Till och med kontroversiella Ann Coulter, antagligen den mediapersonlighet som backat Trump mest hängivet de senaste åren, är kritisk – för att inte säga direkt sarkatisk.
”Om vi velat ha fler krig i Mellanöstern fanns det andra kandidater att rösta på”, hette det i en tweet förra veckan, ”De visade honom en bild, sedan gick Trump emot allt han tidigare sagt om Syrien”, i ett annat.
Som om det inte vore nog verkar det som att Stephen Bannon, alt-högerns egen man i administrationen, håller på att förlora sitt inflytande och kanske rentav riskerar att få sparken.
De får försöka trösta sig med att allt kan vända snart igen.
Det är allt alla, anhängare som fiender, kan vara helt säkra på under Donald Trumps era.
Inget är givet, inget hugget i sten.