Smittade Vanesa får inte röra sin nyfödde son

helskärm

Vanesa Muro i Madrid fick inte träffa sitt nyfödda barn på tio dagar då hon är smittad av coronaviruset. Den värsta smittrisken är över men varken hon eller hennes man har ännu kunnat röra sin lille son utan skyddsutrustning.

– Han tar tag i ditt finger, den lille stackaren, och håller i plast – inte i dig, säger hon.

34-åriga Vanesa Muro skulle föda sitt första barn med kejsarsnitt i mitten av mars. Men allt förändrades när hennes släkting, som hon och hennes man Oscar Carrillo hade träffat varje dag, insjuknade i covid-19 och sedan avled.

Den 12 mars testades Muro och Carrillo positivt. Paret skyndade sig till sjukhuset men Carrillo fick inte följa med in och Muro fick en tid för operation nästa dag.

– Jag kände en mängd olika känslor, det var hemskt, säger hon.

Hon var rädd för att smitta sitt barn, orolig för att gå genom allt utan sin man vid sin sida och upplevelsen att bli opererad av personal i full skyddsutrustning kändes helt bisarr.

Samtidigt vankade hennes man runt hemma. Han visste att Muro opererades men hade ingen aning om hur det gick.

– Det var de längsta 90 minuterna i mitt liv, säger Carrillo.

Men ut kom deras barn – som fick namnet Oliver.

Isolerades på sjukhuset

Oliver fördes direkt ut ur salen och från sin mamma och isolerades till dess att ett test visade att han inte var smittad.

De kommande två dygnen var Vanesa Muro i princip helt isolerad på sjukhuset. Personalen kom in så lite som möjligt eftersom det råder brist på skyddsutrustning.

När Muro slutligen kunde åka hem var hon tvungen att lämna kvar Oliver på sjukhuset.

– Det kan verka fånigt men trots att han var sju våningar under mig kändes det som att han var närmare mig då än när jag var hemma, säger hon.

"Hej lilla kämpe"

Först efter tio dagar fick Vanesa och Oscar träffa sin son och, iklädda plasthandskar och munskydd, fick de slutligen ta med honom hem.

"Hej, lilla kämpe, vi ska hem nu", var det första Muro sade till honom när de återförenades.

– Det var precis som att han föddes den dagen, säger Muro.

Även för Arantxa Fernandez, psykolog på sjukhuset i Madrid, var det ett speciellt ögonblick.

– Det vackraste jag någonsin upplevt i mitt yrkesliv, säger hon.

"Det är svårt"

Trots att paret suttit i karantän i två veckor finns inga tester som kan bekräfta att de inte bär på viruset längre och de fortsätter att ha på sig munskydd och plasthandskar.

– Jag har fortfarande inte rört vid min son utan handskar. . . vi kan inte vänta till karantänen är över och vi kan röra honom, kyssa honom, säger Carrillo, medan hans fru flaskmatar Oliver – ännu en säkerhetsåtgärd.

– Det är svårt. Han tar tag i ditt finger, den lille stackaren, och håller i plast – inte i dig, säger Muro.

"Minne av en mardröm"

I Madrid är coronautbrottet i Spanien, som hittills krävt över 10 000 liv i landet, som värst. Trots den svåra situationen och att de hårda restriktionerna som införts i landet hindrar Muro och Carrillo från att träffa föräldrar och syskon, säger de att familjen kommer att ta sig igenom det.

– På nolltid kommer han att vara en månad gammal och vi kommer att vara ute igen, säger Muro.

– Han kommer lära känna sina mor- och farföräldrar, mostrar och farbröder. Och allt det här kommer bara vara ett minne av en mardröm som vi genomlevt.