Första julen utan Eric Torell

Utredning av polisskjutningen dröjer

Publicerad 2018-12-22

Vad hände under Eric Torells sista minuter i livet?

Allt mamman Katarina Söderberg vill är att få klarhet.

I jul lämnar hon Stockholm för att slippa den tomma stolen.

Augusti 2018. En soldränkt parkering vid Hemköp i Skarpnäck.

Katarina Söderberg stiger ur prästens bil och ser tusentals människor som kommit för att dela hennes sorg. Över ljudet av smattrande motorcyklar säger hon:

– Det känns som att någon hällt tusentals liter med kärlek över mig.

 

December 2018, ett par dagar före jul. Katarinas lägenhet med snökantad loftgång.

Fyra månader har gått sedan Eric Torell dog på en innergård i Vasastan i Stockholm. Att en ung kille med Downs syndrom och en leksakspistol i handen hade skjutits till döds av polis blev en världsnyhet.

Mammans ord var på alla löpsedlar och familjens vän anordnade en motorcykelkortege till minnet av Eric.

– Allting var så nattsvart och jag kunde inte förstå hur jag skulle kunna gå vidare i livet. Det var så jag kände där och då, när poliserna kom på morgonen och berättade att tre poliser hade varit tvungna att skjuta ihjäl min son på grund av en ”hotfull situation”.

Katarina Söderberg säger att ingen av poliserna som kom med dödsbudet beklagade sorgen. Än i dag har ingen hört av sig.

Det har hon svårt att förstå.

– Man måste väl ändå i efterhand kunna säga att något gick något snett, eftersom man skjutit ihjäl en ungdom med Downs syndrom som höll i en leksakspistol? Oavsett skuldfrågan, den har vi väl domstolar för, så måste man ändå kunna säga att resultatet uppenbarligen blev fel. Det kan ju inte ha varit meningen att det skulle gå så här.

Stödet och kraften att gå vidare fick hon genom att bearbeta sin sorg offentligt. Och såklart även med vänner, familj samt prästen Pär Friberg som polisen länkade till familjen dag ett.

Katarina fick mängder av stöttande brev och mejl redan de första dagarna.

– När jag kom upp där vid kortegen kändes det som att jag inte var dum i huvudet som tyckte att det som hänt var helt sjukt. Helt främmande människor, helt vanliga underbara människor, kände och tyckte likadant. Och varenda person som jag tittade på gav ett leende. Och jag gav ett leende tillbaka. Eller, jag försökte i alla fall.

– Det var väl det jag menade när jag sa att det kändes som att någon hällt tusentals liter med kärlek över mig.

Julen är tung för den som saknar någon.

Eric Torells föräldrar bor isär men har alltid firat julen i barndomshemmet i Vasastan. I år blir det annorlunda.

– Jag och hans syster Elsa åker till min bror i Göteborg. Vi klarar inte av fira julen här och se Erics stol stå tom.

Eric Torell älskade förutsägbarhet. Och vad är mer förutsägbart än julen?

– Julen var en av de högtider som han överälskade, för han visste ju precis vad som skulle hända. Vi åt lunch lite tidigt, sedan åkte vi pulka eller skridskor i Vasaparken. Klockan fem i tre gick han till soffan för då visste han att det snart var Kalle Anka. Och när det var slut satt han som ett tänt ljus och väntade på tomten. ”Eric snäll” sa han med teckenspråk och strök sig över kinden, säger Katarina Söderberg.

I sensommarens medierapportering lärde många känna pojken med autism och Downs syndrom som bara kunde säga mamma.

Som första svar på frågan vem Eric var, säger Katarina Söderberg leende:

– Han var en lurifax.

Eftersom Eric inte kunde hålla sig från att öppna alla luckor på samma gång fick han sin adventskalender på julafton. Eric var duktig på memory men fuskade också genom att vända på korten när han trodde att ingen såg. Och så skrattade de tillsammans. Det var en del av leken.

– Han älskade att skoja. Samtidigt var han väldigt snäll och omtänksam. I skolan var han den första som hämtade fröken om någon slagit sig. Han var så full av empati.

I familjen spred Eric tröst och värme genom sitt sätt att närma sig den som var ledsen.

– Han var som en magnet, han kände av när man behövde tröstas. Han bara lade armen om en och förstod. Eric ställde ju inga frågor och krävde inga svar. Han hade en förmåga att lugna, för han var lugn i sig själv, säger Katarina Söderberg.

 

En förundersökning pågår om misstänkt tjänstefel och vållande till annans död.

Inte mycket har läckt från utredningen. De inblandade poliserna har vallats på innergården. Där har även två av sex stammar i ett träd sågats ned och tagits omhand i utredningen.

Åklagare Martin Tidén hade som mål att förundersökningen skulle vara klar före jul. Men 10 december kom ett pressmeddelande från Särskilda åklagarkammaren om att beslutet dröjer till början av nästa år om åtal ska väckas eller ej.

Det lilla som blivit känt är antalet skott som avlossades, i samband polisernas ingripande den 2 augusti. Enligt Aftonbladets uppgifter sköt alla tre.

25 skott. Tre träffade Eric. Ett var omedelbart dödande.

– Ingångsvägen ska ha varit i ryggen, säger advokat Tomas Nilsson, som fått informationen direkt från åklagaren.

För familjen har det faktumet varit svårt att ta in.

– Hade han haft ett riktigt vapen och skjutit tillbaka, då hade jag förstått. Men för oss är det väldigt svårsmält att man sköt så många skott, och inte nöjde sig med något av de som träffade i magen. Det är som vår advokat Tomas sagt till oss, att kring de här 25 skotten finns väldigt många frågor som kräver svar, säger Katarina Söderberg.

Men familjens frågor kretsar inte bara kring vad som hände på platsen. Expressen har rapporterat att en av poliserna bara hade varit i tjänst sedan i juni. Den andra hade jobbat i åtta månader och den tredje, med ett par års erfarenhet, arbetade deltid.

– Varför sätter man ihop en sådan trupp? undrar Katarina Söderberg.

Och kanske borde de aldrig varit där från första början.

 

Enligt källor till Aftonbladet hade polisen larmats om att en känd våldsman var på Norrbackagatan under sommarnatten till den 2 augusti. Mannen var misstänkt för att ha satt en sprängladdning under en kvinnas bil, och hade tidigare hotat att döda poliser.

Men om det var honom polisen var ute efter så hade de inte behövt leta länge.

Han satt redan häktad på polishuset Kronoberg.

Än så länge tyder det mesta på att den olyckliga slumpen att Eric Torell rymde hemifrån samma natt som polisen jagade en ökänd våldsman på adressen ledde till hans död.

– Hade poliserna haft rätt ingångsvärden hade de kanske agerat på ett annat sätt, säger Katarina Söderberg.

Katarina Söderberg och familjens högsta önskan är att det ska väckas åtal.

Men inte för att Katarina vill se att poliserna som avlossade skotten straffas. Hon vill bara ha klarhet.

– Straff är helt ointressant. Jag känner inget hat, ingen hämndlystnad. Men väcks inget åtal så blir hela förundersökningen sekretessbelagd, enligt vad jag har hört. Och jag vill se en tidslinje, sekund för sekund. Vad var det som gjorde att man förväxlade en tungt beväpnad brottsling med ett lekande barn? Sedan är det såklart väldigt fel och olyckligt att Eric höll i den här leksakspistolen. Självklart finns en del i vårt ansvar också.

 

Alla som ville komma var välkomna till Eric Torells begravning i Gustav Vasa kyrka.

Där berättade prästen det hjärtskärande – att Eric älskade poliser. Katarina Söderberg har för egen del alltid beundrat poliser och känt stor respekt inför deras arbete.

Hur känns det när du tänker på att Eric älskade poliser?

– Konstigt nog så känns det ganska bra. Jag tänker att han förhoppningsvis trodde att de lekte med honom, att han lekte in i det sista. Jag vet inte hur stora smärtor han hade, och det är ju därför jag så gärna önskar att det ska bli ett åtal. Så vi får veta vad Eric var med om under de sista minuterna av sitt liv. Men det känns ändå bra att han nog inte förstod att han borde varit livrädd, säger Katarina Söderberg, mamma till Eric Torell.