Filipos, 15, mördades när han var på väg till skolbalen

Systern om sorgen: Kan fortfarande se honom framför mig

Det skulle vara livets lyckligaste dag. Men i stället blev det den sista.

15-åriga Filipos Adefres höggs ihjäl i sitt eget trapphus – och för familjen trasades hela världen sönder.

– Han var mitt ljus. Nu har det slocknat, säger lillasyster Abigail.

Det har gått nio månader sedan Filipos rycktes ifrån dem men mamma Melat och systern Abigail pratar om honom som om han snart skulle rusa in genom dörren.

De berättar om det brinnande fotbollsintresset som om det fortfarande bodde i hans bröst. De beskriver den bubblande förväntan inför skolbalen som om det bara var en halvtimme kvar innan han skulle ge sig iväg.

Men efter att Filipos gått ner för att möta upp sin kompis den där junieftermiddagen så kom han aldrig mer tillbaka. Filipos försvann och tog skrattet, skämten och de roliga upptågen med sig.

– Det har blivit så tomt här nu. Tomt och tyst, säger Abigail och låter mycket äldre än sina 15 år.

– Jag försöker leva så gott det går, men det är svårt. Jag försöker gå till skolan och så kanske jag gör det och det kan gå okej men sedan kommer jag hem och då är allt skit igen.

Melat säger att det känns som att hon också dog när Filipos segnade ner i trappen.

– Tiden går, men vi är fast i det här. Vi lever, men vi har inget liv.

”Försökte hjälpa honom”

Filipos hade laddat för skolbalen i månader. Den mörka kostymen och de svarta skorna med tjocka, vita sulor hade valts med stor omsorg. När den 8 juni äntligen kom så hjälpte hans moster honom att fläta håret. Pappa Yetemgeta och Abigail var också hemma. Melat skulle egentligen ha jobbat men hon slutade tidigare för att vara med under de sista förberedelserna. Fast mest av allt ville hon ta några fina bilder på sin son.

– Han frågade mig vilken parfym han skulle använda. Jag sa att han kunde ta en som jag nyligen hade köpt åt honom. Han var så glad, säger Melat.

– Jag kan fortfarande se honom stå här framför spegeln. Det strålade verkligen om honom, säger Abigail.

Men innan Melat hann ta fram mobilen och fota sa Filipos att han skulle gå ner och träffa en kompis som väntade vid porten. Familjens lägenhet ligger precis vid torget i Älvsjö i södra Stockholm. Filipos hade massor av vänner, och bostaden var en naturlig samlingsplats för dem. Så Melat tyckte inte att det var konstigt att sonen ville möta upp sin kamrat. Men hon uppmanade honom att inte vara borta för länge eftersom det snart var dags att gå till balen.

Men sedan lades minuterna på varandra utan att Filipos återvände.

– Min man gick ner efter ett tag för att hämta Filipos, säger Melat.

– Men han såg ingen vid porten. Då kom några tjejer förbi som sa att en kille låg på golvet en trappa upp. Min man hade tagit hissen ner och missat honom.

Killen på golvet var Filipos. Polisens utredning skulle senare visa att han knivhuggits ungefär 40 gånger i huvudet, halsen, armarna och bålen.

Uppe i lägenheten satt Abigail i sin brors rum eftersom mobilens batteri snart var slut och han hade lånat hennes laddare. Hon hörde skriken nerifrån, störtade ut och möttes av en syn som ingen – allra minst en lillasyster – ska behöva se.

– Det var blod överallt och jag fattade ingenting. Men vi hade haft hjärt- och lungräddning i skolan dagen före och jag kom ihåg lite grann så jag försökte hjälpa honom.

– Sen kom polisen.

När familjen kom hem från sjukhuset var de svarta finskorna det första Melat såg i hallen.

– Jag lät honom inte ha dem på sig när han skulle träffa kompisen. Det känns så hemskt att han aldrig fick använda dem.

Motivet är ett mysterium

Pojken som attackerade Filipos har nu fyllt 16 år. I slutet av januari dömdes han för mord till tre års sluten ungdomsvård.

En orsak till att han inte fick fyra år, som är maxstraffet för unga förövare, var att det inte gått att fastställa något motiv.

”Trots att tingsrätten hört ett stort antal personer och tagit del av omfattande skriftlig bevisning har det inte gått att slå fast varför Filipos Adefres knivhuggits”.

Melat är kritisk mot domen, som har överklagats av båda parter. Hon menar att det finns flera saker som visar att dådet var planerat. Däribland en sökning på strafflängden för mord som pojken gjorde tolv dagar före allt hände.

16-åringen hävdar å sin sida att han handlade i nödvärn.

– Han påstår att det var den andra pojken som angrep honom. Han fick panik, har advokaten Peter Skeppstedt tidigare sagt till Aftonbladet.

Den förklaringen avfärdades dock helt av tingsrätten.

Samtidigt som Abigail, Melat och Yetemgeta förbereder sig för en ny prövning i hovrätten försöker de också skapa ljus i mörkret som omger Filipos död.

– När Filipos kom in i ett rum så märktes det direkt. Han kunde prata med alla och han hade en otrolig förmåga få alla att känna sig sedda, säger Abigail.

De planerar att starta en fond i Filipos namn, och på årsdagen kommer mängder av människor att samlas för att hedra hans minne.

– Vi ska bjuda vänner, släktingar, lärare, förskolepersonal, tränare och fotbollskompisar, säger Melat.

– Filipos band människor samman, och det är väldigt många som sörjer honom. Det känns fint att veta att vi inte är ensamma.