Emma om tvångsvården: ”Förstört mitt liv”

Uppdaterad 2023-07-15 | Publicerad 2023-07-11

”Emma” tvångsvårdades när hon var 13 år. ”Allt jag ville var att dö för att komma bort därifrån”, säger hon.

En ny rapport visar att psykiatrisk tvångsvård ger ofta motsatt effekt. Att patientens mående försämras och tillit för vården skadas.

”Jag var mer självmordsbenägen när jag kom ut än innan.”

”Emma”, som egentligen heter något annat, led av psykisk ohälsa som barn. Hon var självmordbenägen och som 13-åring blev hon tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning i Stockholm.

– Jag var inte redo för vård, jag ville inte ha det och jag sa det många gånger. Men de stängde bara in mig och att stänga in ett barn på det här sättet är jättetraumatiskt, säger hon.

Tvångsvårdade patienter och deras anhöriga har en mer negativ bild av psykiatrisk vård efter att de kommit i kontakt med tvångsvården. Många upplever att tvångsvård hade kunnat undvikas, att den vård de tvingades till inte var för deras bästa eller förbättrade deras mående.

Det visar en ny rapport från Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH).

”Fick ingen hjälp”

Emma kände en rädsla för personalen och hon vågade sällan lämna sitt rum. Hennes mående försämrades snabbt.

– Jag försökte ta livet av mig flera gånger där inne. Allt jag ville var att dö för att komma bort därifrån. Jag har aldrig och kommer aldrig må så dåligt igen som under tiden jag var inlagd, säger hon och fortsätter:

– Oavsett om man gjorde fel eller inte så låg man på golvet med vuxna människor som tryckte ner en. Jag hade blåmärken över hela kroppen.

Tvångsvårdade patienter och deras anhöriga har en mer negativ bild av psykiatrisk vård efter att de kommit i kontakt med tvångsvården, enligt rapporten från Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH).

NSPH:s rapport visar även att patienterna och deras anhöriga upplever otrygghet, otydlighet, brist på delaktighet och dålig kommunikation med personalen. Något som Emma känner igen.

– Jag visste inte ens varför jag var där. Jag var bara en åskådare och hade inget att säga till om. Jag fick ingen förslag om vård och jag fick ingen hjälp alls.

”Litar inte på vården”

Att hon var tvångsinlagd påverkade även hennes familj. Hon berättar att hennes föräldrar försökte få ut henne men utan framgång.

– Min mamma gick in i en djup depression och min pappa var som ett skal bara. Hela familjen mådde dåligt.

En månad senare fick Emma åka hem igen, hon vet själv inte varför.

– De släppte bara iväg mig och jag vet inte vad som hände. Jag mådde sämre än någonsin.

I dag är Emma 24 år gammal, sedan hon fick tvångsvård har hon lidit av PTSD.

– Det är det värsta som har hänt mig. Jag litar inte på vården alls och det var jättesvårt för mig att söka hjälp för PTSD. Det tog flera år för mig att öppna upp mig igen i rädsla att bli inlagd igen.