Medan Trump får stenhård kritik bygger Europa sin egen mur
Donald Trumps försök att få till en mur för att stoppa illegal invandring kantas av stenhård kritik mot presidenten.
Europa bygger redan sin mur utan något omfattande politiskt motstånd.
I över två veckor har fartyget Sea Watch 3 seglat runt på Medelhavet med 37 migranter ombord. På den tyska hjälporganisationen Sea Eyes båt befinner sig 17 migranter sedan strax efter jul. Italien och Malta vägrar låta fartygen gå in i någon av deras hamnar. Inget annat land med hamnar i Medelhavet har erbjudit sig.
Tyskland, Nederländerna och några andra länder har sagt att de kanske kan tänka sig ta emot några av migranterna ifall andra länder gör samma sak.
Ombord på fartygen blir situationen alltmer pressad. För TT beskriver en av de ansvariga ombord på Sea Watch 3 stämningen som extremt tryckt. Många av migranterna sitter bara och gråter. Några har slutat äta och ger uttryck för självmordstankar.
Fartyget har till havs fått ta ombord mat och vatten men ingen vill låta dem gå iland. Påven vädjade häromdagen förgäves till Europas ledare.
Den här nya och hårdare attityden inleddes i höstas när Italien fick en högernationalistisk regering som gått till val på att stoppa den illegala invandringen över Medelhavet. Malta har samma inställning.
Skäller men gör inget
Övriga Europa skällde och skäller på Italien och Malta men inget annat europeiskt land är beredd att göra något för att lösa problemen. Spanien tog i höstas emot några båtar med migranter som räddats av frivilligorganisationer ombord, men det verkar ha varit ett utslag av tillfällig generositet.
På ett övergripande plan har EU trots flera år av förhandlingar misslyckats med att få till ett system där flyktingar och migranter fördelas solidariskt mellan de 28 medlemsländerna. Nu ligger fokus i stället helt på att försöka hindra människor från att ta sig till Europa.
De 49 migranter som flyter runt på Medelhavet är räddade men ändå helt i limbo. Brickor i det europeiska flyktingspelet där ingen vill sitta med Svarte Petter.
Nästan alla Europas regeringar talar om humanitet och solidaritet, om att Europa ska vara öppet, om att flyktingkonventioner ska följas. Men i praktiken agerar numera alla precis tvärtom.
Avskräckande effekt
Det verkar som Europas regeringar hoppas av de 49 migranternas öde ska ha en avskräckande effekt på de hundratusentals människor som väntar i Libyen för att försöka ta sig på rangliga gummibåtar till Europa. Att de ska ge upp sitt hopp om ett bättre liv i väst.
Till det hoppas EU också att den ökade dödligheten på Medelhavet ska bidra. Den enorma upprördheten och löften om ”aldrig mer” som hördes från ansvariga i Europas huvudstäder när en flyktingbåt kapsejsade i oktober 2013 och över 350 människor drunknade, har sedan länge förbytts till cynisk likgiltighet. Dödstalen på Medelhavet ligger konstant omkring 3 000 människor per år men eftersom betydligt färre gjorde den farliga resan förra året betyder det att dödligheten ökat rejält.
Men medier i Europa ägnar betydligt mer uppmärksamhet åt det som händer i USA där Donald Trump stängt ner statsapparaten för att få pengar till den mur mot Mexiko som han lovat sina väljare. Men i motsats till i Europa så möter Trump hårt motstånd. Demokraterna vägrar anslå några pengar.
Rasism eller godhet
I Europa är kritiken ofta hård mot Trumps invandringspolitik. Muren betraktas som ett ogenomtänkt projekt av många europeiska ledare och delar av allmänheten.
Men samma ledare och allmänhet verkar omedvetna om att Europas migrationspolitik till stora delar påminner mycket om USA:s. Med den skillnaden att Europa redan har sin mur i form av Medelhavet och inte längre drar sig för att använda den.
Den största skillnaden mellan USA och Europa är retoriken.
Trump orerar vitt och brett om skurkaktiga och farliga migranter som försöker dra fördel av USA. Hans utfall är ibland rent rasistiska.
Med några få undantag fortsätter Europas ledare tala om öppenhet och solidaritet. De vill framstå som goda och humana.
Fast vad är det egentligen som skiljer dem från president Trump?