Hitler fixade semestern
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är roligt så här års. Man bläddrar i nån tidning och det slår aldrig fel. Nånstans, alltid: ”Så överlever du semestern”. Mycket lustigt i-landsproblem och jag fnissar varje gång trots att jag ju förstår. Att det är just de där veckorna allt ska klaffa: Böckerna på nattduksbordet ska läsas, tid ska spenderas med barn, sexliv rasslas i gång, kroppar snabbt komma i beach 2007-form och så lugnet, lugnet, lugnet.
Nu när man har chansen att ”get away from it all”, bye bye vardag och tillbaka till nåt ? ja, inbillat ursprungligt. Från att historiskt ha varit ett manligt privilegium (unga överklassmän åkte ut
i Europa och kollade in kulturarvet) har semestern kommit att bli den ultimata manifestationen för kärnfamiljen. Kom igen, ut och samla Kodak-moments att hålla i när
novembervinden blåser!
Den har också – sen 30-talet – varit ett politiskt projekt. Den semestrande arbetaren blev en symbol för den framväxande välfärdstaten, den
moderna människan var klasslös, glad och solbränd.
Men – och nu kommer det roliga – hon fick inte vara för glad. På 50-talet skapade unga stadsbor moralpanik när de intog landets campingplatser, fy så de betedde sig. För att inte tala om upprördheten över svennebrudar som på 60-talet slampade sig med mörkmustiga män på Mallorca. Eller för den delen charterresenärers rituella alkoholintag klockan 06.30 i
Arlanda-terminalen.
”Va, du kan väl inte supa nu?”
I ett land lite längre söderut gick förresten en nasseherre vid namn Hitler till handling under 30-talet.
I sin vilja att kontrollera den tyska arbetarklassens fritid lät han bygga ett gigantiskt all inclusive på den tyska ön Rügen. Plats för 20?000
besökare, med allt uträknat in i minsta detalj. För två reichmark om dan skulle turisten få mat och husrum, badkläder, handduk och fem kvadratmeter strand till sitt förfogande.
Tanken var att en glad arbetare är en effektiv arbetare = en produktiv nation. Dessutom var det ju så fiffigt uttänkt att väl på plats skulle den softa stämningen resultera i att unga tyska kvinnor och män blev kära i varann, och i förlängningen: fler förstklassiska arier till barn.
Ja jävlar. Hejdå historielektion. Hej midsommar. Ut och överlev den om ni kan.
Jenny Dielemans