Lika stram som lös

Svart ska vara slimmande sägs det. Men La Dame Noire är en rätt fet bar.

Det är ingen hemlighet att Barombudskvinnan är lite flyktig. Av födsel, ohejdad vana och arbetsbeskrivning. Nya barer ska beskådas, nya drinkar måste provdrickas. Sällan eller aldrig har det funnits en plats där alla liksom vet ens namn.

Kanske blir det ändring på det efter bekantskapen med den svarta damen, för hon är en sober donna som lätt kniper ens hjärta. Främst för att hon bjuder på en hel del karaktär, i en stadsdel vars etablissemang ofta är renons på dylikt.

Den ju inte för inte som det kallas Konsultholmen ibland och utbudet anpassas därefter. Men La Dame Noire verkar locka till sig par som inte ser ut som om de hittat varandra på match.com tidigare under dagen, vilket annars är vanligt i dessa kvarter. Man kan få se en äldre kvinna sitta med en öl och en dagstidning i baren utan att det är något märkvärdigt. Stämningen är avslappnad, trots att det är ett ganska tjusigt ställe vi har att göra med. Sammet, läder, levande ljus och stora lampor accentuerar den svarta inredningen. Det intrikat mönstrade taket, sirliga lövhandtag och en smäcker öppen spis sätter pricken över i:et. Resultatet är en bar tillräckligt imponerande för visa utsocknes besökare, men inte på något sätt avskräckande.

Tillbaka till den svarta damens karaktär: hon är lika delar stram som lös. Å ena sidan talas det tydligt om i drinkmenyn att drinken Bom dia bara görs i ett begränsat antal per kväll på grund av ingredienserna. Å andra sida verkar det aldrig omöjligt att få sitta i restaurangdelen med sina drinkar, om de små fåtöljgrupper som finns i anslutning till baren är upptagna. Dessutom är hon som folk i gemen: glad för det mesta, men med ett lite mörkt stråk.

Drinkkategorier som ”Livet är en karneval” (latinamerikanskt) och ”Bubbles” (champagnedrinkar) visar på den glättiga sidan, medan en drink som Noir, med ”mörk sprit, mörka bär och lönnsirap” har en vemodig touche. Oavsett sinnesstämning är drinkarna alltid hantverksmässigt gjorda, i passande glas. Red carpet görs med ställets egen blodgrapevodka, fläderblom, blodapelsin och champagne. Ett trevligt arrangemang är att bartendern lämnar zinkdisken och häller i den avslutande skumpan på plats om man

sitter ute i lokalen.

Bardisken förresten, det påstås att Vincent van Gogh skulle ha hängt vid den när den en gång i tiden stod i Paris. Skulle det vara sant slår det ju Zink Grills dito med hästlängder, då de bara kan claima Yves Montand som nötare på deras.

Kan det vara van Gogh som inspirerat ingrediensvalet till drinken French kiss tro? I den listas i alla fall galenskap och elegans som komponenter, örter och ananas är de mer traditionella inslagen.

Barombudskvinnan

Aftonbladet Nöjesliv

2009-01-23

La Dame Noire