Turkiets invasion i Syrien

”Kurdernas minst dåliga alternativ”

avTT

Foto: Emrah Gurel/AP/TT
En turkisk stridsvagn rullar mot Syrien på måndagen.

De kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien hade kniven mot strupen och valde det minst dåliga alternativet, enligt svenska analytiker.

Överenskommelsen är i utgångsläget en framgång för Bashar al-Assad – men i bakgrunden balanserar Ryssland och Turkiet i en avgörande maktdans.

USA plockar hem sina soldater från Syrien och utan amerikanskt beskydd har de kurdiska styrkorna vänt sig till den syriska regimen för att undkomma Turkiets invasion.

– En stor vinnare i sammanhanget är (den syriske presidenten) Assad, som återfår stora delar av syriskt territorium utan att behöva utkämpa någon strid över huvud taget, säger Aras Lindh, analytiker vid Utrikespolitiska institutets Mellanösternprogram.

– Han har haft tiden på sin sida och gissningsvis räknat ut att någon aktör förr eller senare kommer behöva söka hans stöd för att klara sig.

Minst dåliga alternativen

I förhandlingarna mellan kurdiskledda SDF och regeringen i Damaskus har kurderna haft kniven mot strupen – och en SDF-talesperson har sagt att valet stod mellan ett folkmord eller att kompromissa med Assad.

– Det förklarar liksom situationen, pest eller kolera, och de bedömde uppenbarligen Assad som ett bättre alternativ än Erdogan, säger Aras Lindh, som poängterar att den kurdiska regionen i Syrien inte gjort några separatistiska anspråk, samtidigt som det inte finns några diplomatiska händer utsträckta från turkiskt håll.

– På sikt bedömer jag att Assads mål är att återfå full kontroll över hela Syriens territorium och överenskommelsen är absolut ett steg i den riktningen. Även om delar av det kurdiska självstyret kan finnas kvar på kort sikt så kommer det behöva upplösas.

Assad ser de ofta jihadistiska rebellerna som understöds av Turkiet som ett större hot mot Syrien än kurderna, tror Aras Lindh.

– Kurderna har uppenbarligen visat att de kan förhandla med honom och det är inget som de rebellerna är intresserade av.

"Vill förmodligen ha mer"

Även Aron Lund, Syrienkännare och gästforskare vid fredsforskningsinstitutet Sipri, ser att den syriske presidenten Assad tjänar mycket på uppgörelsen med kurderna.

– Men han vill förmodligen ha mer. Turkiet vinner också på ett sätt, genom att den kurdiska regionen blir mindre självständig. Och från kurdisk horisont, SDF-ledningens horisont, så är det knappast en vinst, men det kunde kanske gått mycket värre också, säger Lund.

– Om avtalet går i lås så kommer det innebära att de blir skyddade. Assads regering är inte ett så trevligt alternativ heller, men Turkiet är den stora ärkefienden. De ser det som det mindre dåliga alternativet.

Rysk-turkiska relationer

Enligt planen ska ryskstödda regimsoldater placeras som en buffert mellan kurdiska styrkor och de turkiska och turkstödda styrkorna.

– Frågan är: Hur långt får SDF-ledningen med sig Assads regering, för att dess soldater ska ställas i vissa områden? Hur långt får Assads regering med sig ryska regeringen för att backa upp det? Förmodligen är det helt avhängigt Rysslands egna förhandlingar med Turkiet som pågår i bakgrunden, säger Aron Lund.

– Ryssland har så väldigt stora intressen av goda relationer med Turkiet, även om man allierar sig med Assad.

En liknande situation uppstod i den nordvästliga provinsen Afrin förra året, där kurdiska styrkor också bad syriska regimstyrkor att gå emellan vid en Turkietstödd offensiv.

– I det fallet ville varken de kurdiska parterna eller Assad-regeringen kompromissa och det slutade med att Turkiet tog hela rubbet. Så kan det också sluta, säger Lund.

ARTIKELN HANDLAR OM