”Obegripligt inte publicera namn”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-15

Professor i journalistik till attack mot uteblivna namnpubliceringar

Svenska medier har för sträng hållning gällande namnpubliceringar – vilket skadar en rad personer – utom möjligen brottslingen.

Det skriver Stig Hadenius, professor emeritus i journalistik, på DN Debatt i dag.

– Det står inte i några regler att en person måste begå ett fruktansvärt mord innan hans namn nämns, skriver Hadenius.

Stig Hadenius skriver i sin debattartikel att fler publiceringar av namn och bild på brottslingar skulle kunna leda till ökad försiktighet hos allmänheten – och därmed förhindra brott.

– Vi vet inte vad som hade hänt om den misstänkte gärningsmannen fått sitt namn i tidningen eller i radio och TV redan i samband med Pernillamordet. Eller om man ansett att de upprepade sexualbrotten för vilka han dömdes hade varit tillräckliga skäl för namnpublicering. Hade inte omgivningen blivit mera uppmärksam? skriver Hadenius.

– Kanske hade Englas mamma inte låtit sin dotter cykla ensam även om det var ljus eftermiddag och de båda hade mobilkontakt? Bara de vetat om faran, skriver Hadenius.

”Svenska regler för stränga”

Enligt Stig Hadenius är de regler som svenska medier gått med på för stränga.

– I USA hävdar man till exempel på Washington Post - en av världens mest ansedda tidningar - att det finns två skäl att sätta ut namn och bild på brottslingar även innan de är dömda. Det ena är att det kan göra att vittnen blir medvetna om att de sitter inne med viktig information om den misstänkte, skriver Hadenius. Det andra att helt oskyldiga kan bli misstänkta om medierna anonymiserar den häktade till att bli till exempel "42-åringen", skriver Hadenius.

– Det heter för övrigt i de etiska reglerna: "Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet." Men lika viktigt är att låta ansvaret för utebliven namn- och bildpublicering falla på utgivarna, skriver Hadenius.

”Viktigt skydda barn”

Stig Hadenius säger till aftonbladet.se att han tror att Englas död kunde ha undvikits om Anders Eklunds namn publicerats tidigare.

– Jag är nästan övertygad om att man hade blivit försiktigare med honom, och att han inte kunnat begå det här mordet också. Han hade ju begått ett mord redan – kanske hade man kunnat få det uppklarat tidigare, säger Hadenius.

Finns det inte risker med att publicera namn och bild på brottslingar?

– Jo, givetvis, och de uppmärksammar man ju. Men jag menar att det också finns risker med att inte publicera namnet, och jag tycker det är viktigt att uppmärksamma också detta.

Finns det inte en risk att en person som pekas ut som sexualbrottsling stigmatiseras på ett alltför kraftigt sätt?

– Jo, men det får man ta. Man får ta det om man upprepade gånger begår sådana brott. Jag tycker kanske inte att det värsta är att personen själv blir stigmatiserad, utan att släkt och vänner blir drabbade. Men det är ett pris som måste betalas för att det inte ska bli såna här följdverkningar.

Gäller det även namnpublicering av pedofiler?

– Det beror på. Nu skriver man inte ens ut namnet när vederbörande döms. Där tycker jag att det är det så oerhört viktigt att skydda andra barn.

– Men om det där måste det föras diskussioner på varenda jäkla redaktion, och då gäller det att inte gå efter en enda paragraf, utan att väga för och emot. I de etiska reglerna som finns för medier i Sverige diskuterar man bara konsekvenserna av att publicera namn. Jag vill ha en diskussion om konsekvenserna av att inte publicera namn.

Hadenius skäl FÖR namnpublicering

1) Det kan göra vittnen medvetna om att de sitter inne med viktig information om personer som är misstänkta för brott.

2) Journalistiken blir bättre om man publicerar namn. ”Om en "42-åring" kan man säga både det ena och det andra utan att man behöver ställas till svars. Skriver man istället ut namnet på den misstänkte gärningsmannen krävs betydligt större försiktighet.”

3) Att inte publicera namn kan leda till att oskyldiga blir misstänkta för brott – inte minst när det gäller invandrare. – I dag säger många ”det är nog en invandrare”, men i själva verket är det en svensk som Eklund i det här fallet med Engla, säger Hadenius.

Följ ämnen i artikeln