Så ersätts de drabbade om Akilov inte kan

avTT

Foto: Anders Wiklund/TT
Rakhmat Akilov är skyldig att betala närmare 14 miljoner kronor i ersättning till brottsoffren på Drottninggatan. Arkivbild.

Brottsoffren i terrordådet på Drottninggatan tilldöms stora skadestånd. Och pengarna lär de få, även om det inte blir terroristen Rakhmat Akilov som betalar, enligt rättsexperten Sven-Erik Alhem.

Den nu dömde Rakhmat Akilov är skyldig att betala brottsoffren totalt närmare 14 miljoner kronor.

– Det kan man nog lugnt utgå ifrån att han inte har, säger Sven-Erik Alhem, rättsexpert, tidigare överåklagare samt förbundsordförande i Brottsofferjouren Sverige.

TT: Vem får betala?

– I första hand är det ju Rakhmat Akilov som ska betala. Om han då visar sig inte kunna det, och det kommer bli lätt att få det beskedet från Kronofogden, då är det försäkringsbolag som kan betala ut det här om man som målsägande är försäkrad.

Staten i slutänden

– Är inte det möjligt återstår Brottsoffermyndigheten för att få brottsskadeersättning. Då blir det staten som ändå kommer att betala det som domstolen har sakprövat.

Stockholms tingsrätt fastställde de flesta skadestånd till de schablonbelopp som bland annat Brottsoffermyndigheten satt praxis för, med några undantag där beloppen blev något högre.

Anhöriga till de som dödades yrkade på 150 000 i anhörigersättning, vilket sänktes till schablonen 60 000. Deras yrkanden på kränkningsersättning, vilket vanligtvis går till direkta brottsoffer, avslogs helt.

"Kan aldrig kompenseras"

– Skadestånd vid förlust av anhörig, eller över huvud taget förlust av liv, kan aldrig kompenseras fullt ut oavsett hur hög nivån blir på ett skadestånd, säger Sven-Erik Alhem.

– Det är nog så att allmänheten har svårt att förstå själva skadeståndsdelen, med schabloner till anhöriga och så vidare. Många tycker kanske att det är ett hån, ytterligare en kränkning, när man talar om så låga belopp och jämför med det faktiska lidandet för de anhöriga. Men domen är välskriven och har ändå behandlat det hyggligt i förhållande till praxis.