En fråga som inte får något svar

Sommar i P1: Lisa Miskovskys program öppnar för egna slutsatser

Lisa Miskovsky inleder med en fråga som lyssnaren aldrig riktigt får svar på.

Man får liksom lyssna mellan raderna och dra sina egna slutsatser.

Hennes program gör ständiga hopp i tidslinjen mellan hennes egen uppväxt, karriär och den äldsta dotterns speciella problematik. Det är väldigt personligt men samtidigt lite rörigt.

Frågan alla ställt till Lisa Miskovsky det senaste året är varför det tagit sju år för henne att ge ut ny musik.

Svaret hänger som sagt i luften. Min slutsats är att föräldrarollen tagit så mycket kraft att hon helt enkelt inte orkat eller haft motivationen att skriva nya låtar.

Ganska mycket av programmet handlar om dottern Elviras autism som gör att hon har svårt att uthärda stora folksamlingar och mycket stress. Som när Lisa och hennes två döttrar ska flyga till Malaga dit hennes föräldrar flyttat.

Elvira pratar högt och är uppspelt. Mannen som sitter framför klagar. Han vill sova på planet. Elvira tappar självkänslan av utskällningen hon får. När Lisa förklarar vad dottern lider av skäms mannen.

Det är lätt att förstå Lisa Miskovskys frustration och förtvivlan över att dottern har ett handikapp som ingen kan se.

– Hur ska man veta när det inte syns?

Det står i kontrast till sommarpratarens egen uppväxt som verkar kännetecknas av outsinlig talang. Hon spelar elgitarr och skriver låtar. Samtidigt tillhör hon eliten av snowboardåkare och blir uttagen till landslaget. Hon simmar, spelar hockey och surfar. Inte precis den gängse bilden av en rockstjärna.

Lisa Miskovsky tecknar bilden av artistbranschen som en arena som inte tål svaghet. Man får aldrig bli sjuk. Är man gravid ska man snabbt komma tillbaka i form och på scen. Hon försöker förgäves leva upp till idealen som hon samtidigt förbannar.

I efterhand kritiserar hon dem runt artisterna som hela tiden driver på. Tänker de någon gång på livslängd och hållbarhet?

Hon drar paralleller med Avicii.

Men försäkrar att hon numera omger sig med människor som lyssnar på hur hon själv vill ha det.

Skrytkvot: Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Skvallervärde: Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Känslostyrka: Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Humornivå: Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Åh fan-faktor: Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

 

Första meningen: Den fråga som jag fått allra flest gånger det senaste året är; varför har det tagit sju år för dig att ge ut ny musik?

Sista meningen: Vi är inte framme men vi gör den här resan och vi gör den tillsammans, som ett lag.

 

Tre typiska låtval:

Isolations Years - Albino Child

Lisa Miskovsky - Run for cover

Joni Mitchell - Both sides now