Mördarna som larmade SOS – här är deras nödsamtal ord för ord

NYHETER

De begår kallblodiga mord – och ringer sedan själva till SOS Alarm.
Vissa gör det i hopp om att framstå som oskyldiga, andra för att erkänna sina dåd.
Här är mördarnas egna samtal till larmcentralen – ord för ord.

Det är kuslig lyssning.
Mannen som ringer SOS Alarm en oktobermorgon 1996 påstår sig precis ha bevittnat ett rån och ett knivöverfall på Valhallavägen i Stockholm:
– Jag måste skynda tillbaka och kolla hur snubben mår alltså. Det här är inget bra, han fick många hugg, säger mannen.
När polis och ambulans kommer till platsen hittar de Per Häggström, 25, svårt skadad. Han avlider senare på sjukhus. Mannen som slog larm är spårlöst försvunnen, och polisen misstänker idag att det i själva verket var mördaren som ringde – men han är ännu på fri fot.
Att mördare självmant ringer polisen är ovanligt – men det händer:
– Det finns olika bevekelsegrunder för att man självmant tar kontakt. Om man inte är psykopat kan man drabbas av ånger och vilja lätta sitt hjärta, säger före detta överåklagare Sven-Erik Alhem.
– För de allra flesta människor är det i alldagliga situationer som man tar livet av andra. I nära relationer är det dessvärre väldigt vanligt. Efteråt kan man drabbas av samvetsförebråelse och ångra sig, och man kanske rentav hoppas att det kan gå att rädda offret, fortsätter han.

”Inte jättevanligt”

Men det finns också andra skäl till att mördare ringer 112:
– Man kan vilja låtsas att man själv upptäcker något som man inte har gjort. I vissa lägen, om man till exempel är påverkad av något, kanske man till och med lyckas övertyga sig själv att man är oskyldig, säger Sven-Erik Alhem.

– Men det här är inte jättevanligt. De flesta bovar som gör sig skyldiga till brott vill ju undkomma rättvisan, och det gäller även mord. Men om du är en ”vanlig” människa, som i stundens ingivelse eller under påverkan av något går så långt att du tar livet av någon – då påverkas rimligen ditt samvete. Och då kan det hända att man inte orkar bära skuldbördan och själv slår larm, fortsätter han.
Här nedan är transkriberade samtal från personer som precis gjort sig skyldiga till något fruktansvärt – och som själva väljer att ringa till SOS Alarm.

▪▪ Mördarnas larmsamtal – ord för ord

”Han brinner!”

1 av 4

En kvinna i 40-årsåldern i Hjärup i Skåne hugger sin make med yxa och sätter sedan eld på honom den 30 januari 2016. Han hittas död i ett förråd, och kvinnan döms senare till 16 års fängelse för mord och mordbrand. I samtalet till SOS låter hon förtvivlad, och ger inget sken av att det är hon själv som har tänt eld på sin make:

SOS: SOS 112, vad har inträffat?
Kvinnan: Min, min man har skadat sig i vårat förråd. Och det brinner. Och han har skadat sig!
S: Brinner det?
K: Ja!
S: Vad är det som brinner?
K: Han! Han brinner!
S: Är det han som brinner?
K: Ja! (skriker)
S: Vilken adress är ni på?
K: (Uppger adressen)
S: Är han ensam där, eller kan du hjälpa honom att släcka?
K: Men jag kan inte släcka, brandsläckaren är där inne!
S: Jaha. Ja. Vad gör han – är han utomhus nu då?
K: Han är inne i förrådet!
S: Han är inne i förrådet. Och det brinner där i förrådet?
K: (Skriker osammanhängande)
S: Vad heter han?
K: Han heter (säger mannens namn. Fortsätter skrika).

”Det vart lite handgemäng igår”

P-O SÄNNÅS
Foto: Mannen hittades i Dalarö kanal.
P-O SÄNNÅS

Den 30 april 2016 hittas en 53-årig man död i Dalarö kanal i Haninge kommun, söder om Stockholm, av en förbipasserande. Vid 13-tiden samma dag ringer en 52-årig man till SOS Alarm, varpå följande samtal utspelar sig:

Mannen: Hej, hej. NN heter jag, jo det vart lite handgemäng i går och jag tror att jag har bragt en kille om livet faktiskt... Jag ville bara säga det.
SOS Alarm: Vad är det som har…du är inte på plats med den här personen alltså?
M: Nej, jag är hemma nu, men det här hände igår kväll så att säga. Jag kom underfund med det nu, så då tänkte jag anmäla mig.
S: Ja, jag ska koppla in dig till polisen. Vänta kvar.
[Mannen blir kopplad till en kvinnlig polis):
M: Ja, hej. Jo, jag ringer för att det vart lite handgemäng igår, och jag misstänker att jag har bragt en om livet. Jag skulle bara säga det.
Polisen: Ja…vad är det som har hänt då?
M: Ja, jag handboxades lite, och så kastade jag han i sjön. Och jag tror inte att han klarade det.
P: Ok, var är du någonstans nu?
M: Jag är hemma [uppger adressen].
P: Ja. Hur kommer det sig att ni började slåss då?
M: Min gamla tjej, som han är ihop med, var här. Och han for in här i huset när vi satt här och sen så vart det bråk.

P: Ok, ok…men ni var hemma först hos dig alltså?
M: Ja, just det. Jag satt här i köket, och han for in här som en…
P: Okej.
M: Och han var inte bjuden.
P: Nej, jag förstår. […] Men ni bråkade, var han vid liv när han hamnade i vattnet?
M: Nej, jag är inte så säker på det.
P: Nej, okej. […] Det här bråket, har det varit hemma hos dig och sedan har ni gått till vattnet?
M: Nej, jag tog han dit.
P: […] Vi har polisbilar på väg. De kommer och pratar med dig.

Utredningen visade att dödsoffret misshandlats och att kroppen släpats efter en bil, med ett rep runt halsen. I tingsrätten dömdes 52-åringen till 14 års fängelse för mord. Svea hovrätt friade dock senare mannen för mord och dömde honom istället till tre års fängelse för grov misshandel. Hovrätten skrev i ett pressmeddelande att ”det är bevisat att den 52-årige mannen slagit och sparkat den 53-årige mannen samt att han därigenom orsakat den 53-årige mannen omfattande skador”. Men till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att slagen och sparkarna ensamma orsakade den 53-årige mannens död.

”Ja, jag åt av henne”

Isakin Jonsson.
Foto: PRIVAT
Isakin Jonsson.

32-årige Isakin Jonsson mördar sin flickvän, den 40-åriga fembarnsmamman Helle Christensen, i Skara den 12 november 2010. Det bestialiska mordet blir oerhört uppmärksammat – inte minst för att Jonsson i detalj beskriver för poliserna hur han högg huvudet av sin flickvän, och sedan skar bort delar av hennes kropp för att steka och äta upp köttet. Han kommer att kallas ”Skara-kannibalen” av media, och döms senare till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, sedan en rättspsykiatrisk undersökning visat att han lider av en allvarlig psykisk störning.

Strax efter mordet ringer Isakin Jonsson – som numera har bytt namn och heter Isakin Drabbad – till SOS Alarm, och erkänner utan omsvep det fruktansvärda brott han just gjort sig skyldig till:

Isakin Jonsson: Jag vill ju göra rätt för mig. Det jag har gjort nu har jag ingen aning om egentligen att jag gjort men jag har vaknat upp....(ohörbart) käka av köttet från tjejen.
SOS Alarm: Åt du köttet från henne också?
IJ: Va?
S: Vad sa du, åt du av köttet?
IJ: Ja, jag åt av henne, ja.
S: Du har åkt ifrån henne?
IJ: Ja, jag har gått och stekt hennes kött och ätit av det.
[Han lämnar sitt personnummer, talar om vilken lägenhet han befinner sig i).
IJ: Ja, Du när ni kommer in här behöver ni inte hoppa på mig och shit (ohörbart) det är onödigt.
[…]
IJ: Jag har huggit henne alltså, jag försökte kämpa för min medicin för att jag lider av ADHD och antisocial psykiatri. Till slut flippa de, jag vet inte vad jag har gjort vet du.
[Jonsson berättar för larmoperatören att han är med i kriminella organisationer].
S: Vilken organisation var du med i sist då?
IJ: Det säger jag inte till dig, det måste du förstå, Grejen är att jag ser mig som en krigare... person alltså, jag har psykiska problem och hon (ohörbart) Och nu efteråt när jag tänker på vad jag har gjort, det är det i hela huvudet hela tiden. Jag skulle få min medicin nu den 30:e, alltså mina problem i huvudet.
S: Skulle du få nya mediciner alltså?
IJ: Nja (ohörbart)
S: Du pratade om var det ADHD eller vad var det?
IJ: Ja, ja, men ADHD, antisocial psykisk störning, jag har aggressionsproblem. Empatiskador som min läkare säger. Jag försökte gå den normala vägen men sen när man dödat nån. OK det kan man göra, det är inga problem. Men när man tar bort huvudet från folk och grejer....(ohörbart) fan inte jag som har gjort det här.
S: Vilken våning är du på?
IJ: Högst upp. Inga dragna pistoler och grejer för då drar jag mina pistoler.
S: Nej, nej, men det är ju så att dom kommer ju komma många, det kommer ju komma många poliser eftersom du säger att det är så.
IJ: Ja.
S: Så länge jag pratar med dig så vet vi ju att vi har kontakt med varandra.
IJ: Ja, men bara så att det inte blir det för du vet jag kan inte kontrollera, jag hör sådana här röster och Gud och grejer som säger åt mig att göra det men jag vill inte göra det, men jag kanske måste för vi kommer ändå att dö någon gång.
S: Du hör röster som tvingat dig till det här alltså?
IJ: Ja, hela tiden. Djävulen och Gud. Jag kan inte säga att jag är kristen. Jag måste göra det här för att världen kommer ju att gå under.
S: Jo, jo.
[…]
S: Ja, men du lyssna här, vi gör så här. Varken du eller jag vill ha en massa bråk.
IJ: Nej.
S: Men då gör vi så här, då är jag kvar med dig i luren ända tills dom går in för då kommer ju mina kollegor.
IJ: Jag ska bara klä på mig lite kläder då.
S: Javisst, lägg ifrån dig luren och ta på dig kläderna.
[…]
S: Om du lämnar dörren upplåst eller om du lämnar dörren lite på glänt.
IJ: Men du alltså, jag ska vara ärlig, jag har vapen här.
S: Ja, men...
IJ: Ska dom skjuta mot mig så skjuter jag tillbaka.
S: Det är ju inte det vi ska göra nu. Utan nu tänkte jag så här, att du öppnar dörren...du öppnar dörren lite.
IJ: Den öppnas nu.
S: Ja, dom får lugna sig lite för du har kanske sett poliser på utsidan nu eller?
IJ: Nej, jag har ingen koll (ohörbart).
[…]
S: Hör du folk i trapphuset nu?
IJ: Ja.
S: Ja, ligg kvar bara på magen där.
IJ: Ja, men tycker ni att det var bra att jag ringde och berätta? Jag har ju pratat med dig längst. Kan du ta det här till min läkare och säga att jag har psykiska problem. Jag har inte fått min medicin, kan du säga det till dom?
S: Nu är ju poliserna där utanför så du får lyssna på dom istället för på mig. Okej?

”Hon spottar blod”

1 av 2
Martin Jonsson erkände mordet på Lotta. ”Hon förtjänade det”, ska han ha sagt.

Ann-Charlott ”Lotta” Rudholm, 41, misshandlas till döds i en lägenhet i Bromma, tidigt på morgonen den 4 juni 2016. Hennes ex-pojkvän Martin Jonsson, 33, har tidigare varit delaktig i en annan dödsmisshandel, och agerat hotfullt mot Lotta. Efter att ha slagit henne medvetslös ringer han självmant 112:

SOS: Vad har inträffat?
Martin Jonsson: Jag behöver en akut ambulans hit.
S: Var är du någonstans?
M: Öhh… Vad är adressen, vad är adressen, vad är adressen. Jag har slagit min flickvän, det har gått åt helvete. Hon ligger och spottar blod här. Jag sitter kvar, ni får komma och ta mig.
[…]
M: Det har gått åt helvete. Hon har hållit på med andra killar och det brann i mitt huvud.
[Larmoperatören frågar honom återigen om vilken adress han befinner sig på]
M: Vänta, Lotta vad är adressen, Lotta vad är adressen, vad är adressen, vad är adressen, lägg dig på sidan, vad är adressen, vad är adressen?
S: Vem är det som bor där, är det du eller hon?
[Martin Jonsson förklarar att det är en annan person än Lotta som i vanliga fall bor på adressen. Han försöker få fram korrekt adress, men misslyckas och tiden går].
S: Du måste hjälpa oss här med adressen, det här är jätteviktigt.
M: Jag gör så gott jag kan. Kom och ta mig nu för det här är inte okej. Jag är rädd själv, jag får inte kontakt med henne.
[…]
M: Jag möter upp er så fort jag ser er så kommer jag ut så får ni ta mig så får ni köra iväg henne i en ambulans. Det här är inte okej. Det har gått alldeles för långt. Hon ligger bara och stönar.

Klockan 05.36 är den första polispatrullen på plats, och kort därefter grips Martin Jonsson. Lotta Rudholm avlider efter två dagar på sjukhus. Jonsson döms senare till livstids fängelse för sammanlagt åtta åtalspunkter; bland annat mord, misshandel vid två olika tillfällen, samt grov fridskränkning.

”Full som ett svin”

Den 25-årige Per Häggström, student på Kungliga Tekniska Högskolan, hittas svårt knivhuggen på Valhallavägen i Stockholm tidigt på morgonen den 14 oktober 1996. Han rusas till sjukhus, men hans liv går inte att rädda. Polis och ambulans har larmats till platsen tack vare ett samtal till SOS Alarm som görs klockan 05.04 från en telefonkiosk på Karlavägen 52.

I november 2013 häktas en 39-årig man som misstänkt för mordet. I mars 2014 släpps han fri och avskrivs från ärendet. Mordet på Per Häggström förblir ouppklarat än idag, men polisens ledande teori är att den man som ringde SOS Alarm också är den som mördade Häggström:

SOS: SOS Alarm.
Okänd man: Ja hej, det ligger en knivskuren snubbe på … Valhallavägen tror jag det heter, Swartlings ridskola.
S: Telefonnumret till dig?
O: Det vet jag fan inte alltså.
S: Vadådå, var ringer du ifrån då?
O: Eh, Karlavägen tror jag.
S: Aa.
O: Full som ett svin, jag gick förbi och såg ett rån, det var en snubbe i grå jacka.
S: Aa
O: Alltså …
S: Var ringer du ifrån för ställe nu?
O: Karlaplan någonstans, Karlavägen ... jag vete fan.
S: Är det en telefonkiosk eller är det …
O: Det är det.
S: Aha.
O: Men hörru, jag måste kuta tillbaka och se hur det är med han alltså han fick många knivhugg.
S: Aa, var var det här någonstans sa du?
O: Öh, Swartlings ridskola på … fan vad heter det, det blir väl … Vallhallavägen. Jag kommer inte härifrån.
S: Valhallavägen. Swartlings ridskola?
O: Ja för fan! Ligger vid Stadion ungefär.
O: Jag måste skynda tillbaka och kolla hur snubben mår alltså. Det här är inget bra, han fick många hugg... jag bara kutade.
S: Aa jag skickar dit polisen.
O: Hej.

”Han kom aldrig upp i går kväll”

1 av 6 | Foto: Robin Lorentz-Allard
Västmanlands tingsrätt finner Johanna Möller skyldig till samtliga brott hon åtalas för.

Den 8 augusti 2015 hittas en man drunknad i sjön Hjälmaren. Ärendet avskrivs som en olycka. Men året därpå hittas den döde mannens före detta svärfar mördad i en sommarstuga i Arboga. Hans före detta svärmor hittas även svårt skadad. Polisen misstänker parets 41-åriga dotter Johanna Möller – den drunknade mannens fru – för mordet, och i samma veva börjar man utreda den påstådda drunkningsolyckan på nytt. I december 2016 delges Möller misstanke för mord på sin ex-make.
Johanna Möller ringde själv SOS för att larma om hennes makes försvinnande. Samtalet från henne kommer in till SOS Alarm klockan 8.54 på morgonen den 8 augusti 2015:

SOS: SOS 112, vad är det som har inträffat?
Johanna Möller: Jag vet inte riktigt…men jag och min man är ute på landet med våra barn…
S: Jaha?
JM: Men…nu hittar jag inte min man.
S: Okej?
JM: Och båten är borta.
[Hon berättar var de befinner sig. SOS-operatören frågar hur länge sedan det var maken åkte iväg med båten].
JM: Jag vet inte. Alltså jag tror…kanske i går kväll.
[Räddningstjänsten kopplas in i samtalet. Möller uppger att hon plötsligt upptäcker båten].
S: Var ser du båten någonstans?
JM: Den ligger här.
S: Ligger den på land så att säga eller?
JM: Ja, den har drivit iland.
S: Den har drivit iland?
JM: Ja.
S: Har du hittat båten? Ser du honom eller?
JM: Nej.
S: Du ser inte honom, men du tror att han i så fall kan vara i vattnet?
JM: Jag vet inte, jag antar det.
[Hon får frågan vad hon tror har hänt].
JM: Jag vet inte. Alltså…vi…han skulle komma upp i huset men han kom aldrig upp i går kväll, så somnade väl jag och…sen i morse när vi…tänkte…då var han väl kanske här nere men…nej.
S: Kan han vara hos någon bekant?
JM: Nej.
S: Har han flytväst när han är på sjön?
JM: Nej, det tror jag inte.
S: Är han simkunnig ordentligt?
JM: Ja.

Mannen hittas senare död, på cirka en meters djup. Den 28 juni 2017 beslutade Västmanlands tingsrätt att Johanna Möller gjort sig skyldig till ”i vart fall” anstiftan till mord på sin make. Tingsrätten fann även att Möller tillsammans med sin pojkvän gjort sig skyldig till mordet och mordförsöket på pappan och mamman. Johanna Möller ska nu genomgå en rättspsykiatrisk undersökning innan hon får sin slutgiltiga dom.