När jag såg bögen i vitögat
Förra veckan skrev jag ju om när min kille Ola sa ”slider” i stället för ”cider” på en middag hos mina föräldrar, men jag har faktiskt ett värre exempel på att säga fel sak vid fel tillfälle.
Jag och min bästis Lovisa var 23 år och bodde ihop i en 2:a som vi inrett så fint vi nånsin kunde. Fint innebar att vi målat väggarna röda, hängt upp discokulor, ljusslingor och annat krafs på minsta lilla kvadratmeter.
På den tiden drev vi en klubb, Sweet Sister hette den, så varje onsdag mellan 22 och 02 var vi på plats med våra gamla 80-tals-vinyl-hittar efter att vi i skydd av mörkret tejpat våra snygga, hemmagjorda affischer överallt i stan.
Vi hade lärt känna ett par av våra stamgäster, Anders och Patrik. De drack alltid vin och drinkar, sofistikerat jämfört med öl tyckte vi, hade snygga, matchande kläder och dansade tufft. Redan vid första mötet insåg både jag och Lovisa att de två nog var ett par, alltså att de var bögar.
På den tiden kände vi inte så många homosexuella och tyckte därför att det var lite speciellt, exotiskt och extra spännande.
Hursomhelst, efter några månader tyckte vi att det kanske var dags att ta min och Lovisas vänskap med dessa bögar ett steg längre. Sagt och gjort, vi tog tillfället i akt redan onsdagen därpå, på Sweet Sister och bjöd hem dom till oss följande fredag.
Jag minns att jag var skitnervös. Jag städade, dammade, fixade och placerade till och med våra solglasögon i färgskaleordning i hallen. Jag har alltid sett mig själv som en fördomsfri person, gay, hetero, vad spelar det för roll? Så jag
förvånade mig själv genom att vara extra nervös och rädd för att göra fel.
Anders och Patrik kom, de hade med sig en smakfull present, vi slog oss ner vid glasbordet och allt var frid och fröjd. När Lovisa just hällt upp nytt te och kaffe ringde det. Jag svarade: ”Hos Lovisa och Kitty”. Klick, nån la på.
Jag återgick till att fika och prata med våra gäster. Då ringde det igen, ”Hos Lovisa och Kitty” svarade jag, denna gång lite irriterad.
Klick igen! ”Åååh!”, skrek jag, ”vem fan är det som håller på sådär?! Jävla bögjävel!”
Jag har aldrig sagt så innan, aldrig efter.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv trots att Anders och Patrik gjort det för länge sen.