Dog på spåret

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-10

Lokföraren försökte förgäves bromsa när skolflickorna korsade järnvägen

STENUNGSUND/STOCKHOLM. Tåget tutade och försökte bromsa, men de två gymnasieflickorna hann inte undan.

När räddningschefen kom dit tvingades han uppleva varje förälders värsta mardröm:

Hans dotter låg död bredvid spåret.

Det hade bara gått några timmar sedan de två 18-åringarna provade studentmössor tillsammans med sina klasskamrater på Nösnäsgymnasiet.

På vägen hem korsade de den obevakade järnvägsövergången i centrala Stenungsund, men hann inte över till andra sidan när tåget mot Uddevalla kom rusande i 100 kilometer i timmen.

Kamraterna blev vittnen

En av flickorna slungades ner på cykelbanan som löper längs banvallens västra sida. Den andra kastades framåt och hamnade precis bredvid spåret.

Flera klasskamrater och andra förbipasserande blev vittnen till olyckan.

– Jag hörde hur tåget tutade och tutade. Sen var det bara skrik, förtvivlade skrik, säger Solweig Eriksson, 61.

Järnvägsövergången är skymd av täta buskar på båda sidor om banvallen, vilket försvårar sikten avsevärt.

”En klar olyckshändelse”

Enligt obekräftade uppgifter hade 18-åringarna dessutom hörlurar i öronen.

– Men det var helt klart en olyckshändelse. Det tror lokföraren också. Han säger att flickorna nästan inte tittade, säger räddningsledaren Karl-Gunnar Persson.

Larmet kom strax före 13.30 i går. En av de första på plats var den ena flickans pappa, som var jourhavande räddningschef i Stenungsund vid olyckstillfället.

– Jag kan bekräfta att det stämmer. Men en kollega som kände igen flickan föste bort honom

innan han hann se något. Han mår naturligtvis fruktansvärt dåligt. Det här är varje förälders mardröm, säger insatsledaren Roger Broqvist.

”Jag är så ledsen”

Familjen togs i går kväll om hand på Kungälvs sjukhus. Pappan till den andra flickan berättar att han åkte direkt till sjukhuset när han fått höra om olyckan.

– Jag såg min dotters grejer som de samlat ihop. Det var hemskt. Jag är så ledsen, jag orkar knappt tänka på det som har hänt.

Han har svårt att hitta orden när Aftonbladet når honom. Samtidigt är han kritisk till att olyckan kunde hända.

– Jag har så många frågor som jag inte får svar på. Hur kan två barn dö på det här sättet?

”De var bästa vänner”

Flickorna, som gick i samma klass, beskrivs av sina kompisar som väldigt glada och snälla.

– De var bästa vänner, helt oskiljaktiga, säger en klasskamrat.

På olycksplatsen fladdrade ljusen i går kväll och på en lapp alldeles intill hade någon skrivit:

”Livet är inte rättvist”.

Daki Barac, 19, som var barndomsvän med en av 18-åringarna, säger samma sak, men i andra ord:

– Hon var så varm och behaglig, så glad. Jag kan inte förstå det. Hur är det möjligt att båda dör?

Eleverna på Nösnäsgymnasiet får nu stöd av skolpsykologer, fritidsledare, kuratorer och en präst. I dag på morgonen anordnas en minnesstund för de döda flickorna.

Samtidigt har polisen har inlett en utredning om olyckan.