Forskare: Klyftor slår mot barnfamiljer

helskärm

1900-talets reformpolitik ville utrota fattigdomen, och ett tag såg det ut som att man lyckats. Men på senare tid har klyftorna ökat igen – och barn tillhör de mest utsatta.

– Välfärdsambitionerna har stagnerat, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete.

Under 1900-talet genomgick Sverige en radikal förvandling från ett fattigt bondesamhälle till en modern välfärdsstat. Vid förra sekelskiftet var de flesta barnfamiljer fattiga.

– Men fattigdomen fördrogs genom att den delades av så många, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.

När det moderna samhället bröt fram under efterkrigstiden skulle bilden av det gamla Fattigsverige städas bort. Barnfamiljernas villkor kom i tydligt fokus, och man föreställde sig att fattigdom var ett problem som kunde reformeras bort genom satsningar på utbildning, bostäder och arbete.

– Det var en optimistisk era, där man trodde att fattigdomen skulle försvinna automatiskt inom ett par generationer.

Stora reformer

Välfärdsreformer minskade sårbarheten för utsatta – för familjer hade barnbidraget som kom 1948 stor betydelse. Levnadsstandarden höjdes för stora grupper, och fattigdomen sågs som besegrad – men i början av 1980-talet började kurvorna vända.

– Under 80- och 90-talet såg vi en uppgång i arbetslösheten som vi inte haft under hela efterkrigstiden. Under de senaste 35–40 åren har välfärdsambitionerna samtidigt stagnerat, och ojämlikheten i samhället har ökat.

Förändringen gäller generellt, men ojämlikhet slår tydligast mot barnfamiljer, konstaterar Salonen.

Maskor i nätet

– Under lågkonjunkturen på 90-talet blev det tydligt att välfärdsskydden som skulle fungera även i dåliga tider inte höll längre. Det slog mot unga, barnfamiljer och invandrare som började trilla igenom maskorna.

De största riskfaktorerna för att fastna i fattigdomsfällan stavas arbetslöshet och sjukdom. Rädda Barnens rapport om barnfattigdom i Sverige som publicerades på onsdagen anger andelen fattiga barn till 9,6 procent, en minskning med 0,6 procentenheter jämfört med föregående år. Tapio Salonen, som tagit fram och sammanställt siffrorna i rapporten, konstaterar att rådande högkonjunktur har gynnat barnfamiljerna, men inte så mycket som man kunnat hoppas på.

– Det ligger ju ändå på nästan tio procent fattiga barn.

Sjunkande arbetslöshet och reformer som höjt barnbidrag och bostadsbidrag ger ändå hopp för kommande år.

– Det borde tala för en minskning, säger Salonen.