"Vi styr allt"

Att dömas till sluten ungdomsvård innebär ett inrutat liv bakom lås och bom

Inrutade dagar under total kontroll, från morgon till kväll.

Så kommer livet se ut för de tre 16-åringar som i dag dömdes för dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani.

– Vi styr allt. De som tror att vuxna straffas hårdare har fel, säger Maria Hultén, avdelningsföreståndare på Råby ungdomshem.

Domen har fallit mot de fyra som åtalats för Riccardo Campogianis död. Tre döms till tre års sluten ungdomsvård – en till ungdomsvård. En femte frias.

Kort efter att domen offentliggjorts förklarade de åtalade pojkarnas försvarsadvokater att domen kommer att överklagas. Om domen står fast och senare vinner laga kraft hamnar de tre tonårspojkarna på något av landets sex ungdomshem.

Omfattande utredning

Väl på plats görs en omfattande utredning som syftar till att undersöka vårdbehovet. Pedagoger och psykologer är inblandade i utredningen, som tar cirka två månader. Undersökningen kan visa om den dömde har någon neuropsykologisk diagnos, exempelvis adhd eller Aspergers syndrom. Föräldrar och socialtjänsten kopplas in och en behandlingsplan läggs fram.

Så småningom påbörjas behandlingen. På den slutna avdelningen Åsbogården, som är en del av Råby ungdomshem i Lund, bor sex pojkar. Samtliga har dömts för någon form av grövre brott och fått påföljden sluten ungdomsvård.

På Åsbogården har varje pojke ett eget rum som kan låsas inifrån. De som tror att sluten ungdomsvård är ett lindrigare straff än fängelse har fel, menar avdelningsföreståndaren Maria Hultén.

– Vi styr allt. Vi bestämmer när de får röka, vilka de får prata med, när de får se på tv och så vidare.

Det finns helller ingen möjlighet till villkorlig frigivning.

Medvetna om vad de har gjort

När pojkarna kommer till Åsbogården handlar det till stor del om att följa regler och rutiner. Väckning, behandlingsverksamhet, lunch, fortsatt behandlingsverksamhet, middag, fysisk aktivitet, läggdags. Den ena dagen kommer att vara den andra lik.

När behandlingen sätter igång möter personalen ofta hårt motstånd, då syftet kan vara att utveckla aggressionskontroll, empati och moral,

– De tror att vi vill hjärntvätta dem. När de förstår att vi inte vill dem något illa förändras inställningen. Då kan de till och med längta efter terapisamtalen och undervisningen, säger Maria Hultén.

De dömda ungdomarna har ofta levt ett destruktivt liv, fyllt av missbruk och våld. Beroende på deras behov finns behandlingsprogram som innehåller sex- och samlevnadsfrågor, social träning och möten med en psykolog minst en gång i veckan. I de fall där det går kan medling mellan brottsoffer och förövare vara aktuellt.

– Ofta är pojkarna medvetna om vad de har gjort. De kan må extremt dåligt och vara i behov av viloperioder då de förnekar allt. De anhöriga spelar en viktig roll, säger Hultén.

Behandlas med respekt

En vanlig dag på Åsbogården väcks pojkarna klockan 7.15. Fram till halv nio äter de frukost och har morgonmöte. Då startar den praktiska verksamheten, som ser olika ut för varje individ.

– Vi tillämpar ingen gruppbehandling eftersom det finns en risk att de påverkar varandra negativt.

Klockan tolv är det lunchrast. Verksamheten pågår fram till klockan 14.45. Efter kvällsmaten är en timme avsatt för egen tid. Pojkarna kan göra läxor eller läsa en bok. Två samtal får ringas per dag, endast till personer som är godkända av personalen. Senare på kvällen sker någon form av fysisk aktivitet innan det är läggdags.

– Vi behandlar ungdomarna med respekt. Men man får inte glömma att de har begått grova brott.