Kvinnojourerna tappar – ny bransch växer

Oron växer på kvinnojourerna: Färre kvinnor och barn placeras hos dem och privata aktörer seglar upp som konkurrenter.

Jourerna ser en farlig utveckling med företag som vill sko sig på utsatta. Men den växande branschen hävdar att ökad professionalisering stärker rättssäkerheten.

– Vi tar emot kvinnor från hela landet, men förfrågningarna har minskat. Det är så hemskt, för den här utvecklingen drabbar kvinnorna och barnen, allra mest barnen, säger Siv Persson, en av 15 volontärer på kvinnojouren i Kristianstad, som också har tre anställda.

Det som bekymrar henne är signaler om att kommuner placerar våldsutsatta kvinnor på hotell och vandrarhem.

Nyligen flyttade kvinnojourens verksamhet till nya lägenheter i Kristianstad med bättre skalskydd. Här finns plats för totalt sju kvinnor och medföljande barn – men bara fyra bor här just nu.

– Den här utvecklingen har gått väldigt snabbt. De senaste två åren har varit dramatiska, säger Jenny Westerstrand, ordförande i Roks.

Nedåtgående trend

De traditionella kvinnojourerna är organiserade i två nationella föreningar, Unizon och Roks. Båda upplever samma nedåtgående trend, men ingen av dem kan ange några exakta siffror.

– De senaste åren har vi sett en svagt nedåtgående trend i antal kvinnor och barn som bor på våra jourer. Vi har också färre förfrågningar som vi måste tacka nej till. Tidigare tackade vi nej till många eftersom det var fullt hela tiden, säger Olga Persson, generalsekreterare i Unizon.

Båda understryker att utvecklingen är spretig – det ser olika ut från kommun till kommun. Men trenden är nedåtgående och några kvinnojourer har behövt stänga.

Samtidigt har allt fler privata företag startat skyddade boenden och platser köps in av kommunerna genom anbudsförfarande.

"Öppnad godispåse"

– Det kommer många till denna öppnade godispåse, om man säger så. Socionommässan är numera ett spektakel där skyddade boenden marknadsför sig, säger Jenny Westerstrand.

Hon ser med stor skepsis på utvecklingen:

– Vi vill gärna att vår verksamhet ska kunna läggas ner. Vår målsättning är att slippa hantera våldet, men de har en affärsidé som stärks av ett existerande våld. Det talar sitt tydliga språk. Det blir inte bra för samhället tycker vi, även om enstaka aktörer kan göra ett bra jobb.

Maria Fischer, som driver företaget Safe Homes & Care, tycker tvärtom:

– Omhändertagande av utsatta individer i samhället får inte bygga på ideella krafter.

Trenden går mot en professionalisering och strukturering av skyddade boenden, och det är bra, anser hon.

"Kan bli rättsosäkert"

– Det ska vara ett avlönat arbete för dem som jobbar med målgrupperna, annars tror jag att det kan bli rättsosäkert, helt enkelt.

Hon drar paralleller till hur samhällets omhändertagande av barn som far illa utvecklats – från en ideellt driven barnhemsrörelse till tillståndspliktiga HVB-hem.

Hon efterlyser ett nationellt grepp, i stället för att ansvaret ska delas mellan 290 kommuner som löser uppgiften på olika sätt. Att det kommer in nya aktörer ökar möjligheterna att hitta det optimala boendet i varje enskilt fall, anser hon.

– Behoven är ju väldigt varierande. Man behöver hitta den aktör som matchar det behov som finns så bra det går.

Bygger branschnätverk

Tillsammans med en branschkollega håller hon på att bygga upp ett nätverk för dem som arbetar med skyddade boenden, #tillsammansmotvaldinararelation.

– Även om det fortfarande är ganska få kommuner som väljer att upphandla så kan vi se att det är fler än vad det var för fem år sedan. Vi kan se att det finns en tillväxt i branschen utifrån vilka som lämnar in anbud på de upphandlingar som är ute, säger Maria Fischer.

Bilden bekräftas av Margot Olsson, utvecklingssekreterare i Malmö stad. I första hand anvisar Malmö till sina egna boenden. Men även kvinnojourer runtom i landet och privata företag anlitas – hotbild och stödbehov avgör var.

– Vi får många erbjudanden från privata boenden, flera gånger i månaden hör någon ny enhet av sig.

"Når många fler"

Siv Persson i Kristianstad befarar att många kvinnor blir utan hjälp om kvinnojourerna blir färre. Många undviker att vända sig till myndigheter och företag, menar hon. Till en kvinnojour kan man komma och prata utan att genast behöva registrera sig – det gör att man når många fler, hävdar hon.

– Jag tror att det är viktigt att det är på ideell basis för att kvinnorna ska känna sig riktigt trygga. Sedan är det viktigt att samhället tar sitt ansvar ekonomiskt, det är en annan sak.