Därför skjuter May upp omröstningen
Theresa May ville undvika ett förnedrande nederlag som kunnat sluta med att hon tvingats avgå.
Nu vinner hon lite tid.
Men chansen att hon får EU att gå med på omförhandling är mikroskopisk.
Att ställa in omröstningen innebär att May får betala ett högt pris. Men priset hade blivit ännu högre om hennes brexit-avtal gått till omröstning i parlamentet och röstats ned med en mycket stor marginal.
Ett sånt nederlag kunde ha kostat May jobbet.
Nu får hon visserligen massiv kritik från alla håll för att hon tillåter den osäkra situation som landets befinner sig i att fortsätta. Fortfarande har företagen ingen aning om vad som gäller efter den 29 mars nästa år. Lika lite som alla EU-medborgare, inklusive 100 000 svenskar som är bosatta i Storbritannien. Alla tvingas fortsätta sväva i ovisshet trots att det bara är drygt tre månader kvar tills det är tänkt att britterna ska lämna.
Skälet till att May har både oppositionen mot sig och många medlemmar av sitt eget parti och det lilla nordirländska partiet DUP, är att Storbritannien riskerar att bli kvar i EU:s tullunion för överskådlig framtid. Anledningen är den garanti, som kallas backstopp, som finns med i skilsmässoavtalet och säger att så länge britterna inte kan hitta en för EU acceptabel lösning på gränsfrågan med Nordirland så fortsätter hela landet att vara kvar i tullunionen.
Detta kan inte de hårdföra brexitörerna acceptera. De anser att landet då gör sig beroende av EU och riskerar att hamna i ett läge där de inte tillåts träffa egna handelsavtal med andra länder.
Hade hon genomfört omröstningen som planerat imorgon tisdag så hade hon riskerat ett av de största nederlagen som någon brittisk premiärminister råkat ur för i underhuset.
I stället ska hon nu ge sig ut på "mission impossible" inför EU:s toppmöte på torsdag.
May ska försöka övertyga olika EU-ledare om att gå med på att omförhandla den så kallade backstopen. Eller åtminstone klargöra på ett tydligare sätt i den separata deklaration som följer med avtalet, att britterna inte behöver bli kvar i tullunionen för evigt.
Det förstnämnda avfärdades direkt av EU-presidenten Jean-Claude Juncker.
– Vår position kvarstår, säger Junckers talesman. Vi kommer inte att omförhandla det avtal som antogs på EU:s toppmöte den 25 november. Som presidenten redan sagt, detta är dealen och den enda tänkbara dealen.
Andra är mer välvilligt inställda till att ändra i den icke bindande deklarationen. Men frågan är om det hjälper. Avtalstexten är tydlig om garantin för att det inte får bli en hård gräns mellan Irland och Nordirland. Det spelar ingen roll hur många klargöranden som skrivs in i den separata deklarationen. Det är avtalet som gäller.
May hoppas att om hon kan få EU att ge med sig bara lite så ska hon få med sig fler ledamöter i sitt eget parti på att godkänna avtalet.
Det är sannolikt att lura sig själv eller bara ett försök att vinna tid.
May har inte sagt när omröstningen nu ska bli av . Kanske blir det före jul. Kanske först i januari.
Genom att närma sig deadline den 29 mars hoppas May att göra sina egna kritiker nervösa och kanske ändra inställning.
Den inställda omröstningen får oppositionen att vädra morgonluft. Labourledaren Jeremy Corbyn pressar på för att få till ett nyval. Lyckas inte det verkar det ändå som labour är berett att ställa sig bakom kravet på en andra folkomröstning.
Så märkligt är läget att efter två år av förhandlingar att allting fortfarande är möjligt.
Storbritannien kan krascha ut ur EU utan ett avtal eller stanna kvar efter en andra folkomröstning. Det minst troliga alternativet är att Mays avtal till slut godkänns.
Dramat fortsätter på obestämd tid.