Känslan var äkta, som vid ett frieri
Åh, vad det är fint med romantik! Då tänker jag inte främst på den klassiska romantiken med levande ljus och rosor, även om det kan vara himla trevligt det med, på ett kanske lite klyschigt sätt, utan jag syftar mer på de där sällsynta små ögonblicken i vardagen.
När du och den du gillar allra mest delar en stund av sann känsla. När man för ett ögonblick blir ett mot världen. Jag och Ola hade ett sånt vackert och sällsynt ögonblick för några dagar sedan, trodde jag i alla fall.
Det var morgon och vi låg i sängen, Ola hade gjort frukost och jag läste GP, som så många andra i Göteborg. Jag bläddrade och kom till en annonssida för en inredningsaffär. På mitten fanns en vas, en sån där dyr, med kvalité och ett färgglatt målat ansikte på, som kulturtanter och lärare, typ min mamma, verkligen gillar. Den var stor och på rea: 999 kronor.
Åh, vad perfekt, tänkte jag, en sån hade varit så himla ultimat att ge till mamma när hon fyller 60 om ett par år, en typiskt bra 60-årspresent. Det sa jag med. Ola tittade på vasen och sedan på mig, och så sa han det romantiska:
– Vad kommer du ge till mig när jag fyller 60 då?
Ååååh, hela jag bara fylldes av den härliga känslan! Var det här ett sätt för min kille att berätta att han kan se oss bli gamla tillsammans? Att han på riktigt vill älska mig tills jag blir rynkig, gråhårig och får göra rotfyllningar. Jag fick upp en bild av hur vi sitter i samma säng, äter samma frukost, (eller kanske hellre en likadan, kan bli äckligt annars) men om 30 år, och fortfarande är lika kära. Mitt hjärta svällde av kärlek och ögonblicket kändes lika stort och äkta som det borde göra när man blir friad till. En liten tår började svida fram ur min lilla ögonvrå. Han är så fin, tänkte jag, en stabil kille att verkligen lita på. Han hade ju ställt en fråga, så jag svarade:
– Tja, du kanske kan få en lyxig bil eller så om jag blir rik, annars kanske en snygg kostym eller nåt.
– Jaha, sa Ola, jag bara undrade, för från mig så kommer du få ett vykort från Maldiverna från mig och min 18-åriga flickvän.
Tåren torkade snabbare än den skulle gjort i Sahara. Ola, om du läser: Jag ångrar allt fint jag skrivit om dig ovan.