”Varför ska man skydda det som kan hända i familjer?”

Vigdis Hjorth om boken som skakade om hela Norge

Ingalill Mosander

helskärm

Nesøya. Vigdis Hjorths roman om sexuella övergrepp orsakade en intensiv debatt när den kom ut i Norge. Vad får en författare skriva om sina anhöriga?

Själv har hon en annan fråga.

– Varför ska man skydda det som kan hända i familjer?

Föremålet för all denna uppmärksamhet är barfota, klädd i jeans och rutig skjorta när vi träffas i hennes hus i Nesøya, en villaförort till Oslo. Borden är belamrade med böcker och hyllorna fyllda med många verk av Kirkegaard, Wittgenstein och Nietzsche.

– I mina mörka stunder går jag till filosofin. Den hjälper mig att få perspektiv på tillvaron, säger Vigdis Hjorth, vars bok ”Arv och miljö” har gett upphov till två frågor:

Får författare skoningslöst hänga ut sina anhöriga?

Var går gränsen för konstnärligt ansvar? 

Som en thriller

”Arv och miljö”, som just kommit på svenska, handlar om familje­hemligheter, skuld och förlamande livslögner. Sanningen avtäcks långsamt och man läser med stigande puls, som vore den en spännande thriller.

Eftersom Vigdis Hjort ofta skriver nära sitt eget liv hamnade hennes roman i den norska diskussionen om ”verklighetslitteratur”, där allt som skildras i en bok också anses ha hänt i verkligheten.

– ”Arv och miljö” är en roman. Jag använder mig av egna erfarenheter, min fantasi och konstruerar en berättelse, där man inte kan veta vad som är sant och vad som är påhitt. 

Men det var inte alla som accepterade den deklarationen. Under en period publicerades över 100 artiklar om boken varje dag i de norska tidningarna. Och hennes syster Helga Hjorth har skrivit en svarsroman, ”Fri vilja”, i vilken hon ger en helt annan version av sin uppväxt och sina föräldrar.

– Jag har läst den och det min syster gör är två ting på en gång. Hon anser att allt är sant utom incesten. Men jag kan inte gå i dialog med min syster.

”Jag är ingen novis”

Helga Hjorth är jurist och menar att boken kränker privatlivet. Hon tycker också att man ska skapa en kommission där människor som känner sig utlämnade i olika romaner ska kunna klaga.

Vigdis Hjorth tar det med viss ro.

– Visst har det varit påfrestande, men jag är ingen novis. Jag har skrivit 30 böcker och debuterade när jag var 23. Jag reste bort när den här kom ut, läste ingenting, fick stöd av mina kollegor och finns dessutom inte på sociala medier. Jag har ingenting att klaga på. Det finns många författare som inte ens får några recensioner, vars böcker glöms bort.

Stort genombrott

”Arv och miljö” har inneburit hennes stora genombrott. Den har sålts i 150 000 exemplar, ska ges ut i 18 länder och har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. 

Berättelsen börjar med en arvstvist. Enligt ett testamente ska de två yngsta barnen få ärva familjens två sommarstugor. De två äldsta blir rasande, bittra mejl utväxlas och konflikten eskalerar. Så småningom förstår läsaren att det handlar om något annat, det mest förbjudna. Den äldsta dottern anklagar sin far för att ha förgripit sig på henne sexuellt som barn. Hon kräver nu att resten av familjen äntligen lyssnar på henne. 

– Det viktiga är inte incesten, det är att hon får göra sin röst hörd. Hon har tidigare konfronterat sin mor och sina systrar men de vill inte ta in vad hon säger. Om de skulle tro på dottern öppnar sig en avgrund. Det är enormt mycket mer frestande att tro på fadern som förnekar alltihop. 99,9 procent av alla incestoffer som konfronterar sin familj, förlorar den.

Stolt tradition

Vigdis Hjorth säger att om hennes roman hade kommit före Karl Ove Knausgårds ”Min kamp” så hade den inte betraktas som ”verklighetslitteratur”.

– Men jag har inte nämnt några namn och inte sagt att allt jag skriver är sant.

Vigdis Hjorth anser att hon skriver i en stolt norsk kvinnotradition.

– Och med stigande ålder vågar jag gå lös på större frågor. Under det senaste århundradet har kvinnliga författare skrivit om barn­äktenskap, prostitution, illegala aborter, incestoffer – något som manliga författare aldrig ägnat sig åt. Att skriva om de kvinnliga erfarenheterna har lite nedlåtande kallats bekännelselitteratur.

”Umgås bara med min bror”

Hon påpekar att när Selma Lagerlöf fick Nobelpriset 1909 demonstrerade manliga författare med August Strindberg i spetsen. Var äventyrstanten verkligen värd ett sådant pris?

Vigdis Hjorth har genom åren ofta tänkt på hur olika man kan uppleva den familj man vuxit upp med. 

Sin egen träffar hon inte sen lång tid tillbaka.

– Jag umgås bara med min bror.