Reporter på hal räls

Svante Lidén

Aftonbladets Svante Lidén rapporterar från trafikkaosets Sverige – hans resa till Malmö tar 14 timmar och 48 minuter

UPPSALA–MALMÖ. Chefen ringer och väcker mig:

– Ta tåget till Göteborg, säger hon.

Tåget till Göteborg, i dessa tider?

– Går det inte med Göteborg så kan du ju försöka med Malmö.

Ja, varför inte? Jag blir ju i så fall inte den ende som försöker mig på den saken.

Jag är vid stationen vid tiotiden och beställer en biljett till Göteborg.

Damen i kassan frågar när jag vill åka.

– Så fort som möjligt.

– Okej, säger damen i kassan. Hon ler klentroget.

Tågen är liksom inställda.

Och fulla:

– Det går ett från Stockholm klockan 14.08. Men det är proppfullt, säger hon.

Jag stöter på en kompis som ska ta bilen ner till Stockholm så jag slipper vänta på det försenade pendeltåget.

På Stockholms central är det mycket folk. Inte fullt så trångt som på Howra Station i Calcutta. Men inte långt därifrån.

Där brukar förresten tågen hålla tiden riktigt hyfsat. Men de har ju å andra sidan inga snöproblem att tala om.

Väntat i tre dygn

Klockan ett träffar vi Simen Möller, 21, och Anders Braastad, 20, från Oslo. De har väntat tre dygn på att få komma hem.

– Hopplöst, men vi känner nästan alla på Centralen vid det här laget, säger Simen.

Nu tar de bussen.

Andreas Kjellson, 25 och Sofie Lindblom, 25 har väntat tre dygn på att få komma till Lund.

– Det går ett tåg klockan 14.20. Hoppas vi.

Och så träffar vi Göteborgstjejerna Martina Höglund, 23 och Josefine Elek som hoppas att de ska få åka till Göteborg klockan 16.10.

De har varit på väg i 40 timmar från Bangkok.

– Det blir som det blir, säger Josefine.

– Men vi fick i alla fall de två sista biljetterna.

Just det. Jag kastar mig på 14.08-tåget till Göteborg som bara är tolv minuter försenat.

Efter ungefär lika många minuter åker jag av i Södertälje. Tåget är proppfullt, det går inte att köpa biljetter ombord och tågmästaren Fredrik Lundqvist förklarar tålmodigt att bara folk som bokat plats och såna med ”trafikstörningsbiljetter” släpps ombord.

Han har inte haft det lätt de senaste dagarna:

– Jag förstår att folk blir irriterade och arga när de inte kommer fram som de ska. Men det är ändå ganska få som råskäller. Jag har faktiskt haft många bra samtal med passagerarna.

Han lider med sina kollegor som jobbar på pendeltågen.

– Där reser ju folk till och från arbete och studier som bara måste komma fram i tid. Passagerare på fjärrlinjerna är inte lika stressade, säger Fredrik Lundqvist.

Han och hans kollegor har försökt lätta upp stämningen ombord genom att bjuda på fika.

– Det är väl det minsta vi kan göra. Inte för att det skulle vara någon kompensation för besväret, men det gör underverk för blodsockret och humöret.

De senaste dagarna har varit de mest hektiska Fredrik Lundkvist varit med om under sina år på SJ.

– Rekord faktiskt. Jag hoppas verkligen att det dröjer mycket länge innan det slås.

”Kraftiga störningar”

Av i snålblåsten på den oskottade perrongen i Södertälje och raskt över till Plan B. Malmö.

Det finns plats på tåget 18.39. Över tre timmar – minst – att slå ihjäl.

En mässande röst i högtalarna återkommer hela tiden:

– På grund av rådande väderläge råder för närvarande kraftiga trafikstörningar som innebär ett flertal inställda avgångar och att förseningar förekommer.

Tjenare.

Jag nickar till på bänken i den personalbefriade väntsalen mel

lan Kristin Böhn som tror att hon ska få komma hem till Oslo i kväll och hennes syster Halldis som är där för att vinka av henne. Ett dygn försenad.

Kristin är inte nådig:

– Det här är rena u-landet, säger hon.

Jag käftar inte emot.

Vi drar in till stan vid 16-tiden, hittar en centralt placerad sylta och käkar passande nog en dagens torsk.

Vi är tillbaka klockan 18.00.

Kristin är borta. Men det finns andra som sitter och stirrar, mer eller mindre uppgivet på anslagstavlorna.

Therese Kemppainen har tagit den försenade pendeln för att försöka ta sig till Alvesta och vidare till Kalmar.

Hon har åkt sträckan många gånger. Och är långt ifrån säker på att hon ska komma fram.

Hennes pojkvän Kristoffer Helmkvist har fört lite egen statistik:

– På 30 resor har tågen gått i tid två gånger.

– Skyller dom inte på snön så finns det alltid något annat.

Försenat – igen

Informationsskyltarna talar som vanligt om inställda och försenade tåg.

Och se där: Vårt tåg har blivit ytterligare en timme försenat!

Då kommer 17.40-tåget in till Södertälje. Bara en timme för sent. Och under över alla under – det finns platser ombord!

Gott om dem till och med.

Vi kommer med – bara 20 minuter efter originalplanen.

När vårt riktiga tåg kom har jag ingen aning om. Om det nu kom.

Ligger efter tidtabellen

Vi blir stående en stund i Katrineholm. Köbildning eller vad det var.

I Linköping får vi höra att vi ligger två timmar efter tidtabellen.

Vad säger dom klockan 21.34

i Mjölby?

Nånting om kraftiga växelfel?

22.55: Therese Kemppainen kommer fram till Alvesta. 2 timmar och 23 minuter försenad. Om en halvtimme går bussen till Kalmar. Hon kommer kanske hem framåt ett-tiden.

23.06 kommer vi i fatt ett godståg i Vislanda och får krypköra fram till Älmhult ...

Så där håller det på.

Men trots allt är det förvånansvärt få som gnäller. Vi – i motsats till många andra – är ju faktiskt på väg.

Sen handlar det kanske också en hel del om ren och skär utmattning.

Och vad var det nu som stod på den där affischen jag såg på Uppsala central i morse?

Jo: ”Använd resan till att tänka – utan att behöva tänka på resan.”

Klockan är 00.42. Det har bara tagit mig 14 timmar och 48 minuter att komma fram till Malmö.

Och ja, jag har slutat att tänka på resan.

Och just det, ingen kollade biljetten. Vi hade kunna åka gratis.