Kärnvapenavtalet gör knappast Iran och USA till bästa vänner
Många verkar tro att USA och Iran nu ska bli bästa vänner.
Det är en feltolkning av avtalet som ska hindra Iran från att skaffa kärnvapen.
Däremot är avtalet en bit i ett större geopolitiskt pussel i Mellanöstern. Ett spel med osäkert utfall.
Den stora fördelen med avtalet är att krigsrisken minskar i en region som redan brinner. Utan ett avtal hade en militär attack mot Iran ryckt närmare. Israel säger att det fortfarande är en möjlighet men om det blir ett slutgiltigt avtal i sommar blir priset att agera på egen hand mycket högt för israelerna.
Israel och vissa andra verkar frukta att avtalet på något sätt ska skapa en helt ny allians i Mellanöstern. Att president Obama och president Rouhani plötsligt skulle bli tjänis och bundis.
Dit är det väldigt långt.
I bästa fall kan tonläget mellan Iran och USA gå från direkt fientligt till försiktigt skeptiskt.
Irans hat mot USA går långt tillbaka i tiden. Sedan den islamistiska revolutionen 1979 har relationerna varit djupfrysta. Nu har de tinat något men många isbitar är fortfarande intakta.
På båda sidor finns det starka krafter som är väldigt misstänksamma mot uppgörelsen. I Iran konservativa krafter som anser att landet gjort för stora eftergifter och låter USA lägga sig i deras inre angelägenheter.
Kärnvapen i hemlighet
I USA är det republikanska senatorer som anser att kraven på Iran inte är tillräckligt hårda. Att Iran på något sätt ska kunna utveckla kärnvapen i hemlighet trots avtalet.
Dessa krafter kommer att sätta käppar i hjulet för alla försök att upprätta normala relationer mellan länderna.
Värt att komma ihåg är att avtalet är en trestegsraket där hittills bara två av stegen är avklarade.
Fortfarande finns det många frågetecken som behöver rätas ut.
En del jämförelser har gjorts mellan förra veckans avtal i Lausanne och Oslo-avtalet från 1993 om fred mellan Israel och palestinierna, som vissa beskrev som innehållande fler hål än en schweizerost.
Ingenting sägs i avtalet om Irans möjligheter att utveckla missiler med lång räckvidd. Utan bärraketer är kärnvapen rätt meningslösa. Med tillgång till långdistansmissiler kan Iran på ett år eller två välja att ändra sig och bli ett fruktat kärnvapenland.
Vill in från kylan
Om Iran på allvar kan hindras från att skaffa kärnvapen ökar chansen att även länder som Saudiarabien ger upp eventuella sådana ambitioner. Men det hänger på att alla litar på att avtalet verkligen följs.
För Iran är den stora vinsten att bli kvitt de hårda ekonomiska sanktionerna. I förlängningen finns också ett hopp hos många iranier att man snart ska bli ett land som alla andra. Att man ska släppas in från kylan och slippa pariastämpeln.
Men det kommer bara att ske om Teheran upphör med att sponsra terrorism i regionen och världen. Iran stöder och delvis finansierar Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza och fortsätter att stötta Syriens diktator Bashar al-Assad. Hatretoriken mot Israel fortsätter.
Vissa fruktar att en förbättring av ekonomin kommer att ge Iran nya möjligheter att utöka sitt inflytande i regionen. Redan i dag pågår en bitter kamp mellan Iran och Saudiarabien om rollen som Mellanösterns stormakt.
I Syriens inbördeskrig slåss man sedan länge via ombud. Nu håller samma sak på att hända i Jemen.
Konflikten mellan de två regionala stormakterna blåser dessutom under hatet mellan de två inriktningarna av islam shia och sunni. Det kanske just nu största hotet mot en varaktig fred i Mellanöstern.