Yrkesfiskaren bränner sina nät

Miljöproblem, regleringar och minskad fångst – yrkesfisket brottas med en rad problem och hundratals har lämnat yrket.

Hamnarna i en del av landets traditionella fiskelägen gapar allt mer tomma.

I skånska Kivik bränner ortens sista yrkesfiskare upp sina nät.

– Jag borde ha slutat tidigare. Men man tror att det blir bättre nästa år. Jag fiskade för min pappa, för min farfar. Och för nästa generation.

Ola Johnsson åker ofta ner till Kiviks hamn för att rensa blytyngder från sina gamla nät. Ett tidskrävande arbete som måste göras för hand innan näten bränns.

– Jag hade redskap för två miljoner som jag fått skicka till tippen. Båtarna är sålda, men man får inget för dem.

Var tredje båt

Antalet som yrkesfiskar till havs har minskat rejält på senare år. Enligt siffror från Havs- och vattenmyndigheten hade 1 881 fartyg tillstånd att fiska yrkesmässigt i havet år 2 000. I år är motsvarande siffra just nu nere i 1 185 stycken. Mer än var tredje båt – 37 procent – har försvunnit under perioden.

– Antalet minskar, det kan man konstatera, säger Patrik Persson, enhetschef på tillståndsenheten vid Havs- och vattenmyndigheten.

Regleringar och nedskärningar på exempelvis torskfiske, ett effektivare fiske men också en åldrande yrkesgrupp – orsakerna är flera. I Östersjön är läget tuffare.

– Det är skillnad med Västkusten där man kan fiska fler arter. Fisket i Östersjön är beroende av få arter.

"En enda öring"

När Ola Johnsson, som växt upp med fisket i Hanöbukten, valde yrket som 30-åring var tillgången på torsk, öring och ål god. Tjugo år senare – år 2014 – tog det stopp. Först drogs möjligheten att ta upp lax med drivgarn in. Sen försvann torsken.

Sista slaget blev bojkott mot ålfisket som livnärt familjen i tre generationer. Det var lagar, regler och miljöproblem till havs som inte gick att ignorera.

– De första åren hade vi frisk fisk och vattnet var tjänligt. Sen gick fångsterna ner, jag såg skadad fisk. Vi hade inga bifångster, öringen försvann helt, säger han och fortsätter:

– De sista åren så tror jag inte att jag fick upp en enda öring.

Tre ton ål

Ola Johnsson slog larm till myndigheterna om läget i Hanöbukten. Den sidoverksamhet, rökeriet som han startat i Kivik för att förädla sin fångst, blev samtidigt svår att hålla igång.

– Jag hade en stor order från en butikskedja och hade frusit in tre ton ål som jag skulle röka. I december ringde de och sa att man inte kunde sälja ål efter att någon hotat med bojkott.

– Jag förlorade en kvarts miljon. Hela min lön.

Efter en tillfällig vända i restaurangbranschen gjorde Ola Johnsson ett nytt försök. Sedan 2014 har han dock lämnat havet för gott och arbetar i stället som styckare – ett arbete med goda utvecklingsmöjligheter, oberoende av väder och vind.

– Ja, jag slipper hetsen med vädret hela tiden, men jag saknar spänningen i fisket.

TT: Vilket stöd har du som yrkesfiskare tidigare fått från myndigheter?

– Vi har inte fått stöd på något vis. Bönderna får stöd för torkan. Men vi fick ingenting när vårt hav torkade och brann upp.