Demirok: När de gav sig på min familj blev jag rädd
Publicerad 2024-03-07
Han firar ett år som Centerpartiets partiledare.
För Aftonbladet berättar Muharrem Demirok om chocken när han nominerades till posten, den hemliga bröllopsplaneringen och haten och hoten.
– De kom hem till oss och vandaliserade vår bil.
Det var hösten 2022 som Annie Lööf meddelade sin sorti och tidigare kommunalrådet i Linköping, 47-årige Muharrem Demirok, blev en av tre som nominerades till att ta över stafettpinnen som Centerpartiets partiledare. Nu firar han ett år på posten och konstaterar att tiden har gått vansinnigt fort.
– Det är fortfarande så fantastiskt roligt och jag får fortfarande nypa mig själv i armen. ”Partiledare Muharrem Demirok”, viskar han teatraliskt med ett leende.
Har du haft siktet inställt på partiledarposten?
– Aldrig. Jag har inte engagerat mig politiskt med ambitionen att sikta på olika poster. När Annie signalerade att hon skulle sluta hade jag inte en tanke på att ta över. Men ganska omgående var det väldigt många medlemmar som hörde av sig och frågade om de fick nominera mig.
Vad tänkte du då?
– Först trodde jag att de hade tappat det. Jag hade aldrig tänkt mig själv i den rollen. När jag väl hade funderat på det var det dags för ett familjeråd. Det här är inte bara ett nytt jobb med obekväma arbetstider. Man slänger också ut sig själv och familjen i ett helt okänt territorium. Det finns också en baksida. Vi hade haft lite tråkigheter och ett ovälkommet besök hemma hos oss. Det fanns vissa saker som min familj inte tyckte var helt kul med uppdraget jag hade tidigare.
En färsk undersökning att du är lika okänd trots ett år på posten och att 36 procent inte vet vem du är. Vad tänker du om det?
– Det är tufft att komma in som helt okänd och jag visste att det skulle vara en uppförsbacke gällande det. Antingen kan man försöka synas överallt och ge rappa oneliners och enkla lösningar. Men jag tror inte på det. Lika mycket som jag har försökt synas har vi gjort ett stort internt arbete och kastat om vår politik inom områden som skola, klimat och landsbygd. Jag är övertygad om att det kommer löna sig.
I Demoskops väljarbarometer för januari backade Centerpartiet 0,3 procent och ligger nu under riksdagsspärren. Hur känns det?
– Det är aldrig kul att se låga siffror i tidningarna, men vi har en plan. Jag känner en stor förtröstan i att det kommer att vända.
Du sa i Ekots lördagsintervju att du hoppas att man kan hitta tillbaka till den borglighet så som den var?
– Ja, det gör jag absolut.
Skulle du vilja sitta i en högerregering?
– Nej, inte en högerregering. Alliansen var en borgerlig regering, och för mig är inte borgerlighet höger. Jag kan nästan bli glansig om ögonen när jag pratar om alliansen som den var då. Men det finns ingen tillstymmelse av det numera hos våra kollegor, och det gör mig ganska ledsen. Det är sorgligt att vi gemensamt kastade bort det.
Skulle du kunna sitta i samma regering som SD?
– Det skulle jag aldrig kunna göra. Centerpartiet kommer aldrig bli ett femte Tidöparti.
Inte heller med stöd från SD?
– Nej. Nu ser vi vad det innebär att sitta i en regering med stöd från SD. Vi har kollegor som säger att vi är fyra partier som är överens och det enda jag kan se är att man är överens om att tre partier ska förlora mot SD. Det är så mycket man behöver tugga i sig i ett sådant samarbete.
I mars träder regeringens lag om visitationszoner i kraft, vilket Ulf Kristersson med stab verkar nöjda med. Vad säger du om det?
– Ulf borde nog komma ut i verkligheten. Han lovade svenska folket att han skulle få ordning på Sverige. När jag är ute är det få som har känslan av att det börjar bli ordning.
Utan att ta ställning tar väl ändå sådant lite tid?
– Det är klart det tar tid att få ordning på ett land. Men jag kan fortfarande inte se vad det är han ska göra. Jag vet att ett av deras projekt är kriminaliteten och där kommer vi stödja dem mycket. Vi kan inte acceptera att vi har rävar och jordgubbar som beställer mord som en annan beställer pizza på fredagskvällarna. Det är klart att ingen vill att de ska vara en del av vårt samhälle. Vi kan vara överens om att går det att utvisa dem, så gör det. De har ingenting här att göra.
Du växte upp i Stockholmsförorten Vårby gård, hur var det?
– Det var en fantastisk plats och jag har bara varma minnen därifrån. Det var ju inte det Vårby Gård som det är i dag och som man förknippar med Vårbynätverket. Det är sorgligt att se att mitt barndomshem har blivit något helt annat.
Upplevde du någon gång rasism?
– Nej, mamma är svenska så jag har alltid haft språket med mig. Men för fem-sex år sedan, i slutet av min kommunalrådstid, började det komma och jag fick höra saker om mitt namn och ursprung. Det var en ganska stor chock, det kom så plötsligt och tydligt.
– Jag har aldrig känt mig som en invandrare och därför rann det av mig ganska snabbt. Men sedan började exempelvis namnkunniga inom SD säga ”det verkar vara en bra kille även om han inte är svensk” och ”han är gift med en svenska så hans barn är 75 procent svenskar”. Det gjorde ont när jag insåg att det fanns en grupp människor som inte bara klassificerade mig utan även mina barn.
Sommaren 2021 fick du och familjen ”hembesök”, berätta?
– Jag insåg att det fanns ett hat mot centerpartister som var så oerhört starkt. Det var nog samma grupper som var på Annie och de kunde skriva ”turk” eller ”islamist”. Någonstans där skrev jag ett olyckligt inlägg på Twitter om privilegierade vita män som tar sig friheter. Det väckte ett hat hos många så att man kan till och med kom hem till oss och vandaliserade vår bil. De ringde även till min sambo. Det var en otroligt jobbig period.
Blev du rädd?
– Ja, när de gav sig på min familj blev jag rädd. Då insåg jag att vissa av de här människorna inte har spärrar.
På 1990-talet dömdes du för två fall av misshandel, berätta?
– Jag fick frågan en gång om jag ångrar mig. Det är klart jag gör det, det är ett sår som jag kommer bära med mig hela livet.
– Jag gick på Botvidsgymnasiet som hade ett rykte av sig att vara en av Stockholms absolut värsta skolor. Det låg vägg i vägg med en polisstation och poliserna patrullerade där varenda dag. Jag åkte alltid dit med en klump i magen och hatade varje sekund där. Det var också så otryggt. Om någon exempelvis tog din keps var det inte bara att säga att man ville ha tillbaka den, då fick man slåss för den.
Det slutade med att du hamnade i tumult?
– Ja, jag tror att jag och den andra killen ofrivilligt drogs in i en situation där ingen av oss kunde backa ur. Plötsligt stod det 50 personer runt oss och skrålade och hejade på. Men det är klart jag hade kunnat gjort ett annat val, och det borde jag ha gjort.
Du veckopendlar till familjen i Linköping, dras du ofta med dåligt samvete?
– Jämt och ständigt. Härom veckan ringde min sambo Sara från bilen, då sa min yngste son att de var på väg till akuten. Då högg det till. Det var inget allvarligt, men jag var inte där och det är klart det gjorde ont. Men när jag väl är ledig försöker jag vara så närvarande jag bara kan och då får jobbet stå tillbaka.
– Men sedan har jag varit väldigt noga med att jag inte ska vara den roliga helgpappan, så Sara blir den tråkiga vardagsmamman.
Är du och Sara bra på att vårda kärleken med date nights?
– Ja, det finns fördelar med barn som växer upp och blir tonåringar. Det gör att vi numera kan ta en ordentlig dejt, och det gör vi titt som tätt. När barnen var yngre och bara kunde vara hemma någon timme själva blev det en dejt på Ica Maxi. Vi gick dit och långhandlade och hade egentid tillsammans, vilket vi brukade skoja om.
Den viktigaste frågan av dem alla. Du friade i tv för 14 år sedan, när ska ni få ändan ur vagnen och gifta er?
– Haha! Jag är ju den som har dragit benen efter mig. Vi är ju förlovade och allt. Men sedan dök det upp massa saker…
Skyll inte på barnen nu.
– Nej, absolut inte. Men vi var inte överens om vad ett litet bröllop var. Då sket vi i det istället och sköt upp det. Sedan pratade vi om det i omgångar. Jag har lite dåligt samvete för att hon inte har fått ett sagobröllop. Men vi kommer att gifta oss.
Då vet du vem ni ska ringa.
– Ja, och nu ska ni få något exklusivt. Vi har faktiskt en projektgrupp med några goda vänner som är väldigt blocköverskridande. De är oerhört engagerade och hjälper faktiskt oss med det där just nu.
P.S. Här knackar det plötsligt på dörren – och in kommer Muharrems kollegor med en bricka med bubbel för att fira hans första år som partiledare. Allt var mycket noggrant uppstyrt och det var meningen att de skulle ”störa” i intervjun. Bildbeviset på en glad men överraskad Muharrem ser ni här intill.
