"Tydlig trend att abortmotståndet mobiliserar"

Britta Kramsjö/TT

Publicerad 2019-05-20

Protester mot den nya abortlagen i Alabama som är den striktaste i USA.

USA, Guatemala, Polen – och Norge. På flera håll i världen blir abortmotståndet allt synligare och mer organiserat. Rörelsens motor består bland annat av amerikansk finansiering.

– Man ser en tydlig trend att abortmotståndet mobiliserar, säger Hans Linde, ordförande för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU).

I den amerikanska delstaten Alabama godkändes nyligen USA:s hårdaste abortlag som i princip totalförbjuder abort. Flera andra delstater i USA har också godkänt lagar som begränsar aborträtten kraftigt, däribland Georgia och Kentucky, och ytterligare fler uppges vara på gång.

Men det är inte bara i USA som abortmotståndet blivit tydligare och fått större genomslag. I länder i bland annat Centralamerika, Europa och Afrika mobiliserar abortmotståndarna, ofta med stöd från USA, hävdar Hans Linde.

– Den globala motorn i det här motståndet är mycket den amerikanska antiabortrörelsen. Dels har de pengar, men det är också där strategierna läggs och budskapen formuleras, säger han.

En av de regioner där aborträtten är som mest begränsad är Latinamerika. Där har flera länder under de senaste 20 åren infört totalt abortförbud. I Guatemala, som har en av världens hårdaste abortlagar, drivs just nu en process i parlamentet där man vill skärpa den nuvarande lagstiftningen ännu mer genom att bland annat kriminalisera missfall.

– I Centralamerika ser vi en rad länder där politiken gått i allians med katolska kyrkan och olika frireligiösa grupper som ofta är finansierade från USA. Där ser vi en tydlig press på aborträtten.

Trend i Europa och Afrika

Även i flera europeiska länder har abortmotståndet blivit tydligare, enligt Hans Linde. Förslag om inskränkningar i abortlagstiftningen har lagts i bland annat Norge, Spanien och Polen.

– I väldigt många europeiska länder har aborträtten nästan varit något man tagit för givet sedan 70- och 80-talet. Att man nu har ett skarpt lagförslag i Norge om begränsningar i aborträtten, det är något i grunden nytt som vi sett bara de senaste åren, säger Hans Linde.

Trenden syns också i vissa afrikanska länder. Där tar sig abortmotståndet ofta ett annat uttryck. Det kan exempelvis handla om attacker mot organisationer som driver abortkliniker, enligt Hans Linde.

– Det var ett sådant fall i vintras i Kenya där myndigheterna tvingade en stor organisation att temporärt stänga sina kliniker.

– I afrikanska länder kan det handla om att man piskar upp en retorik om att "här kommer aborträttsorganisationer från väst för att abortera foster i vårt land". Det blir en närmast antikolonial retorik, man försöker utmåla abortrörelsen som att den drivs av väst trots att det ofta är tvärtom, eftersom abortmotståndet ofta finansieras från utlandet.

Bilden brokig

Men det går också åt motsatt håll på flera platser i världen, menar Katarina Bergehed, sakkunnig inom kvinnors rättigheter och sexuella och reproduktiva rättigheter vid Amnesty. Både Irland och Sydkorea har nyligen legaliserat abort och på Island har ett nytt lagförslag som tillåter fri abort till och med den 22:a graviditetsveckan nyligen röstats igenom, i stället för den 16:e veckan som tidigare.

– Det går framåt på sina håll och bakåt på sina håll. Det går inte att peka på en särskild världsdel, vilket Sydkorea visar. Det är en dragkamp i frågan, säger hon.

Även reaktionerna mot abortmotståndet har blivit större, menar Katarina Bergehed.

– Det vi också ser parallellt, som inte skedde i samma omfattning på 90-talet när flera länder började totalförbjuda abort, det är motreaktionerna, hur starka de är och hur folk engagerar sig i frågan och bjuder motstånd.

Hans Linde vid RFSU håller med om det:

– Vi har sett en lång rad länder där man stärkt aborträtten. Det är viktigt att se den parallella utvecklingen samtidigt. Det är fortfarande möjligt att nå segrar för oss som tror på aborträtten.

TT: Går utvecklingen mer åt två håll nu än för 20 år sedan?

– Det skulle jag nog säga, på 80- och 90-talet och en bit in efter millennieskiftet så var trenden mer entydigt positiv, nu är bilden mer blandad. Det fanns en period då man tänkte att utvecklingen bara kunde gå åt ett håll, det var bara fråga om tid innan fler länder skulle legalisera. Nu börjar vi se att det inte är självklart, att utvecklingen faktiskt också kan gå bakåt, säger han.

Följ ämnen i artikeln