Per Gahrton ville göra skillnad – på riktigt
Publicerad 2023-09-19
Det var med honom det började.
Per Gahrton ville göra skillnad.
Han drömde om ett framtidsparti – det blev grunden till Miljöpartiet.
Nu är han död, 80 år gammal.
Han kanske gav ett buttert intryck, men han var både rolig, inkännande – och samtidigt arg och bråkig.
Det var inte för inte som han en gång i tiden, som arg redaktör för lundensiska studenttidningen Lundagård, utsågs till ”Sveriges argaste unga man”.
Samma arga unga man som senare av vissa kallades ”Riksdagens Gossen Ruda”.
Per Gahrton sa vad han tyckte och gick sin egen väg.
Han brann.
Med åren grånade det mörka håret, men de kraftiga ögonbrynen – och engagemanget – fanns kvar in i det sista.
Föddes i köket
Per Gahrton ville på riktigt göra skillnad.
Hans frågor blev Miljöpartiets.
Och i många och mycket är hans historia Miljöpartiets historia.
Partiet föddes faktiskt hemma i hans kök.
Den 30 september 1980 samlades ett 20-tal personer hemma hos Per Gahrton och hans dåvarande fru i Nacka, utanför Stockholm.
När alla presenterat sig kom frågan:
Ska vi starta ett nytt politiskt parti?
Svaret var ett enhälligt ja.
– Det var ett speciellt ögonblick och vi som var där kände nog lite av historiens vingslag, sa Per Gahrton i en intervju med tidningen Syre förra året.
Samma kväll fick TT, Tidningarnas Telegrambyrå, ett pressmeddelande, om vilka personer som planerade för ett nytt politiskt parti.
Lämnade Folkpartiet i protest
Partiet bildades officiellt 1981 – mycket som en reaktion mot folkomröstningen om kärnkraften, försurningen av skogarna, blockpolitiken.
Det räckte inte att demonstrera på gator och torg – för att på riktigt göra skillnad krävdes det att miljörörelsen tog sig in i rikdagen.
Idén hade Per Gahrton fått redan när han satt i riksdagen för Folkpartiet, numera Liberalerna, i slutet av 1970-talet.
När hans parti i folkomröstningen om kärnkraft tillsammans med Socialdemokraternas stödde Linje 2, om en långsam avveckling, fick han nog och lämnade partiet – själv stödde han linje 3, om en snabb avveckling inom tio år.
I svallvågorna efter folkomröstningen var det många som välkomnade ett miljövänligt alternativ i politiken. Ett parti som stod utanför den traditionella blockpolitiken och som var jämställt.
De första språkrören, alltid en man och kvinna, blev 1984 just Per Gahrton och Ragnhild Pohanka.
Var kontroversiell
Men det dröjde ända till 1988 innan partiet kom in i riksdagen – när säldöd och algblomning var på tapeten.
20 miljöpartister tog plats i riksdagen. En av dem var förstås Per Gahrton, som i mångt och mycket blev partiets förgrundsfigur.
Det var första gången på 70 år som ett nytt parti tog sig in i riksdagen – tre år senare blev de det första partiet som på lika många år åkte ut ur riksdagen.
Vid valet 1994 kom de in igen – det första parti någonsin som lyckats med den bragden.
Och där blev de kvar, sedan många år på den rödgröna sidan, trots sin ovilja mot blockpolitik.
Per Gahrton var inte bara politiker, han var sociolog och författare också.
Han var djupt engagerad i Israel-Palestina-konflikten – på Palestina-sidan, något han har skrivit flera böcker om.
Han betraktades av många som kontroversiell när han försvarade Palestinas rätt till väpnat motstånd mot ockupationen.
”Håll truten”
I folkomröstningen om Sverige skulle gå med i EU företrädde Per Gahrton Nej-sidan – och han blev djupt besviken när den andra sidan vann.
Efteråt, i en tv-debatt sa han till Moderaternas dåvarande partiledare Carl Bildt, som då var statsminister, att han skulle hålla truten. Det blev ett klassiskt tv-klipp.
Själv satt Per Gahrton åtta år, 1995–2004 i EU-parlamentet.
Han var mycket engagerad i utrikesfrågor och mänskliga rättigheter och deltog som valobservatör i bland annat Georgien, Ryssland och Indonesien.
Att Per Gahrton var skåning gick nog ingen förbi – det hördes. Och han hördes ofta.
I februari i år fyllde han 80 år – och i samband med det kom första delen av hans memoarer, ”Motvalls – med liberalismens frihetstörst i hjärtat”.
Där berättar han om sin uppväxt, om hur hans mamma dog i cancer när han bara var nio år.
Kämpade mot alkoholismen
Hans pappa var läkare och gifte snart om sig med en ny kvinna, som var godsägarinna. Unge Per tvingades lämna stadslivet i Kristianstad för att bo på en bondgård med kor och grisar.
Där växte kärleken till naturen fram.
Han har också kämpat med alkoholproblem – något som blev offentligt när han två gånger dömdes till fängelse för rattfylla.
Hos Anna Hedemo i SVT:s ”Min sanning” talade han 2014 ut om sin alkoholism.
Periodare kallade han sig själv och hjälp fick han bland annat hos AA, Anonyma alkoholister.
Själv menade han dock att alkoholen aldrig hindrade honom i hans arbete – men att han förstås hade velat ha det mesta med spriten ogjort.
Per Gahrton hade en dotter och var på senare år sambo med Drude Dahlerup, dansk professor i statsvetenskap i Stockholm.
Men han sörjs också av hela det parti han en gång la grunden till.
Miljöpartiet som blev hans liv – och hans arv till framtiden.