Ny bok: ”Civilisationen kan kollapsa 2040”

Joachim Kerpner

helskärm

Vår civilisation kan kollapsa redan 2040 – om 16 år.

– Det är snart, konstaterar Jonathan Jeppsson.

I sin nya bok skriver han om en värld där matupploppen sprider sig och superrika bor i bunkrar.

Jonathan Jeppsson är grävchef på Aftonbladet och skrev för fyra år sedan klimatboken Åtta steg mot avgrunden. Nu har han författat en till: Mot kollapsens hjärta.

Varför?

– Bakom klimatkrisen gömmer sig en mycket mer närliggande kris: civilisationens sammanbrott och tillväxtens slut. Den är till viss del utlöst av klimatkrisen, men kommer före i tid. Jag har utgått från en rapport som gör gällande att det finns ett årtal vi närmar oss när kollapsen kan ske: 2040.

Det är väldigt nära.

– Ja, det är snart. Och det ligger utanför vår begreppsvärld att prata i de här termerna. Men det är just det jag vill försöka sätta ord på i den här boken.

Världens befolkning ökar till strax under 10 miljarder 2050, skriver du. Då behöver vi 50 procent mer mat. För det behövs 146 procent mer vatten, och redan nu sinar vattnet i 20 av världens största grundvattenreserver. Det låter inte bra.

– Nej det gör det inte. Hungern ökar redan i världen. Vi lever i en tid där så fort ett land drabbas av en skuldkris så trycker vi mer pengar. Men vi kan inte uppfinna mer mat ur tomma intet. Det går inte.

Vi kan stå inför en aldrig skådad epidemi av matupplopp redan 2040 och en civilisationskollaps inom två decennier. Hur troligt är det?

– Jag bygger det här på olika vetenskapliga rapporter. Risken finns, och den är inte liten. För att vi ska kunna undvika en kollaps inom två decennier tror jag att det är viktigt att ha med den risken som en realitet. Så att man har möjlighet att handla rationellt.

helskärm

Koldioxidutsläppen måste minska sju, åtta procent om året om de ska halveras till 2030 och vi måste fånga in upp mot tusen miljarder ton koldioxid ur atmosfären under 2000-talet – med en teknik som ännu inte finns. Klarar vi detta?

– Nej, det finns inte en chans. Det är otroligt dyrt och kräver extrema mängder energi. Bara omställningen, som ska ersätta fossila bränslen, kommer att kosta väldigt mycket. Att sedan fånga in koldioxid är något helt annat. Det kommer att bli det största projekt som mänskligheten har åtagit sig, lika stort som industrialiseringen.

”För mig är denna tro på teknisk befrielse detsamma som att tro på magi”, säger forskaren och dataanalytikern Gaya Herrington. Vad säger du?

– Jag förstår att människor vänder sig bort från de här frågorna, att man inte vill ta i dem. Man hyser hopp om att med hjälp av en ny teknik – som vi ännu inte vet vad det är – ska vi kunna ta oss ur den enorma knipa vi sitter i. Men eftersom vi inte vet vad det är så blir det någon sorts magiskt tänkande.

För att ställa om till energiproduktionen som behövs 2050 måste vi bygga 586 000 fossilfria elkraftverk, skriver du. I dag finns det omkring 50 000 elkraftverk. Dessutom behövs 15,6 miljoner batteriparker för att balansera energisystemen. Är det möjligt?

– Detta är en uträkning gjord av en finländsk geometallurgist, ett försök att visa hur beroende vi är av den fossila bränslesektorn och hur svårt det kommer att bli att lämna den. Det är väl ingen som tror att vi kan ersätta allt fossilbränsle. Men han räknar på vad som skulle behövas.

Det nya bland superrika är bunkrar på Nya Zeeland där de kan överleva klimatkollapsen. Hur ser klyftan mellan rik och fattig ut 2050?

– Klyftan kommer att öka. De superrika ser redan att det här är ohållbart. De förbereder sig. De satsar på bunkrar, och det är ju inte en slump.

Tillväxten är i dag helig. I din bok talas i stället om nerväxt. Hur ska den gå till?

– Det finns inga möjligheter att i dag sälja in nerväxt, att vi ska ha krympande ekonomier. Jag tror inte att det är sannolikt att det kommer gå. Men jag försöker diskutera vilka åtgärder som krävs för att lösa problemen vi står inför. Då är ju nerväxt ett alternativ, även om det är orealistiskt.

Din förra bok handlar om att vi måste sluta hoppas att vi ska kunna behålla vår livsstil som den är. Vad är kontentan av den här boken?

– Även om man inte tror att man når sina mål så måste ”motståndet” fortsätta.

Har du en ny klimatbok på gång?

– Nej.

Riskerar du att gå in i väggen annars, om du fortsätter att skriva klimatböcker?

– Nej, så är det inte. Det var en jättetuff bok att skriva, och den är tuff att läsa. Men det är ju rätt skönt att veta hur det är, säger Jonathan Jeppsson.