Leif GW Persson om viktbråket med Göran Persson

Publicerad 2018-06-07

I nya memoarerna ”Professor Wille Vingmutter, ­mästerdetektiv” skriver Leif GW Persson om ­relationen till förre stats­ministern Göran Persson.

För Aftonbladet berättar GW nu om viktbråket som bidrog till att vän­skapen tog slut.

– Göran ringde mig och sa: Fan vad fet du har ­blivit, säger Leif GW.

Kriminologen och författaren Leif GW Persson, 73, har tidigare skrivit memoarerna ”Gustavs grabb” om uppväxten i Stockholm och sin klassresa.  I slutet av ­juni kommer fortsättningen som fokuserar på den populäre professorns ­yrkes-­ och privatliv.

Leif GW avhandlar mer eller mindre kända mord­utredningar, rutinmässig otrohet och 50 år av alkohol­missbruk. Han ­berättar också om sin livskonflikt: Han ville egentligen bli en mästerdetektiv, han blev en av Sveriges bäst säljande författare, men hade kunnat blir en ännu större författare om han inte varit så splittrad och skrivit med vänsterhanden.

”… författaren Leif GW Persson delade rum, hjärta och huvud med Mäster­detektiven Wille Ving­mutter och sett till vad de åstadkom var för sig var det ingen av dem som tjänade på den samvaron”, skriver GW i ­boken.

– Du kompromissar bort dig själv, det är mycket tydligt. I någon mening är jag unik i och med att alla ­mina detektivböcker har legat överst på topplistorna. Men det är skitjobbigt för de riktiga författarna, för de tycker inte om sådana som jag. Och det är jobbigt för recensenterna också, för de tycker inte heller om sådana som jag, säger han.

– Men ”Grisfesten” (GW:s debutroman som kom 1978, reds. anm.) gjorde mig ekonomiskt oberoende. Det förändrade hela mitt liv. Det har väl ibland lockat fram mindre goda ­sidor hos mig. Det är ingen tvekan om den saken.

De två Perssonerna Leif GW Persson och Göran Persson har bråkat många gånger de senaste 20 åren. Så mycket att de i dag inte har någon kontakt. Bilden togs under ett panelsamtal 2007.

Nära döden

Den 13:e boken kan läsas som ett bokslut, GW:s egen historieskrivning om sig själv. Att få klart memoarerna blev en dramatisk ­resa. I slutet av maj höll Leif GW Persson på att dö på grund av sitt dåliga hjärta. Han fördes i ambulans till hjärt­akuten på nya Karolinska.

– Då grät jag, det kändes ganska dystert när jag var inlagd. Jag hade tänkt att jag snart skulle må som en prins i en bagarbod, kunna koppla av. Sedan blev det tvärtom och det kändes jävligt hopplöst.

– Och så alla som ringer och undrar hur det går med ­boken, då tänkte jag: ”Men skriv den själv då!”.

Är du rädd för att dö?

– Det är klart. Alla som påstår något annat pratar skit. De har inte smakat på det. Det räcker att du varit nära att dö några gånger så vet du, det är inget trevligt. För tre veckor sedan var det ju ganska close.

Vad exakt är det för ­problem du har?

– Det är hjärtat. Det är svikt och flimmer och allt vad fan du vill, säger Leif GW.

– Men ­boken blev klar i alla fall och så jävla dålig är den ju ­inte. Jag har läst sämre böcker.

I dag mår Leif GW Persson bättre, även om han ­påpekar att han har ett ­regelrätt fältapotek hemma i lägenheten.

”Var nog för lika”

I ”Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv” skriver Leif GW Persson bland annat om relationen med förre statsministern Göran Persson:

”Med Göran har jag bråkat många gånger under de senaste tjugo åren, om ­både högt och lågt, offentligt och privat, och det är länge ­sedan som vi slutade att umgås (…) Göran och jag kanske till och med hade blivit vänner för livet. Två Per-söner, samma slags ­arbetarbakgrund, och även hans pappa hade jobbat i byggsvängen, social­demokrater av födseln.”

När Aftonbladet träffar GW i hans skrivarlya nära Mälaren i Solna berättar han om varför vänskapen med GP tog slut:

– Vi var nog för lika.

Vad hände då?

– Vi blev helt enkelt osams.

Om vadå?

– Allt möjligt.

Som?

– Jag frågade om det var så jävla lyckat att köpa herrgård i slutet av val­rörelsen. Det tyckte han att jag skulle skita i. Men det skilde 90 000 röster i valet och herrgården måste ha kostat ett par hundratusen röster.

”Du är naturfet”

– En annan gång ringde han och ville bara jävlas med mig: ”Jag såg dig på tv i går, fan vad fet du har ­blivit”.

Men Leif GW fann sig och svarade:

– Jo jo, men det är så här: Jag kan alltid gå ner, men du är ju naturfet.

– Då blev han tokig. Det var inte så jävla harmoniskt.

Vid ett tredje tillfälle ringde Göran Persson och bad om hjälp.

– Han var stats­minister då, och ville prata med en rutinerad författare. Han behövde råd för han skulle nämligen skriva en själv­biografi, säger Leif GW Persson.

Enligt GW hade ­Göran Persson en ­enda fråga:

– Han undrade: ”Hur mycket tror du man kan klämma Bonniers på
i förskott?”.

GW skrockar åt minnet:  

– Det är Göran i en sammanfattning.

Leif GW Persson berättar att Göran Persson hade tänkt fylla ut självbiografin med alla sina tal.

– Jag frågade om han ­någonsin hade skrivit ­något så långt som en bok tidigare, men han ­hade skrivit en jävla massa tal och det var väl ­inte värre än att man adderar dem till varandra så blev texten lång nog. Men så funkar det inte, sa jag.

I stället gav GW ett konkret författartips till Göran Persson:

– Berätta hur det kan komma sig att skolvaktmästarens tjocka ungjävel kan bli landets statsminister. Då kommer du få läsare. Men då sa Göran att ”sånt kan man inte berätta om”.

– Sedan gick det som det gick. Han sålde 35 000 exemplar medan ”Gustavs grabb” har sålt en halv miljon, säger Leif GW Persson och skrockar igen.

Ingen kontakt i dag

Sen sprang de två på varandra av en slump.

– Förra sommaren var hustrun och jag på lunch hos någon av de här fina grannarna som bor omkring oss i Sörmland. Vi stod där på gräsmattan med ostbågar och champagne och plötsligt kommer Göran och Anitra. Då säger min hustru i mungipan: ”Nu håller du käften!”. Och det funkade, för det hade ju gått några år.

Har Göran och du någon kontakt i dag?

– Nä, inte den minsta. Och ingen av oss sörjer den andres frånvaro.

– Summerat tycker jag att han är en jävla intressant människa. Och det som gör honom intressant är att han är så totalt osentimental. Han är svårslagen. Inga problem att sätta sig på folk.

Men Leif GW är inte särskilt imponerad av Göran Perssons herrgård, trots att den enligt honom ska ha kostat Socialdemokraterna makten i valet 2006.

– Han bor där på sin lilla herrgård. Den ryms fan i parken hos mina kompisar.