Misstänkt miljardtvätt genom Nordea
Uppdaterad 2019-03-05 | Publicerad 2019-03-04
Motsvarande flera miljarder kronor i svarta pengar misstänks ha tvättats vita via Nordea.
Uppgifterna ingår i en ny stor bankläcka, som rymmer enorma belopp kopplade till personer nära Rysslands president Vladimir Putin.
Mönstret känns igen från det nyligen uppmärksammade fallet med Swedbank: Kunder som saknar verksamhet, med hemvist i skatteparadis eller bara brevlådor i Storbritannien, ofta med ökända bulvaner som företrädare och i värsta fall utpekade brottslingar.
Finländska public service-kanalen Yles program Mot och danska tidningen Berlingske har tagit del av den nya bankläckan. Där identifieras 300 sådana suspekta Nordeakunder, varav 260 hade konto i Nordeas skandalomsusade, och sedan 2014 nedlagda, avdelning för internationella affärer i Köpenhamn.
Läckan består av uppgifter om ofattbara tusentals miljarder kronor som slussats mellan konton i en rad banker 2005–2017. Det viktigaste materialet kommer från litauiska Ukio Bankas, som lades ned av myndigheterna. Uppgifterna har läckt till den internationella grävredaktionen OCCRP och sajten 15 Min i Litauen, som delat med sig till en rad internationella medier.
Borde upptäckt
I läckan ingår en enorm misstänkt penningtvättmaskin, av medierna döpt till Trojkans tvätteri, som sköttes av en personkrets nära Rysslands maktelit.
Avslöjandet visar att det bland annat har slussats cirka 7 miljarder kronor genom Nordeakonton i flera länder, särskilt Danmark, Estland och Finland. Volymen och många detaljer är nya uppgifter. Ofta är det bolag i skatteparadis som Brittiska Jungfruöarna och Panama som köper varor och tjänster från nordiska företag. Mycket är lagligt, annat misstänkta bluffaffärer.
Den brittiske penningtvättsexperten Graham Barrow, som granskat uppgifterna, säger till Berlingske att en snabb koll många gånger hade räckt för att avslöja suspekta konton. Ett exempel är ett bolag i Azerbajdzjan som från sitt konto i Ukio i Litauen överför omkring 30 miljoner kronor till Nordea i Danmark, på ett konto som tillhör ett bolag på Nya Zeeland med en filippinsk hemmafru, bosatt på Vanuatu, som vd. Kvinnan företräder, trots sitt blygsamma yrke, fler än 400 bolag.
– På vilket sätt är detta rimligt? Det är det helt enkelt inte. Och Nordea skulle ha upptäckt det, säger Barrow.
Orimligt rik cellist
Han häpnar nu över att så mycket svarta pengar tycks ha strömmat så länge genom skandinaviska banker.
– Kanske borde man överväga en fullständig granskning av alla skandinaviska bankers aktiviteter de senaste tio åren för att få ut alla skelett ur garderoben och börja om på ny kula.
En Nordeakund är ett företag med band till Putins innersta krets. Det är registrerat i skatteparadiset Turks- och Caicosöarna och leds på papperet av en ökänd bulvan. Den vägen förs mångmiljonbelopp över till Putins gamle vän, den förmögne cellisten Sergej Roldugin, vars rikedomar anses helt orimliga.
I läckan syns också att Nordea har haft 26 företag som kunder som kan kopplas till den så kallade Magnitskijaffären. I den misstänks ryska tjänstemän och kriminella ha förskingrat cirka 2 miljarder kronor, som skulle ha gått till den ryska statskassan.
På gränsen till naiva
Julie Galbo, riskansvarig i Nordeas ledning, medger för Berlingske att det på den internationella avdelningen "försiggick saker som inte borde ha försiggått", men att banken skaffat sig bättre rutiner.
– Historiskt har vi nog varit för tillitsfulla och några gånger på gränsen till naiva i vår hantering av den här typen av kundförhållanden. Men det har aldrig varit vår avsikt att missbrukas för penningtvätt.
Det framgår inte i läckan vad Nordea har anmält till myndigheterna. Det är också oklart i vilken utsträckning det rör samma affärer som danska åklagare redan granskar eller som svenska Ekobrottsmyndigheten i fjol lade ner en utredning om.
Pirjo Jukarainen som forskat i penningtvätt vid finska Polisyrkeshögskolan anser att banken borde upptäckt penningtvätten långt tidigare.
– Här har det helt säkert funnits moment där varningsklockorna borde ha ringt, säger hon till Yle.
– Man borde inte ha affärer med riskkunder, säger Jukarainen.