Skräckboendet: blod, mögel och smuts
Publicerad 2018-04-06
Blod på golvet, uppeldade möbler, mögel på väggarna.
Hit anvisar Filipstads kommun människor med missbruk som akut måste ha en bostad.
– Att gå in där är som att vandra rakt in i en skräckfilm, säger Robin Bran vars bror blev anvisad ett rum med inrasat tak.
Det ska sägas direkt. Aftonbladet får in ganska många tips om olika typer av boenden i Sverige med bristande standard. Vi skriver om långt ifrån alla i konkurrensen om nyhetsplats. Det krävs något utöver det vanliga. Som det här, Robin Brans bilder från Esperantogården i Lesjöfors. Boendet är vad som erbjuds i Filipstads kommun till personer med missbruksproblem som akut måste ha tak över huvudet.
I onsdags skjutsade Robin Bran sin storebror Peter Pettersson, som är hemlös och kämpar för att ta sig ur ett missbruk, till det hänvisade boendet.
– Jag trodde att det var en mardröm när vi kom dit, det var som att vandra rakt in i en skräckfilm.
Blod och mögel
Robin Bran berättar att golvet var täckt av blod och att det var smuts överallt, vilket bilderna också visar.
– Min bror anvisades ett rum där taket höll på att rasa in. Det var svartmögel på väggen och i sängen fanns det inte ens en madrass.
Delar av inredningen i gemensamutrymmet var uppeldat i en spis. I köket var det smutsig disk i drivor och staplar.
– Vi har pratat med kommunen och föreslagit ett annat vandrarhem, men fått svaret att de inte har något avtal där och i stället hänvisade de min bror till det där stället.
Robin Bran säger att han inte under några omständigheter kunde lämna sin bror där.
– Det är inte värdigt för någon människa att bo så. Han får bo hemma hos mig i stället, men jag tycker att kommunen borde åka upp dit och göra en inspektion.
När Aftonbladet ringer till vandrarhemmet i Lesjöfors svarar en man som bara presenterar sig som Lennart. Han säger att vandrarhemmet har ett avtal med Filipstads kommun, men vill inte säga hur mycket han tar i betalt för rummen.
När vi frågar varför han hyr ut rum som ser ut som rivningsobjekt säger Lennart att han råkat ut för en olycka och därför inte hunnit städa rummen.
Men det är väl inte städning som behövs, snarare helrenovering, hur kan ni hyra ut sådana rum?
– Vi håller på och renoverar och vi har en bottenvåning som är mycket finare, du kan själv komma hit och inspektera.
Men det är ju inte där ni erbjuder plats utan i rum med inrasat tak?
– Jag trodde att det var städat där uppe, men det har inte hunnits med, jag är ensam här.
När Aftonbladet når socialchefen Kristina Steijner i Filipstad säger hon att kommunen inte har något avtal med Esperantogården.
– Vi har inga bostadssociala kontrakt där, men om en person saknar bostad kan det vara en lösning, som en camping eller ett härbärge i en grannkommun.
Men varför hänvisas personer dit då?
– Vi har inga avtal med Esperantogården. Men om det kommer en person och är helt bostadslös och det är tak över huvudet som gäller, då kanske Esperantogården ligger i samma paritet som en camping.
Efter att Aftonbladet har skickat bilder på vandrarhemmet meddelar Kristina Steijner att de ska skicka dit en person för inspektion.
Men du säger att kommunen inte har något ansvar, varför skickar ni då dit en inspektör när jag har skickat er bilderna?
– Det gör jag bara för att du påstår att det ser så illa ut, då åker vi väl ut och pratar med värden då rent generellt att han kanske har ögonen på sig.