Är skarp ammunition enda vapnet mot civila?

Israel agerade med återhållsamhet när de sköt ihjäl 60 palestinier i Gaza, hävdade USA:s FN-ambassadör Nikki Haley häromdagen.

Det är ett anmärkningsvärt uttalande.

Är skarp ammunition verkligen det enda sättet att stoppa våldsamma civila protester?

Som vanligt när det gäller Palestinakonflikten gräver de båda sidorna snabbt ner sig i respektive skyttegravar.

Krigsbrott, kallar palestinierna dödskjutningarna.

Israel måste ha rätt att försvara sig, säger Israelvännerna.

I mitten står alla mer eller mindre neutrala och undrar vem som egentligen har rätt.

Tyvärr är verkligheten i det här fallet, som i många andra, alltför komplex för att låta sig sammanfattas i rätt och fel.

Att påstå att det som de senaste åtta veckorna pågått i Gaza och som kulminerade i 60 döda på en dag, skulle vara fredliga demonstrationer är inte en korrekt verklighetsbeskrivning.

Det handlar om en noga organiserad kampanj av den terrorstämplade gruppen Hamas som styr i Gaza. De ville utnyttja 70-årsdagen av fördrivningen av palestinier och flytten av den amerikanska ambassaden i Jerusalem för att åter få upp palestiniernas sak på den internationella dagordningen.

Pr-katastrof

Ur deras synvinkel var 60 döda samtidigt som ambassaden i Jerusalem invigdes en stor propagandatriumf.

För Israel var bilderna av palestinier som dödades samtidigt som tv direktsände hur dignitärerna skålade i champagne i Jerusalem en av Israels värsta pr-katastrofer på många år.

Under Hamas kampanj har Israel hela tiden hotat med att den som kommer närmare gränsstaketet än 300 meter riskerar att bli skjuten. Det är också så man agerat. Förmodligen av rädsla för att anses som svag om man backar från ett tydligt uttalat hot.

Allt som pågår i Gaza är en maktkamp mellan Israel och Hamas som helst vill se att Israel försvinner från jordens yta. De två sidorna är dödsfiender.

Den springande punkten i detta är ändå ifall Israels enda sätt att försvara sin gräns är att möta demonstranterna med skarpa skott. På Västbanken använder Israel oftast gummikulor om tårgas inte räcker för att hålla upprorsmakare i schack. Gummikulorna är inte så ofarliga som de låter men de är definitivt mindre dödliga än skarp ammunition. De ger inte heller lika svåra skador hos de som överlever.

Maximal avskräckning

För att hålla fientliga Hamassympatisörer borta från gränsstängslet borde de vara minst lika effektiva. Men Israel väljer ändå skarp ammunition. Sannolikt därför att de ville uppnå maximal avskräckning. Israel vill markera mot Hamas som de ser som ett mycket större hot än den palestinska myndigheter som styr på Västbanken.

Kanske känner Israel också att de i det internationella klimat som rått fram till nu kan använda skarp ammunition utan att världen protesterar. Fram till dagen då 60 dödades var kritiken mot dödsskjutningarna tämligen lam.

De flesta skotten har avlossats av arméns välutbildade krypskyttar. Ändå träffades en del av offren i huvudet eller i bålen där skott ofta är direkt dödliga. Om huvudsyftet är ett hindra folk att storma gränsstaketet vore det lika effektivt att skjuta dem i benen.

Det är svårt att se det som pågår mellan Israel och palestinierna som annat än ett lågintensivt krig. Enligt internationell rätt måste svaret på ett våldangrepp vara proportioneligt.

Brandbomber

Hamas angriper Israel med stenar, brandbomber och brinnande drakar som sätter eld på fälten inne i Israel. En del demonstranter försöker forcera gränsstaketet med bultsaxar.

Israel måste ha rätt att försvara sig och försöka förhindra ett intrång. Men är det verkligen rimligt att göra det med dödlig ammunition?

Inga israeliska liv har såvitt jag vet krävts i Hamas två månader långa kampanj mot gränsstaketet. Är det ens någon som skadats? Mer än 100 palestinier är döda och flera tusen skadade.

Israel har en historia av att ta till övervåld. Senaste Gazakriget var ett sådant exempel när landets fick enormt hård internationell kritik för alla döda och den enorma förstörelsen. Ändå hamnar Israel i samma situation gång på gång.

Hamas fälla

På ett sätt kan man säga att de har gått i Hamas fälla vars syfte är att skapa ökad sympati för palestiniernas sak.
Nu känner Israel åter trycket. De låter sina ambassadörer runtom i världen ge intervjuer om Israels rätt att försvara sig.

Ändå känner Israel att de kan strunta i den internationella kritiken när supermakten USA nu så tydligt ensidigt ställer sig på israelernas sida.

Återhållsamhet var ordet.