Ilskan mot höga bensinpriset: ”Inte så att vi nöjesåker”

Boende på landsbygden rasar över dyr bensin

Sebastian Laneby

Högt bensinpris – stor ilska.

Alexandra Aronsson, 29, bor utanför Löddeköpinge och vill minimera bilkörningen – men just nu är det en omöjlighet.

– Börjar jag klockan 07 på morgonen så måste jag ta bussen klockan 23 kvällen innan. Det funkar ju inte, säger hon till Aftonbladet.

Under onsdagen rapporterade Aftonbladet om Facebook-gruppen ”Bensinupproret 2.0” och den explosionsartade ilskan mot literpriset på bensin som nu har nått rekordnivåer – 16,79 kronor.

Då hade gruppen cirka 115 000 medlemmar – på kvällen är medlemsantalet uppe i runt 166 000.

Alexandra Aronsson, 29, bor i Hofterup norr om Löddeköpinge i Skåne.

– Skatterna måste in, men det här är lite maffigt. Jag har det bra och borde inte klaga, men det är värre för tant Astrid som bor i Stora Harrie och som måste köra sin skruttiga Opel Astra till Lunds sjukhus för att få sin dialys. Jag känner för henne, säger Alexandra till Aftonbladet.

”Jag måste lämna barnen”

Hon hör av sig efter att ha läst Mallin Wollins kolumn.

Främst reagerar hon på följande formulering:

”Det är inte en mänsklig rättighet att leva på landet.”

– Då blev jag upprörd. Vi har inte råd att flytta i nuläget. Det är en tuff bostadsmarknad och skitsvårt att köpa hus. Jag har 3,5 mil till jobbet och börjar jag klockan 07 så måste jag ta bussen klockan 23 kvällen innan. Det funkar ju inte.

Hon är handelsanställd och tänker mycket på miljön, berättar hon.

– Jag försöker göra mitt. Jag sopsorterar, har grön el och försöker minimera bilkörningen. Det är inte läge att okynnesköra, men jag måste lämna barnen och jag måste åka och jobba. Jag tycker det är bra att folk visar missnöje. Gör man inte det så blir det aldrig någon förändring.

”Blir jäkligt svårt för oss på landsbygden”

Charlotte Lind, 38, bor utanför Bollnäs och arbetar som specialistsjuksköterska på en intensivvårdsavdelning.

Även hon har läst om bensinilskan och reagerar starkt.

– ”Det är ingen rättighet att bo på landet”… Nej, det kanske det inte är men det ska i alla fall finnas möjlighet att göra det. Alla kan inte bo mitt i stan eftersom det finns inte plats för alla där. Man är tvungen att försöka sprida ut sig. Nu blir det jäkligt svårt för oss på landsbygden, säger Charlotte.

För några år sedan lades byskolan ner, även affären är borta.

– Vi har inte heller någon kollektivtrafik att prata om här. Det är bra med skatteintäkter och bra för miljön med bensinpriset som är nu, men samtidigt måste man avväga det på något vis. Det finns människor som är beroende av bilen. Det är inte så att vi är ute och nöjesåker. Det har vi inte råd med.