En peppraket med sorglig underton

Ett inspirerande peptalk för ambitiösa kvinnor.

Men samtidigt en isande påminnelse om hur illa ställt det är.

Med jämställdheten, alltså.

helskärm

I åratal har hon varit en maktfaktor i svenskt medieliv. En karriärkvinna med såväl tittarsuccéer som ren tv-historia på meritlistan.

Anna Carrfors Bråkenhielms kaxigt orubbliga tro på sig själv torde fungera som rena peppraketen för unga kvinnor.

Samtidigt fanns det något i pratet om att ”aldrig låta sig bli beroende av en man” som skavde.

Jag vill inte ta ned hennes egna prestationer. Samtidigt återkom Bråkenhielm själv ständigt till att hennes resa aldrig varit möjlig utan uppbackning från mäktiga, etablerade, äldre män. Hur hon bara gick med på en vd-post om Robert Aschberg lovade att vakta hennes rygg. Hur mediemogulen John de Mol var den som fick de andra gubbarna i företaget att knipa käft när de knorrade.

Så viktig var de gamla silverryggarnas backning att hon till och med döpte ett eget bolag till Silverback, som en hyllning till dessa herrar.

Jämställdhet, eller brist på densamma, löpte som en illrött glödande tråd genom sommarpratet. Önskan och drömmen om att en dag få se en jämn könsfördelning i allt från styrelserum till fotbollskommentarer.

Det fanns inget i Bråkenhielms program som fick mig som lyssnare att tvivla på att detta verkligen är hennes passion och engagemanget alldeles äkta.

Samtidigt visar hennes egen historia hur långt bort drömmen ännu är.

För att en kvinna ska nå toppen verkar det fortfarande behövas stöd och godkännande från en man. Det är genuint sorgligt.